tydande insigter, mycken intelligens och, såsom vi hoppas, äfven erforderlig hand. lingskraft — hade erhållit sina uppdrag af valkörporationer, inom hvilka den stora mängden af röstberättigade vetat med sig att de haft något inflytande och följaktligen ansett det mödan värdt alt utötva sin rösträtt, skulle visserligen summan af den intelligens, de insigter och den handlingskraft, som finnas inom församlingen, hvarken varit större eller mindre än den nu är, men det häde varit den väsendtliga skilnaden, att församlingen egt i vida högre grad än nu kommunens allmänna förtroende; om den stora mängden af röstberättigade hade deltagit i valet och visste med sig att den på detsamma hade haft något inflytande, skulle samtliga valmän betrakta fullmäktige såsom sina representanter, såsom ett verkligt uttryck af kommunens vilja. Nu deremot betraktas stadsfullmäktige af den stora mängden en gång för alla endast såsom represententer för en fraktion, en ringa minoritet af samhället, kort sagdt, för den större förmögenheten och den högre byråkratien. Att detta skall alstra, i allra bästa fall, likgiltighet för institutionen, men ganska sannolikt äfven förbittring och fiendtlighet mot densamma, lärer icke kunna bestridas, och dessa olägenheter undanrödjas ingalunda derigenom att de maktegande anse det politiskt att inrymma en och annan representant äfven ur deras krets, som i sjelfva verket äro undertryckta. De torde finnas, hvilka anse allt detta likgiltigt, så framt blott k mmunens angelägenheter blifva väl vårdade; men vi tro för vår del, att förtroende mellan styrande och styrda icke är någon för ett samhälle likgiltig sak; att möjligheten att genomföra många åtgärder är derpå i hög grad beroende, och att det alltid är välbetänkt att icke förbise de moraliska krafterna i samhället. Afven vi anse alltså: en reform i fråga om valsättet oundgänglig, så framt man eljest vill att förändringen i institutionerna skall medföra det vigtigaste af allt, som dermed varit åsyftadt, en kraftig och lefvande kommunalanda. — ——