STOCEHOLM den 6 April Den förklaring af grefve Henning Hamilton, som vi i gårdagens blad efter den offciella tidningen meddelade, är af en så märklig beskaffenhet, att den utan tvifvel tillvunnit sig tillräcklig uppmärksamhet hos våra läsare, och näppeligen torde behöfva några kommentarier. Emellertid är det naturligt, att den måst framkalla på mer än ett håll en höget obehaglig sensation, ingenstädes dock så obehaglig som hos dem, som trott sig kunna bemöta uppgifterna derom, att danska regeringen lemnats i den tron, att äfven efter Fredrik VII:s död intet omslag skett i regeringens politik och att allianstraktaten ofördröjligen skulle komma att undertecknas, med den enkla förklaringen att detta vore osanning och att bevisen derför låge i det sätt, hvarpå engelska ministern uppfattat refve Manderströms meningar och yttranden rörande dessa ämnen. Om man nu skulle antaga, att svensknorska regeringens eget ombud i Köpenhamn bort vara ännu bättre underrättad och hafva långt tydligare och bestämdare yttranden att stödja sig uppå, så uppstår emellan dessa olika uttalanden en motsiäelse, geom för den oinvigde är svår attl. ösa. Det försök som Nya Dagligt Allehanda i detta hänseende på egen hand gör i gårdagens blad bevisar bäst, huru kinkig uppgiffen är. Bladet yttrar bland annat: Vi finna då först i en depesch till lord Russel från storbritanniske ministern i Stockholm af den 9 November, att den sednare afsin franske kollega förnummit, att han, som hört omtalas en afsigt hos den svenska regeringen att underteckna försvarsförbundet med Danmark, trots den danska frågans mera fredliga utseende för tillfället, tillsport grefve Manderström härom, hvarvid hans excellens kraftigt förnekat det antydda förhållandet, med förklarande, att traktatens undertecknande icke var tillämnadt nu mera än under de sednaste fem eller sex veckorna. Detta var den 9 November, således en vecka före den 16, då den depesch från grefve Manderström var daterad, som grefve Hamilton delvis uppläste för hr Hall, och hvarefter grefve Hamilton Pmuntligen yttrade, att han dagligen väntade den för traktatens afslutande nödiga fullmakt. Man skulle således tro, att svenska regeringen bestämt sig för undertecknandet sedan den 9, men så var ej fallet, ty i en depesch till lord Russell från engelske ministern i Köpenhamn, Paget, deterad den 25 November, och hvilken epeschs, liksom den förenämndas, fullkomliga sanningsenlighet blifvit af svenska regeringen erkänd genom derag officiella meddelande i Posttidningen för den 10 Mars, säger hr Paget: PDe sista instruktioner, som grefve IHamilton emotYA rörande traktaten, äro, att Hans Svenska ajestät, ehuru lika villig som någonsin att underteckna den, när rätta ögonblicket inträffat, likväl icke kan förmås att i detta ämne gå vidare onpnorlunda än efier initiativ af danska regeringen, så att denna har full frihet att handla i öfverensstämmelse med den förändring, som Danmark inträffat efter de första underhandlingarna i fråga om traktaten. Sådana voro de instruktioner, som den 25 November sägas vara de sista. som grefve Hamilton erhållit och som innehålla att svenska regeringen, ehuru lika villig som någonsin att underteckna traktaten, likväl icke kan förmås att j detta ämne gå vidare annorlunda än efter initiativ från den danska regeringen. De här åsyftade instruktionerna gifva grefve Hamilton uppenbarligen icke den ringaste anledning att säga, att han dagligen väntade den för traktatens afslutande nödiga fullmakt, ty att något initiativ då tagits af danska regeringen och befunnits tillfredsställande af den svenska, har man ej hört omtalas. Men, skall man kunna säga, de här omtalade instruktionerna kunna vara sednare än den 19 eller 20 November, då hr Hall besökte NR Hamilton, och ingenting hindrar att grefve amilton då hade andra äldre instruktioner att följa. Ja visst, detta låter säga sig, men för att det skall kunna förhålla sig :å regeringen hafva ändrat åsi traktatens undertecknande ic! mera än under de sednaste fem eller sex veckorna?, till den 16, då den depesch var daterad, efter hvars uppläsande för hr Hall den 19 eller 2 grefve Hamilton sade sig dagligen vänta fullmakten, och sedermera måste svenska regeringen återigen hafva ombytt åsigt från den 16 till den 25 November, och då återkommit till samma ståndpunkt som den 9. Derutinnan äro vi ense med N. D. Allehanda, att det är nödvändigt att någon närmare upplysning nu lemnas, som bekräftar eller förnekar riktigheten af grefve Hamiltons uti den lemnade förklaringen vitsordade uppfa tning al svenska regeringens af2aigter. Detta är så mycket mera nödvändigt som grefve Hamilton, hvilken enligt sin förklaring den 19 eller 20 Nov. föreläste hr Hall en depesch från svenska kabinettet och dervid förklarade, att han dagligen väntade den för traktatens afslutande nödiga fullmakt, den 24 Nov. på riddarhuset erhöll det videtur af h. exe. utrikesministern, att han åtnjuter K. M:ts regerings odelade förtroende?:; och det är ock så mycket oundgängligare som denna sak, med anledning af grefve Hamiltons förklaring, utan tvifvel kommer att bli föremål för diskussion inom den danska och den utländska pressen. Det vill synas som skulle inga grannlagenhetskonsiderationer numera behöfva afhålla vårt kabinett från att åtminstone halfofficielt meddela en någorlunda klar och redig framställning af det verkliga förhållandet. Den ställning regeringen nu intager är ju en fullkomligt förändrad; det är ju numera icke fråga om den speciella allianstraktaten med Danmark; den regering, med hvilken förhandlingarne derom fördes, sitMOSTER STAS SEAT SIRENEN TITTAREN DE JR AA PP RAR ÖA VR KA a re mms ms Am