HalL MNICU VALLVNIaAtl dlW Mall CJ dllClast tonoratit sin hatt utan blodig och i högsta grad sönderslagen måste fly undan. En annan person, som just var i hegtepp. att öppna porten till det hus han bebodde, blef derunder al polismästar Wallenberg uppmanad att aflägsna sig. Då han derpå svarade att han var boende i huset samt var i begrepp att gå in, tillropade polismästaren några polis constaplar samt yttrade: gif den här herrn litet smörj så blir han väl mjuk?. Härpå misshandlades han på det rysligaste. Icke mindre än 5 personer lågo efter denna sanslöse och sönderslagne på sidorna omWesterlånggatan, oberäknadt alla dem, som under och efter misshandlingen lyckats undkomma i gränderna och i husen. Vid Tyska Stallplan hittades tidigt påföljande morgon en död mansperson med spräckt hufvudskål ), samt något längre ned i samma artikel: En mängd personer hafva fått afslagna armar och ben, flera äro ihjelslagna och många vårdas å lasaretten. Gamla Fäderneslandet för samma dag: 73:ne bättre fruntimmer, som, åtföljda af en herre, mötte några poliskonstaplar, blefvo illa slagna af dessas battonger och mot en ung flicka som jemte sin far skulle passera Blasieholmen riktades vattenstrålen på endast en fots afstånd, med den pöföljd att hon afsvimmade och, efter hvad vi hört uppgifvas, i går på morgonen aflidit. Rätta Fäderneslandet för d. 12 Mars: Natten till tisdagen väcktes ämnesvennen hos barberaren Mällring af häftiga bultningar på dörren till Mällrings barberarestuga belägen vid Göthfaran. Då han öppnade dörren inrusade 6 poiskonstaplar medsläpande ett menniskooffer, en karl, utan tecken till lif, med sönderslaget hufvud oeh blåslagen öfver hela kroppen. De befallde att han skulle förbindas, men sågo dervid något ängsliga ut. En droska hade de ställt utanför för karlens hemtransporterande. Droskan hade de åtkommit på det sättet att de antastade en åkande äldre mansperson och befallde honom stiga ur. Då han vägrade släpades han ur åkdonet och genompryglades med battongerna, hvarefter den gamle mannen fick haltande begifva sig hem; och något längre ned i samma artikel: ?De, hvilka under förföljandet omkullföllo blefvo slagna på det mest omenskliga sätt, och vi kunna med vittnen styrka att å Arsenalsgatan kullfallande personer slogos med battonger så att stora blodpölar lågo qvar på marken?. Gamla Fäderneslandet för samma dag: ?Det berättas att i onsdags morgon en död, karl med räckt hufvudskål funnits hörnet af Alandsoch Regerings atorne. En annan karl fanns i sanslöst tillstånd på Carl XIII:s torg också svårt tilltygad.? Excellensen Sparres jägare stod långt inne i en portgång vid Fredsgatan och talade med en der boende familj under det han väntade på tidningsutdelning i boden bredvid, då en konstapel rasade in i portgången och tilldelade den tredliga jägaren ett slag vid tinningen med den påföljd att blodet forsade ur såret och han måste föras till lasarettet der äfven flera andra sårade ga. Samma blad för den 16 Mars: Af en trovärdig person har för oss blifvit uppgifvet att en ritare vid Bergsunds mekaniska verkstad blifvit på vär gen till sitt hem ihjelslagen af polisen. Ohyggligast af allt är att poliskonstaplar på krogar och andra offentliga ställen skrutit öfver . att 10.000 Stockholmare blifvit af polisen kring-. piskade under de 3 första aftnarnes uppträden.? ?På hufvudstadens samtliga rakstugor hafva en massa sårade menmiskor blifvit förbundna och många sväfva ännu mellan lif och död till följd af den dem öfvergångna misshandlingen.? Alla dessa till största delen helt och hållet grundlösa samt der någon sanningsenlig grund, såsom till exempel med afseende på excellensen Sparres jägare, förefinnes, vrängda och vanställande framställningar öfverträffas dock af följande uti sist nämnda tidning för den 12 Mars intagna historia: Snickaregesällen Carl Gustaf Widen, boende vid Holländaregatan på Norr, kom