digt att rycka ut i fält. I skymningen, ty all aflösningar måste verkställas i mörkret, så at tyskarne ej måtte se trupperna, besatte 10:e re gementet skansen n:r 9. En del af regementet deribland alla 18 svenskarne, utgjorde reserv å förposterna. I dagningen på månd fingo vi för första gången höra ge enär en strid begynte emellan de våra och fien dens förpostkedja. Tyskarne trängde de vår tillbaka under oupphörligt hurrande och skju tande. Svensken, löjtnant Björk, en tapper, all varsam och bestämd, af såväl danskar som sven skar omtyekt man, som är chef för 1:a kompa nict, gaf genast order till reserven att rycka ut. hvilket ock skedde så till vida, att vi marsche rade några hundra alnar under kulregn, utan at! aflossa ett enda skott, hvarvid tyskarne, troliger till följd deraf att det börjat dagas, då vårt ar tilleri kunde medverka, drogo sig tillbaka och våra förposter intogo sin förra ställning. Hele natten och dagen granateld från tyskarnes bat terier, utan att våra kanoner besvarade den ånga sårade, derbland dock ingen svensk, Natten mellan tisdagen och onsdagen samt hela onsdagen var 7:de kompaniet af 10:de regemen tet beordradt på förposttjenst i skyttegraivarne. dervid jag tillfrågades om jag ville medfölja Jag ingick derpä. Der sköt jag tre skott på ty ka officerare, som tittade för högt upp ur graf. varne, utan att jag kunde se om jag träffade: afståndet var omkring 400 alnar. Jag var så skildt ombedd innan afmarschen att hålla efter tyska officerare, cnär tyskarne skjutit många danska officerare. I samma skyttegraf, hvari jag låg, fanns likväl omkring 20 stycken, mest slesvigare. Dessa blefvo mycket förbittrade på mig, som oroade tyskarne, och de gingo så långt, att de rent af förbjödo mig att skjuta. Jag måste göra dem till viljes. Natten till fredagen samt hela fredagen voro vi uti yttersta skansen på venstra flygeln, eller den skans, som ligger närmast Broagerbatteriet. Fienden hade natten förut intagit och bibehållit lörpostgrafvar. Det var ett besvärligt dygn. På bortmarsehen till skansen marscherade vi is och kröpo i grafvar och bakom häcBäst vi gingo, kom en spetsgranat och kreverade ej längre än omkring fyr nar från mig, dervid tre af mina kamrater (svenskar) lätt årades. Jag föll omkull oeh visste ingenting af mig på en stund. När jag onade vid, såg jag de tre sårade svenskarne, nemligen min sidokamrat i första ledet samt min oeh hans underrotmiästare, en af dem skrikande hjelp, hjelp! Det var dock ej värre med dem, än att de kunde å, och efter nära halfva nattens sökande återfunno vi kompaniet. En af de sårade heter Höijer, en Berggren, men den tredjes namn) vet jag ej. Alla ligga på lasarettet. — Fredagen vid middagstiden tillkännagaf en svensk vid namn Lundqvist, att en preussare stod uppå vallen, dervid löjtnant Björk yttrade: Skjut den, som ir säkrast! Jag lade genast an, men hann ej n af, förrän Lundqvists skott small. Kulan träffade ej, och tysken svängde med armarne i luften samt hurrade. Kors sån f— —d! sade Lundqvist, han gör spektakel af mig! Men letta var knappast utsagdt, förrän min kula lade preussarn ned. Nu är Dyppelställningen tagen. Så godt först m sist! Den kunde aldrig hålla sig på längd. tionde regementet, hade rast den dagen, men ihörde striden vid Alssundet, cnär vi genast blefvo beerdrade att hindra tyskarne från att slå bro öfver sundet. Vid 1:a kompaniet af 10:de regementet äro vi i0 svenskar. Jag är flygelman 1 första ledet och för fanan. Byar och gårdar äro brända. I Sönderborg sår man in i de obebodda husen och dricker och iter, när tillfälle gifves. Invånarne ha flytt från staden brådstörtadt, och man ser i en del hus, itt folket suttit vid middagsbordet, ty halfdruckna glas och dukade bord påträffas flerestädes. Ladugårdar med inbrända kreatur öfverallt!... ött sådant elände kan ingen tänka En brefskritvare från Köpenhamn till Jönbpingsbladet berättar, att vid det strandhugg som Raabska ströfkåren gjorde i Gjenierbugten stupade en svensk frivillig vid amn Andersson från Göteborg, hvarjemte, vom korporal Broberg, äl fven en norsk frivillig, Engelbrechtsen sårades, men mindre irdt. ) Pettersson? Red:s gissning. I