STOCKHOLM den 26 April Det finnes utan tvifvel rätt mycket godt och aktningsvärdt i den tyska nationalkaräkteren, äfven oberäknadt den verldsberömda närigheten och oberäknadt det himmelska tålamod, med hvilket detta folk fördrager alla sina många stora och små behårrskares tyranni. Men mycken menniskokärlek, mycket öfverseende med nästans svagheter erfordras det utan tvifvel om man icke, allt detta oaktadt, skall vämjas, djupt vämjas öfver den tyska nationalOdygden skräflet, och framför allt öfver det vedervärdiga skräfvel, till hvilket preussarnes sent omsider vunna framgång vid Dyppel gifvit anledning. Äfven om man mycket väl vet huruledes genom allahanda lögner och konster den allmänna meningen i Tyskland blifvit vilseledd rörande förhållandena i det danska hertigdömet Slesvig och huruledes på detta sätt danskarnes Ptyranni? öfver de arma slesvigarne blifvit en dogm, på hvilken en god del af Tyskland blindt tror, så vore man ändock, eller kanske till följd deraf så mycket mer, benägen att beklaga denna arma nation, som ser sina söner ledas till slagtbänken ehdäst och allenast för att deras inhemska förtryckare skola få en väl behöflig afledare för den allmänna uppmärksamheten, som börjat med en alltför besvärlig noggrannhet lägga märke till regeringarnes uselhet och folkens förnedringstillstånd; men då man ser de goda tyskarne göra sig medvetet och uppsåtligen blinda för det snart sagdt oerhörda missförhållande i styrka mellan. de. för närvarande i Danmark stridande arterna; då man finner dem helt och hälet, otillgängliga för ens så pass mycken blygsel, som kunde förmå den store och starke att låta bli att yfvas öfver att han rådt på den lille och svage, då blir det slut äfven på medlidandet öfver de förvillelser, för hvilka de äro utsatta och den ömklighet de ha att dragas med, och man kan icke erfara andra känslor än afsky och förakt. Om två stora och grofva karlar företoge sig att gemensamt öfverfalla ett barn, och efter fullbordad våldsbragd ställde sig att skryta inför verlden öfver sitt dåd, så tro vi knappast att ens någon tysk skulle kunna bestrida att detta skådespel vore vidrigt; Men då två stora makter öfverfall en af de minsta staterna i Europa (de tysk duodes-staterna naturligtvis oberä nade, oc då maktförhållandet mellan de anfallan och den anfallne är alldeles detsamma som i den bild vi nyss begagnade, då akta de goda tyskarne icke för rof att anse det såsom en stor, eh ovansklig ära om de visat sig rå på den svage, och att anlita hela sitt förråd af svamliga superlativer för att gifva uttryck. åt. sin glädje, sin stolthet. De från krigsskådeplatsen ingående berättelserna bära alla vittnesbörd om storheten af den framgång som vunnits den 18, äfsom om den lysande fapperhet, genom hvilken den förvärfvats, och genom hvilken denna vapenbragd sluter sig till de mest ärorika i den preussiska historien.? — Fienden helsade stormkolonnerna med en häftig infanterioch kartescheld; men intet förmådde hejda de framstormande truppernas hänförelse,? — Denna dag skall för alla tider glänsa i Preussens årsböcker såsom en dag af ärofullt minne. På denna melodi gå alla tyska berättelser, Man är fiffig nog att göra mycket väsen af dänskarnes motstånd och att utan återvändo tala om det regn af kartescher och gevärskulor, som mötte de stormande. Naturligtvis skall den ?herrliga krigshärens? glänsande tapperhet härigenom stråla så mycket klarare; Vi känna emellertid redan al berättelser från danska sidan, alt den fruktansvärda artillerielden, för hvars underhållande visserligen icke fordrades någon glänsande tapperhet?, hade försatt den danska ställningen i sådant tillstånd, att näppeligen hvarken gevärseller kartescheld hindrade stormkolonnernas första anlopp. Det var, synes det, först sedan skånsårne redan voro förlorade, som de helt och hållet öfverraskade danskarne Hunno ordna något motstånd och tillfoga preussarne de icke ringa förluster, som de synas ha lidit. Helt oförvarandes låta äfven de tyska rapportörerna emellanåt undfalla sig yttranden, som gifva vid handen att så var förhållandet. Det har bekräftat sig, heter det i ett tyskt bref från Nybböl, att skansarnes stormning alldeles icke . väntades af danskarne i detta ögonblick. Och brefskrifvaren tillägger: ?De flesta dödliga sår voro förorsakade af granatskärfvör.? Denna omständighet vittnar, att det hufvudsakligen var artillerielden, som gaf utslaget, men icke de stormandes hänfö: relse, hvilken icke synes ha blifvit satt på . synnerligen svåra prof. Om danskarnes förmåga att göra motstånd kan man äfven: sluta af en annan, likaledes tysk, uppgift, som säger, att-de fångna danskarnes intåg i Flensborg liknade ett tåg af sjuka, ut-l! mattade vagabonder. Manskapet voro helt ock hållet i upplösningstillständ, kläderna l; nedsmutsade och sönderrifna, och hvarhelst ; det gjordes halt kastade de sig ned på gatan, utmattade af trötthet och hunger. ; Fögg låter likväl den tyska skräfvellustan.. stäfja sig f sådana småsaker som. en jemförelse mellan de stridandes styrka, en tanke på de omständigheter, under hvilka man stred åden: ena sidan och å den andra. j; Föga heller af den allmänna opinionen, som 4 af fullaste öfvertygelseinstämmer i detta; yttrände af engelska :bladet Morning Herald: , Danskarne hafva .betäckt sig med odödlig , j 1 ) fo ära, -preussarne med outsäglig skam ach vanära? 4Der Ehremag?, såsom tyskarne nu jublande kalla. den 18 April, torde inom ort visa sig äfven för dem såsom en Schandtag.? rremememmmnnnn ma K. M:t har den 12 innevarande månad beviljat entledigande för majoren ÅA. Bergen, stråhle från öfverbefälhafvarebefattningen , vid Nyköpings frivilliga skarpskytteförening , och för löjtnanten A: Strömstedt från öfverTnAllhättana