u rhult al Onsby socken var instämd för testamentsbrott; hennes aflidne man, som testamenterat henne sin efterlemnadeegendom, såväl lös som fast, hade begagnat uttrycket dispositionsrätt; detta gaf mannens slägtingar anledning, då enkan sedermera försålde hemmanet, att instämma henne till häradsrätten, emedan, enligt deras förmenande, uttrycket dispositionsrätt endast afsåg nyttjandeoch brukningsrätt, men på intet sätt eganderätt eller rättighet att försälja hemmanet. Domaren sökte nu erhålla upplysning om hvad man i orten vanligen förstår med dispositionsrätt, och syntes allmänna meningen vara den, att dermed förstås full eganderätt. De vittnen, som varit närvarande wid testamentets uppsättande och som underskrifvit detsamma, intygade att testamentsgifvarens egen afsigt varit att till hustrun öfverlåta eganderätten till hemmanet. Det torde således kunna antagas, att enkan, trots kärandenas påståenden, kommer att oqvald besitta den rätt, som synes hafva varit den aflidne mannens önskan att tillförsäkra henne.