och 4:de dagun d. v. 8 i går voro vi åter i re serven. Sålunda tjenstgjorde man i 4 dagar och skulle sedan komma i kantoneringsqvarter i 3 dagar, och vi findde os8 åt och längtade till af. tonen för att få gå i gvarter sedan vi sålunda i 4 dygn legat i hålor på marken och på hela tiden ej ens haft kappan af oss eller fått tvätta och kamma oss. Som sagdt var vi längtade efter våra qvarter, då plötsligt fienden gjorde oss ett streck i räkningen. Kl. 10 på förmiddagen blåste det nemligen larm emedan fienden stormat skansarne. Vi som lågo i reserven ryckte genast upp, men när vi kommo upp, hade fienden redan tait ett par af skansarne och kom oss i öfverlägsna massor till mötes. Nu började ett slag: tande som knappt kan omtalas. Vi voro ej mer än en brigad, bestående af9:de och 10:de (20:de?) regementena och hade emot oss hela massor af reussare. Först vi kommo, kastade vi dem tillaka mot skansarne, men de voro oss för öfverlägsna så att vi snart måste retirera. Denna reträtt var en bland de vackraste man ville se, men så kostade det ock många offer. Af 9:de regementet återkom ej hälften och blott 8 officerare, 3 svenskar inberäknade. Huru jag kom helbregda ifrån är ett Guds under. Jag blef ej sårad, men fick två kulor igenom min kappa, at hvilka den ena äfven gick igenom rockskörtet. Den andra gick igenom fickan och igenom en bok och ett par handskar som lågo der. H. Ö. Bland dem som sårades den 18 April är äfven C. F. Berggren från Stockholm, som blifvit lindrigt blesserad af en granatskärfva i venstra foten och förd till sjukbuset å Kronoborgs fästning, hvarifrån han hoppades snart få komma till sitt kompani igen. Uti 10:de regementets 1:sta kompani, som kommenderas af lötnant Björck, lära befinna sig ej mindre än 55 svenskar,