. Underråttelser från Danmark. Bref från krigsteatern. Berlingske Tidende innehåller följande skrifvelse från Als angående 10:de infanteriregementets tappra deltagande i striden vid Dyppel annandag påsk: Det har redan kommit till allmänhetens kunskap, hvilken stor del det 10:de regementet haft i segern annandag påsk. Öfver befälhafvaren, general Gerlach, fann dagen efter anledning att offentligen meddela regementct sin tack och varma erkännande af dess visade ärofulla beteende. Jag tillåter mig här framställa för eder de närmare enskildheter af denna strid, såvidt de kommit till min kännedom, i det jag tillägger, att dessa detaljer, hvilka alla endast röra första bataljonen, blifvit mig meddelade från en källa, som sätter deras trovärdighet öfver allt tvifvel. Det var annandag påsk, klockan litet öfver tre på morgonen, i ett disigt och rått frostväder, då förpostkedjan framför 10:de regementets 1:sta bataljon, kapten Vaupel, angreps af starka, fiendtliga kedjor, hvilka obemärkta samlats på något afstånd och nu ryckte fram i ett häftigt spring och under dånande hurrarop. Regementets 1:sta bataljon höll då löpgrafvarne besatta med Va kompani och hade 1!2 kompani bakom sig i reserv. De angripna förposterna slogos med mycken ihällighet och försvarade sin ställning, tills den framryckande massan hotade att alldeles öfverväldiga dem, hvarefter de i god ordning drogo sig tillbaka, dels mot söder, dels inom de bakom dem uppförda bröstvärnen i löpgrafvarne. Det var ännu alldeles mörkt, månen började komma fram, men omgifven af en tät och disig dimma, som hindrade dess sken. Besättningen i löpgrafvarne, hvilken nu förstärkts med reserven, afvaktade den kommande fienden, utan att dock kunna få sigte på honom, och sköt således ej heller emot honom. Man en det emellertid önskligt, att förskafla sig underrättelse om hans rörelser, för hvilket ändamål en patrull om 15 man genast och frivilligt anmälte sig, bland dem 7 slesvigare. då De anfördes af korporal Eckhausen, lemnade ställningen bakom löpgrafvarne och vandrade förtrö-. stansfullt ut i mörkret åt det håll, hvarifrån man trodde angreppet skulle komma. Den utskickade patrullen stötte på fienden mellaa löpgrafvarne och de små uppkastade groparne eller skyttegrafvar, som förposterna danat till skydd mot den midtemot stående fienden. Fn kort och häftig strid uppstod, Eckhausen lät fyra af och blef sjelf sårad. På venstra flygeln, som hölls besatt af 7:de kompaniet under löjtnant Hammelef, närmade preussarne sig löpgrafvarne på 150 alnars afstånd. En häftig och ihällande gevärseld öppnades emot dem, hvarefter tienden drog sig längre mot söder och skaffade sig fast fot mellan Östra Dyppel och skansen n:r 8. 1:sta bataljonen lät derföre en afdelning af dess 1:sta kompani under löjtnant Goldschadt och en annan aldelning af dess 5:te kompani, under befäl af svenske löjtnanten CO. T. A. Björck (I nant vid Helsinge regemente) rycka ut öfver löpgrafvarne, för att falla preussarne i flanken. Båda dessa afdelningar gingo snabbt framåt; det var som om de på förhand visste, att segern denna dag .skulle vara deras; de kastade fienden ut ur skyttegrafvarne, men förmådde ej, till följd af hans öfverlägsna antal, drifva honom ut ur den ställning han intagit framiör skansen. Vid detta tillfälie blef löjtnant Goldschadt svårt sårad. Första afdelningen af 7:de kompaniet, under kompanibefälhafvarens eget anförande, jemie en afdelning af 1:sta kompaniet, under sergeant Most, förenade sig nu med en afdelning af 2:dra kompaniet, under officersaspiranten Waegc, och ryckte fram till Östra Dyppel. Detta framryckande företogs med en bestämdhet och kraft, som tvungo fienden att draga sig tillbaka; löjtnant Hammelef blef tyvär och befälet öfvertogs nu ända till stri slut af en ung reservofficer, löjtnant Aagaard. Det hade emellertid blilvit så ljust, att man från batterierna kunde iakttaga fiendens rörelser på den närmaste terrängen framför sig och använda det grofva artilleriet. Den mellan skansarne n:r 8 och 9 uppkastade kononafdelningen hade afvaktat deita ögonblick och öppnade en liflig granateld mot hvarje kolonn, som visade sig i riktningen mot östra Dyppel. Artilleriets verkan iakttogs af löjtnant Aagard, som eudast på en äng vid Östra Dyppel räknade omkring 50 preussiska lik, hvilka upprifvits af de sönderspringande granaterna. Emellertid fortsattes en lifiig och väl riktad gevärseld, hvilken tilltog i styrka och verkan från den stund en ytterligare afdelning af 10:de regementets 3:dje komponi framskickades till löjtnant Aagaards understödjande. anförd af löjtnant Bentsen. Förstärkt med denna hjelp gingo de förenade afdelninKn norna mod utmärkt mad from mat fion