gen embetsman må an g, som icke i två år har studerat vid Kiels universitet. Detta skulle vara ett säkert medel att göra icke blott tyskheten utan ock en upprorisk och emot regeringen fiendtlig anda ermanent hos den slesvigska embetsmannaåren. Ty Kiels universitet har, som temligen veterligt är, under en lång följd af år varit en plantskola, som hos sina lärjungar framkallat och närt den upproriska och fiendtliga anda, hvilken sedermera ästadkommit så stora olyckor. Preussiska komissarien har gjort detta stadgande medelst återupplifvandet af en gammal upphäfd förordning af 1768, som bestämde ett tvåärigt studium i Kiel såsom vilkor för embetens erhållande i Holstein och Slesvig. Berörde förordning hade en ganska egendomlig anledning. Den utkom strax efter sedan Danmark hade förmedelst byte bekommit den fordna ryska andelen af Holstein. Kiels universitet betann sig då i ett jämmerligt och förfallet tillstånd, och för att upphjelpa universitetet utkom denna förordning. Men den var rigtad emot utländska universiteter, inalunda emot statens andra universitet, som efann sig i Köpenhamn. Tvärtom egde genom en följd af stadganden, hvilka både äro äldre och sednare än nämnde förordning, ett fullkomligt lika berättigande till embeten inom Slesvig rum för kandidater, ehvad de hade studerat vid Kiels eller vid Köpenhamns universitet. Sålunda har förhållandet varit i alla tider. Det gäller om teologiska och medicinska kandidater, och när det för en tid icke kunde vinna tillämpning, på de juridiska, så var det endast derföre att inga föreläsningar i Slesvigsk rätt höllos vid Köpenhamns universitet, hvilket sedermera blifvit fallet. Till yttermera visso har berörde förordning, rörande tvångsstudium vid Kiels universitet, blifvit upphärtd år 1850. Detta upphäfvande egde rum före de diplomatiska förhandlingarne 1851—1852, och enär den dåvarande preussiska och österrikiska underhandlaren icke gjorde några invändningar häremot, så får det väl antagas, att de godkänt åtgärden, såsom grundad på rätt och billighet, då den åsyftade att i en vigtig punkt förskaffa danskar och tyskar ett lika berättigande. Men nu ser man, att den militära ockupationen af Slesvig begagnas till att upphälva bestående Irgar och införa nya af den mest ingripande natur och beräknade på att bilda en uteslutande tysk och fiendtlig embetsmannakår inom hertigdömet Slesvig. Språkförhållandena i Slesvig äro i korthet sagdt ordnade så, att inom den uteslutande dansktalande delen af landet är danskan det språk, som begagnas i kyrka och skola, inför rätta och inom den offentliga förvaltningen. I den rent tyska delen uf Slesvig gäller detsamma om tyska språket. EmelJan den tyska och den danska delen ligger ett blandadt distri inom hvilket bada språken talas. Hö saken i öfverensstämmelse med förhanden varande förhållanden, så att båda språken begagnas skiftesvis i kyrkan; i folkskolan, der tvenne språk omöjligen kunde begagnas, är det danska utsedt till undervisningsspråk, dock så att der tillika meddelas undervisning 1 tyskan; inför rätten kan hvar och en sjelf välja hvilket språk han vill, och inom förvaliningen begagnas båda språken. Afven för lärdomsskolorna är allting ordnadt med strängt hänseende till förhanden varande förhållanden. Det finnes sälunda en uteslutande dansk lärdomsskola (Haderslevs) för den danska delen; en uteslutande tysk (Slesvigs) för den tyska delen; samt en der båda språken begagnas (Flensborgs) för det blandade distriktet. Utlandet har lätt tillfälle att skalla sig nöjaktig kunskap om de slesvigska språkförhållandena, och sättet hvaruppå de äro ordnade, ty på flera språk finnas skrifter, hvaruti saken är på ett klart och pålitligt sätt framställd. Hvar och en som 1 detalj vill sätta sig in i denna fråga, skall ganska säkert komma till den öfverlygelse, att dessa ömtåliga förhållanden äro al den danska regeringen ordnade på ett så rättvist, humant och ändamålsenligt sätt, att man skulle önska det vedertaget öfverallt i stater som ha en blandad nationalitet. Huru skulle icke de olyckliga polackarne i Posen prisa sin lott, ifall preussiska regeringen ville beqväma sig till att följa samma system af rättvisa och billighet mot dem, som det hvilket danska regeringen använder emot sina tyska undersäåtare 1 Slesvig. Den som ej vill göra sig det omaket att sjelf sätta sig in uti de slesvigska språkförhällandena, kan hålla sig till ev auktoritet, hvilken är lika vigtig som opartisk. Det är den bekante Commission Flamande, som af belgiska c t regeringen nedsattes för att undersöka och , uppgöra förslag till ordnandet af språkförhällandena i konungariket Belgien. Den indrager i siva undersökningar äfven andra länder, som hafva en blandad nationalitet, och kommer derigenom att yttra sig öfver Danmark. Efter att ha gjort sig bekant med förhållandena, framlägger den i rapporten af 1859 sin dom i följande ordulag: Le melange des langues se presente sur une large echelle dans le duche de Slesvig; i est prouvE qwon y observe äu cet Egard la plus parfaite Egalite. Danska regeringens åtgärder inom Slesvig skulle ock för längesedan halva burit sin frukt uti fred och samdrägt bland dess inbyggare, om blott Tyskland hade tult, att landet förblefve lugnt. Men detta stred alltför mycket emot Tysklands planer. Det här nämnda ordnandet af språkförhällandena egde rum 1850 och den närmast derpå följande tiden, och ligger således till sin väsentligaste del före T851—1552 års förhandlingar med Preussen och Osterrike, hvilkas representanter den gängen icke gjorde några invändningar, och hvarken fordrade eller erhöllo något löfte om förändring. Bestämmelserna äro ock upptagna i den slesvigska författnivgssamlingen. I fall nu en ockupation icke skall vara detsamma som en omstörtning al landets lagar, till och med dess grundlagar, hvilket icke vill rimma sig med preussiska kommissariens egna ord uti tillkännagifvandet af den 8 Febr.: bestående lagar skola förblifva gällande?, så äro de förändringar han sedermera gjort i språkförhållandena ett våldsamt och oföravart inoreann — ÖAanam ett maktenrak af