VR SVR BUU UA HUVET om snart öppnande af vår sjöfart. Re — Rörande protektionisterna och tullkomiten läser man i Göteborgs-Posten: Det är sannolikt ännu i friskt minne hvilka klagoljud protektionisterna läto sina orga ner inom tidningspressen uppstämma, då K. M:t, visserligen i enlighet med ständernas begäran, nedsatte en komite i och för tulltaxans revision, men icke i protektionistiskt utan i frihandels-syfte. Till och med åtskilliga ledamöter ar Stockholms börs, glömska af sina för tio år sedan gjorda va ma uttalanden för frihandelssystemets införande, läto förleda sig, sedan de blifvit mer och mindre intresserade såsom delegare i eller förläggare för protekterade industriföretag, att nu pockande fordra det regeringen bredvid den redan förordnade tullkomiten skulle nedsätta ännu en dylik, men bestående af — protektionister. lut dylikt anspråk, som icke understöddes af mer än en tidning, hvilken, från att vara ifrig vän af frihandelssystemet, plötsligen sadlade om och blef protektionismens frenetiske försvarare, kunde af giltiga skäl icke villfaras. Det låg nemligen för öppen dag att den redan beslutade komiten skulle låta sig angeläget vara, att under fortgången af sina arbeten egna synnerlig uppmärksamhet jus åt målsmännens för protektionismen argumentation, att pröfva och belysa äfven den. Tullkomitens arbeten hafva under vinterns lopp utan afbrott fortgått, och samtlige ledamöterna hafva hvar och en i sin mån nitiskt medverkat till hvarje specialfrågas utredning. Komiten här dervid tagit de i England ofta nedsatta komitternas förfaringssätt till föredöme, och inkallat, för upplysningars meddelande, ansedda och sakkunniga fabrikanter, industriidkare och affärsmän i våra olika och vigtigare näringsgrenar. Det utbyte af åsigter, som derigenom tillvägabrinats har varit öfver förväntan värderikt, säreles för fabrikanterna och industriidkarne, hvilka just genom detta utbyte kommit till vida större klarhet i uppfattningen afsina egna intressen. Flera af dem halva infunnit sig hos komiten, genomträngda af den föreställningen, att deras yrken alldeles icke vore behörigen skyddade, eller att om någon förändring i den nu gällande tulltaxan inträffade i frihandelsriktning, så skulle deras industri gå under. Förmedelst den rika tillgång på materialier som komiten har till sitt förfogande, och den erfarenhet som komiten har att åberopa från andra länder jemte den som redan hos oss förvärfvats, — med få ord sagdt, genom utbytet af på tillförlitliga fakta bygda åsigter, som antagit karakteren af grundsatser, har mer än en och ganska säkert de mest intelligenta industridkarne kommit till den öfvertygelsen, att de farhågor, som gjort dem så bittert stämda mot frihandelssystemets konseqventa tillämpning hos oss, i verkligheten icke voro af synnerlig betydenhet. En ganska intressant företeelse i detta fall har en aktad man, som nyligen besökt oss, berättat. Det är bekant att porslinstillverkningen i Sverge länge räknats till den klass af industrigrenar som företrädesvis borde genom hög tull skyddas, enär densamma grundades på materialier, som från utlandet — och särdeles från England — införskrifvas, och man framhöll, säsom ett axiom, att då materialierna till det här i landet tillverkade porslinet infördes från England, skulle kostnaden dervid blifva så ) hög, att det i England af materialier som der icke betungades med dryg frakt tillverkade porslinet, hit infördt, skulle kunna till vida lägre pris afyttras här, än det svenska porslinet. Fördenskull ansågs hög införsaltull på det förra absolut nödvändig om ej tillverkningen af det sednare skulle förstöras, och den åsigt har stundom uttalats att den nu gällande införseltullen vore den högsta som kunde och borde åsättas. Men under komitens förhandlingar hafva åtskilliga högst intressanta upplysningar i denna fråga vunnits. Sålunda har det koustaterats att inköpet af materialet — leran och stenkolen — för porslinstillverkningen utgör blott ett ganska ringa belopp i jemförelse med det hvartill sjelfva arbetskostnaden uppgår, och att denna, emedan arbetslönerna här äro mycket lägre än i England, är så betydligt billigare, att det högre priset på de införda materialerna mer än uppväges af den lägre tillverkningtkostnaden. Dertill kommer vidare, att emedan porslinet är en ganska skör och derjemte voluminös vara, så är emballageoch fraktkostnaden ganskal: dryg och olgången (för hvad som under oc tränsporten går sönder) likaledes ganska hög. — Följden deraf är, att då en artikel som i England köpes t. ex. för en shilling (motsvarande 90 öre riksmynt) hitförts, beräknas. den kosta reqvirenten i Sverge 1 rdr 30 öre. Lägges nu dertill den vinst som han på varans försäljning skall erhålla, denna vinst må nu vara hura obetydlig som