vid sitt skrifbord peka ut den väg mar borde ha gått. Men hvad vi icke kunnt förklara och icke kunna gifva rätt, det ä att svenska män läst svenska krigshistorier så, att de ingenting lärt och ingenting glömt För ett stort ändamål har J. A. H. emel Jortid medgiivit att armen kan få vågas Vi fråga i vår ordning: Hvar skulle et mera passande tillfälle kunna komma ati yppa sig för danska armån, än det som der hade vid Dannevirke, att häfda sina vapen: ära och, äfven med olycklig utgång, täts den herrligaste lager kring sin Dannebrog? När skulle denna armå kunna med mere berömmelse bjuda ett sådant offer, då de försummades här? Och för hvilket större ändamål? Vore frågan om vårt eget land, skulle vi gissa på tid och ort. Nu begripa vi det icke. Och något större mål, än det att försvara sina gränser, känna vi icke. Och ett sådant finnes icke, och har icke helier i Sverge funnits före upptäckten af Pcentralförsvaret?. Annu en gång en historisk erinring. Det fanns en gång ett litet folk, också med demokratiska institutioner, som anfölls af en stormakt med en krigshär större än verlden förut eller sedermera sett och som beräknades till öfver 2!2 millioner krigsmän, hvaraf ensamt liftruppen, för sin tapperhet kallad ?de odödlige?, räknade 10,000 man till häst och lika många till fots, alla väl rustade och anförda af sin konung. En flotta af 1200 segel deltog till sjös i anfallet. På gränsen fanns ett pass, der det lilla folket uppställde hela sin i första hand disponibla styrka, 8000 man, emot sin öfverlägsna fiende, och denna styrka uppehöll I två dagar den stora härens vidare framträngande. Men på sidan om passet fanns en sidoväg, på hvilken en förrädare förde en utvald del af den tfiendtliga armen uti försvararnes rygg. Dessas anförare bortskickade då sina öfriga trupper och qvarstannade med blott 300 man att försvara passet, och fann sjelf med dessa hjeltedöden, hvarefter det lilla folket och dess grannar ändå icke kunde öfvervinnas, utan genom att, på oraklets inrådan, använda sina flytande trävallar lyckades besegra sina fiender. I stället att framkalla de mest nedslående intryck, hvilket en reträtt skulle gjort, väckte detta exempel jubel och stolthet öfver hela landet, och två män, som af förfall hindrats att bivista striden uti passet, kunde ej öfverlefva förebråelsen att hafva kommit försent till densamma. Efter mera än 2000 år, hvarunder folk, slägter och dynastier under seklernas lopp i otaliga vexlingar aflöst hvarandra, qvarlelver Leonidas och hans 300 spartaners minne ännu i oförvansklig glans, och till den aflägsnaste efterverld skall grekernas hedersdag vid Termopyle bevaras i ärad hågkomst. Om, istäliet för 300, de Meza stannat med 3000 vid Dannevirkes kanoner och skickat resten af sina 40,000 till Cappeln, så hade han vunnit samma odödlighet. Hans reträtt från Dannevirke utan strid skall gå till efterverlden, men i bredd med Lewenhaupts från Fredrikshamn. Vi undvika att fördjupa oss i detaljerna om den långa försvarslinien, om huruvida let fanns en eller trenne reträttvägar och pm de matematiska afstånden mellan Arnäs och Missunde, Eckernförde och Flensorg m. m. Om man rörde sig i fält som vå ett schackbräde, om öfvergången af Slien . id Arnäs eller Missunde hade företagits : vå samma timma som ett allmänt anfall på kansarne vid Dannevirke, om fienden upprädt öfverlägsen på båda hällen, om han yckats forcera passagen på samma gäng, ch om han, efter behörigt motstånd, icke arit så illa tilltygad, att han kunnat fortta ett kraftigt förföljande på båda eller la tre vägarne, om, för återtåget med arilleriet och trossen, det frusna fältet, som nfanteriet kunde begagna på ömse sidor m vägen, icke varit praktikabelt, och om enden hunnit före och stängt passagen vid lensborg, så hade den till reträtt tvungna , anska krigshären haft en svår dag och tterligare en vådlig genombrytning att äga för att komma till Dyppel. Men allt etta, som befarades, hade annu icke inträful Det är åtminstone tillåtet att förutitta att någon eller några af alla dessa ombinerade omständigheter, äfven i hänelse af en olycklig utgång, uteblifvit. Att i öfrigt manövrera på papperet, sean affären är förbi, öfverlåta vi åt andra. ; jet är andan af försvaret vi ogillat. Och , ervid förblitva vi. Om vi öfverröstas, I sola vi sörja, men icke för vår skull, utan! ör fäderneslandets. Soldat. I m—V mt Ft bn hd sk kr börd