STOCKHOLM den 12 April Times anställer i siu sednaste nummer följade betraktelser öfver Sönderborgs bomprdement : Telegrammerna ha nu i tre dagar förkunnat för Europa, att danska staden Sönderborg betinner sig utsatt för en med berådt mod vidtagen förstörelse. Först tillkännagafs det, att preussarne hade, utan någon föregående varning eller uppmaning att undanskaffa qvinnor och barn, börjat inkasta granater 1 staden. Dagen derpiå förnam man i London och Paris, Berlin och Wien, att nära en tredjedel af staden blifvit nedbränd, men att kanonaden hade upphört. Sedan berättades det, alt afbrottet ej hade räckt länge; och den derpå följande underrättelsen innehöll, att Sönderborg hade blifvit bombarderadt i 48 timmar, att 80 bland stadens invånare, qvinnor och barn, blifvit dödade eller sårade, samt att staden derpå blifvit öfvergifven. Om det är sannt, att alla de fredliga invånare, som icke dödats, blifvit bortskickade ur staden, så är det måhända af mindre vigt, att bombardementet nu skulle ha upphört; men vi ha ej anledning tro att den icke ännu fortfar, och det sannolikaste är, att Sönderborg fortfarande håller på att förvandlas till en grushög i ändamål att uppöfva preussiska artilleriet. Och allt detta är icke någon fabel, importerad från andra ändan af jorden, utan en verklighet, som sker midtför Europas ögon. Dessa menniskor som döda qvinnor och barn sämt bränna upp deras boningar, och dessa arma varelser, som brännas upp i sina hem liksom bin i deras kupor, äro nästan midtibland oss. Vi kunna nästan höra dånetaf de kanoner, som åstadkomma detta slagtande; vi skulle kunna medelst telegrafen inom några minuter meddela oss med de handlande personerna. Konungen af Preussen eller kejsaren af Österrike eller fransmännens kejsare skulle inom en timma kunna skicka en telegrafdepesch till preussiska lägret, och som der skulle explodera med ännu större verkan än någon granat, och spränga bort hela belägringen. Denna historia om dödar och sår, om flyktande är icke något diktadt sorgespel, det är en fullt verklig fomhet, som kunde ha blifvit förekommen. et är en fortfarande serie al grymheter, som Europa har tillätit ske under allas ögon, och som ännu fortgår utan någon slags protest.? Efter att ha uttryckt en förhoppning, att uppgiften derom, att ingen föregående varning egt rum, måtte kunna från preussisk sida vederläggas, fortfar artikelförfattaren sålunda: en låtom oss antaga, utt de öfliga vilkoren för ett ec. viliseradt krigssätt här blifvit af tyskarne iakttagna. Låtom oss antaga, att det var helt och hållet genom deras. eget förvällande som dessa envisa danska qvinnor och barn, under det de hårdnackadt höllo sig fast vid sin härd, dödades och sårades. Låtom oss tro, att preussarnes afsigt ej gick ut på någonting annat än att förmå dem att bivuakera under nordens klara himmel, medan de belägrande sköto ned deras hus för något strategiskt ändamål. Alven en så mild utöfning af krigets rättigheter synes för sitt rättfärdigande fordra, att det ej skulle ha skett af tom åtrå att visa sin styrka eller af blott lust att tillfoga menniskor lidande. Det erfordras ej måhända ett godt ändamål, eller ett moraliskt ändamål eller ett vist ändamål för att frigöra en militärisk operation från egenskapen af att endast vara en förhatlig grymhet, men någotändamål bör den väl ändock hafva. Och hvilket rimligt ändamål kunna väl preussarne ha att förstöra denna stad och dess invänare? Sjelfva kriget har numera upphört Hvarje skott, som ossadt; hvarje manutfer på ett altare, der att hafva It ända nu lossas, är förgätv spillan är ett menni man icke ens finner ni afgudabild. Finnes det då ingen, som kan höja upp sin röst emot denna europeiska skandal? Hvarföre får detta helt och hållet onyttiga krig fortgå utan någon protest? Här är en fullt berättigad anledning för den allmänna opinionen i Europa att träda emellan. Köeter, höjda för denna sak, skulle finna genljud, och ord, kraftigt uttalade, skulle ej blifva utan resultat. Skall det bli sagdt, att under det hvarje grundlös historia, som tinner sin väg hit från den fjerran orienten, kan räkna på en vältalig referent, i sjelfva midten af Europa en stad kan med berådt mod jemnas med jorden, och ingen fäster allmänna uppmärksamheten på en sådan skymf, ingen söker slå an på våra sympatier. Vi ha aldrig svurit de absoluta fredsvännernas fana, men i detta fall hysa vi ingen tvekan att uttala vår mening. Det är icke en sats, som behöfver diskuteras, utan en ögonskenlig sanning, att fortsättandet af denna blodsutgjutelse i Danmark, sedan man nu blifvit ense om konferensen, är ieke blott en enropeisk skandal, utan en stor offentlig missgerning.