VINCENZO. ) ROMAN I TVENNE DELAR Ar GIOVANNI RUFFINL (Förf. of Doktor Antonio, Lavinia m. fl.) Signora Candia skref utan vidare dröjsmål till markissinnan och bad henne att om möjligt söka skaffa dem en bostad. Markisinnan skref tillbaka att det var alldeles omöjligt att för hvad pris som helst kunna fö hyra några rum; men att signor Onofrio, som stod på vägen att resa tll Paris i en beskickning, bad att 1å ställa sin våning, sådar den vary till deras förfogande. Rosa antog anbudet, och den 23 Februari lemnade Candias Nervi för att resa till hulvudstaden. De hade ftillbragt nära tolf månader vid kusten. KAPITLET XVII WVineenzos slup för fulla segel. Rosa kunde ej nog lyckönska sig öfver det steg hon hade tagit, då hon såg huru ögonblicklig den välgörande verkan var, som det utöfvade på hennes man. Efter några dagars vistelse i Turin blef Vincenzo en helt annan menniska än han nyligen bade varit i Nervi. Han åt med god matlust, sof väl, och med kroppens verksamhet återvände själens lugn och frid. Och likväl var vädret kallt och fuktigt, långt ifrån fördelaktigt för en ömtålig helsa. Jemfördt med det han hade lemnät, var klimatet i Turin ovedergägligen en förändring till det sämre. Icke heller hade stadens utseende något nytt och frappant drag för en com, i ilshet med Candia, hade sett den lika full med folk och lika verksam under året 1549, Hvilken hemlig kraft var det väl då som utöfvade en så välgörande verkan på ho) Se Å. B. n:r 1—17, 19—34, 36—41, 43-46, 48, 30—8B2, 54, 55, 57-60, 63, 65, 68-70, —T8, TI och 78.