STOCKHOLM den 20 April Den engelska alliansen, Danmark och Polen. Det är i dag som konferensen i London öppnas. Vi göra oss inga illusioner om möjligheten att der åstadkomma en fredlig uppgörelse. Anspråken från den ena och medgifvandena från den andra sidan kunna visserligen bli föremål för hvarjehanda försök att närma dem hvarandra i ett bestämdt förslag och skola sannolikt föranleda vidlyftiga debatter, men arbetena torde dock stranda, när man i praktiska detaljer kommer till sjelfva den egentliga divergenspunkten. i det Danmark aldrig kan gå in på att låta Slesvig bli ett tyskt land, och å andra sidan Preussen hvarken vill eller, under förhandenvarande omständigheter och med tillbörligt afseende på det revolutionära partiet i Tyskland, gerna kan helt enkelt lemna ifrån sig den pant?, som det redan fått i händerna. j Det lyckliga redandet af den mexikanska härfvan och det närmande som på allrasista tiden skett mellan Frankrike och England, har åvägabragt en så betydlig förändring uti Frankrikes ställning till saken, att de tyska makterna utan tvifvel snart få röna, att de alldeles missräknat sie, om de byggt alltför mycket på en indifferentism från kejsar Napoleons sida. Det är naturligt, att man nu med afseende på utsigterna, i främsta rummet fäster sig vid hvarje offticielt och officiöst uttalande från franska regeringens sida. I dessa dagar utkommer hos Dentu i Paris en broschyr, som sedan en eller annan vecka varit bebådad af åtskilliga franska korresondenter. Den bär titeln: LI Alliance angaise, le Danemark et la Pologne?, och man anser densamma vara en af dessa publicistiska förkänningar, som Napoleon plägat utsända före de vigtigare skiftena uti hans politiska uppträdande. Då vi från Paris fått oss tillsändt ett korrekturafdrag af denna broschyr, meddela vi här in extenso dess innehåll: