den Sommes alluvial-sand och grus har man icke funnit ett enda menniskoben. Icke heller har man mnågonstädes i Europa funnit menniskoben bland flintverktygen i de lager, som afsatt sig i dalarna. Och likväl tinna vi ben af däggdjur af lefvande och utdöda arter, och Cuvier har för längesedan ådagalagt att menniskoben, begrafna på valplatsen, icke upplösas hastigare än hästben. I hålorna vid Littich funnos äfven menniskoben alldeles i samma upplösningstillstånd som hålbjörnens, tigerns och mammuthdjurets. Under den allmänna förväntan att nu, då nyfikenheten är retad och undersökningarne riktigt ledas, några menskliga lemningar skola bli upptäckta i det äldre alluviallandet i europeiska dalar, ber oss sir Charles icke glömma, att dr Schmerling, sedan han funnit utdöda däggdjur och flintverktyg uti fyrtiotvå belgiska hålor, funa menniskoben endast i tre eller fyra. Det var först 1854 som den första hufvudskålen af moskusoxen fanns i Themsens grus, och först 1560 blef det bevisadt att samma djur hade lefvat i Frankrike samtidigt med mammuthdjuret. För icke många år sedan uttorkade regeringen i Holland fyrtifem tusen qvadratacres af Harlemshafvet. Månget skeppsbrott hade egt rum i denna sjö, mången sjödrabbåing hade hållits der, hundratals holländska och spanska soldater hade derstädes drunknat, och tretio till fyrtio tusen själar hade lefvat vid dess stränder. Och likväl lemnade de flera tusen milslånga diken, som äro gräfna i sjöbotten, med undantag af några tå konstgjorda föremål, intet bevis för att menniskor någonsin lefvat på eller vid denna jordsträcka. Ett eller två förlista spanska skepp och spanska vapen funnos der, men icke ett enda menniskoben. År 1860 funnos flintverktyg af samma slag som de från Amiens 1 det djupaste gruslagret vid La Motte Piquet i trakten af Paris, på Seineflodens venstra strand. Man har äfven funnit en flintyxa i gruset vid Precy i Oisedalen; likaledes några få verktyg af flintsten i det gruslager, hvarpå en del af London är bygdt, ätvensom på åtskilliga andra ställen i England. I de dagar, då dylika verktyg här blefvo gjorda var det, som nu är Nordsjön, fastland; England var förenadt med fasta landet, och Themsen, som hade ett längre lopp mot öster, föll sannolikt ut vid Rhen. Hr Wyatt beslöt, sedan han besökt grusgrafvarne vid Acheul, att vaka öfver gräfnin garna i det gamla flodgruset i Ousedalen i norra England. Flera flintverktyg blefvo der funna i förening med ben af elefanten. Vid Hoxne i Suffolk fann hr John Frere redan i det första året af detta århundrade flintverktyg sådana som de Amienska uti ruslagret under lerjord. Stället har åter blifvit undersökt, och der funnos flera dylika verktyg. Eggen på dessa verktyg är så skarp och frisk, att hr Frere kan ha rätt uti att antaga att här varit en fabrik för flintverktyg. . På ett annat ställe i Suffolk har man funnit spjutspetsär. Den endu engelska håla, från hvilken man erhållit verktyg, som likna dem från Amiens, är den nyligen öppnade nära Wells i Somersetshire. Här har man funnit fossila ben af många utdöda djurarter, och många tillhuggna flintstenaroch tillhuggna stycken af hornsten. En spjutspets af flinta fanns sida om sida med en hytenas tand. Bland penhålorna på halfön Gouder i Glamorganshire i Wales är en nyligen upptäckt håla. Öfverste Wood fann är 1861 i en orörd del af den i hålan afsatta jorden iemningar af två rhinocerosarter, som lägo öfver nägra tillhuggna flintknifvar, tydligen bearbetade af menniskohand. Resultatet af alla dessa undersökningar är enligt geologernas nuvarande mening det, att, ehuru menniskan, hvars spår endast äro funna i affallet från den eftertertiära perioden, ggologiskt är en nybyggare på jorden, är ikväl hennes ålder långt större, än kronologerna hittills antagit.