från sitt arbete på Söder och passerade Gustaf Adolfs torg just som uppträdet pågick. Han hade några rädbitar att bära och stannade vid Rydbergs hotell för att hvila sig. Tvenne konstaplar befallde honom genast gå derifrån. Han svarade då: jag är en fattig arbetare som endast hvilar mig med min börda och aldrig tänkt på att göra något uppror. I detsamma fick han af den ena konstapeln ett så våldsamt slag af battongen vid högra örat att det sprack och tandraden lossnade. Han föll dock ej utan endast tappade mössan, hvilket gaf den andre konstapeln anledning att tilldela honom ett ytterligare slag i hufvudet så att hufvudskålen spräcktes och karlen föll till gatan. Nu tyckte bödlarne att de gjort det bra och aflägsnade sig för nya nidingsdåds begående. Widen transporterades hem af 2:ne medlidsamma men niskor och afled till följd af det honom öfvergångna våldet i onsdags vid 35 års ålder, efterlemnande hustru och 4 små barn. Tilldragelsen åsågs af vittnen, hvilka tro sig kunna igenkänna mördarne.? Till denna, genom den i detaljer gående säkerhet, hvarmed den berättats, för hvar och en som icke af erfarenhet lärt sig tro motsatsen ar allt hvad nämnda tidningar berätta, så trovärliga historia, har jag, oaktadt alla efterforskningar, icke kunnat spåra ringaste tecken till rund. Utom den omständigheten att anmälan om något våld, som kunnat stå i gemenskap med let sålunda beskrifna fasansvärda uppträdet, hitills icke skett, har jag nemligen låtit i årets nantalsförteckningar efterse huruvida någon snickeriarbetare med namnet Widen der förekommer, nen icke fått reda på någon annan än i huset :r 19 Barnhusträdgårdsgatan boende snickeriarbetaren J. P. Widen, hvilken likväl på fråga upplyst att han ifrågavarande aftnar icke varit ite än mindre blifvit på något sätt våldförd. Derjemte har jag af Stockholms samtlige herrar pastorer erhållit skriftliga bevis att någon snicserieller annan arbetare vid namn Widen icke lifvit såsom död till begrafning anmäld under Mars månad. Att vid sådant förhållande en dylik historia san helt och hållet uppdiktas och ien tidning utan vidare påföljd utspridas till ytterligare uppeggande fen förut genom dylika medel retad sinnesstämling skulle säkerligen anses otänkbart. om det cke verkligen inträffat, och torde endast kunna örklaras deraf att för en del tidningars ansvaighet begagnas ett system, enligt hvilket den ferkligen brottslige författaren icke är åtkomlig, tan följderna af ett åtal drabba en oskyldig, om måste dyrt ansvara för hvad en annan brutit. Huru vämjeligt det än varit att för hr öfvertåthållaren nödgas reproducera sådana uppsat er, har jag, som dels nu under några år hunnit illräckligt vänja mig vid dylika anfall, dels ock f nyssnämnda anledning icke ansett mig böra ,egära åtal mot tidningarnes ansvaringar? och innu mindre kunnat inlåta mig uti några slags eklamationer, ansett mig böra begagna detta tillille för att få på något sätt lägga 1 dagen det fvermått af förtal och lögn, genom hvilket tillika med de mot mig personligen riktade angrepp såväl tryck som träsnitt, hvaraf dessa tidningar ; nder förra: månaden öfverflödat och hvarom jag cke velat här vidare orda, man lyckats uppreta n del af hufvudstadens befolkning mot min peron och polispersonalen i allmänhet. Till hvad jag i detta afseende anfört vill jag u endast tillägga att, sedan uti nämnde två idningar jemväl stått att läsa hurusom 3 namnifne aktningsvärde borgare här i staden skulle afva blifvit af polfskanstaplar, slagne med batonger och så groft våldförde att en af dem skulle ödgats intaga sängen och en annan sedan dess låst bära armen i band, jag. af alla dessa 3 peroner, hvilka, enär de emot hvad i de flesta fall st rum namngifvits, det lyckats mig att anäffa, erhållit upplysning att dessa berättelser ro helt och hållet sanningslösa. Två hafva derom mväl lemnat från gig skriftliva hevis. men den