Article Image
MUSIK. Hr Arnoldsons recettspektakel i går afton å Kongl. stora teatern gafs för utsåldt hus och bivistades af konungen och drottningen. Vid konungens inträde i salongen, som skedde före operans början, begärdes och gafs folksången. Den förtjenstfulle recett-tagaren, som aldrig torde lyckats bättre i sin frumställnin af Ernanis roll än denna afton, både hvad sång och spel beträffar, emottogs vid sitt inträde på scenen med lifliga applåder och blef efter operans slut framropad, då han medförde fru Michaeli och hr Behrens. Fru Michaelis utförande af Elviras parti var i hög grad glänsande och tillika genomträngdt af ett varmt och ädelt uttryck. Den utomordentliga lätthet, säkerhet och spontaneitet, hvarmed sångerskan förmår att attackera de allraförsta tonerna i den i första akten inlagda arian ur ?I Lombardi?, föra oss med ens in i den brusande och skummande koloraturhvirfveln, och kunna, äfven vid förnyadt åhörande, icke annat än väcka en lflig beundran. Entusiastiska bifallyttringar och dubbla framropningar egnades den utmärkta sångerskan efter arians slut. Hr Behrens uppträdde för första gången i Silvas parti, som han återgaf på ett ganska förtjenstfullt sätt, om man också understundom skulle ha önskat något mera stål i rösten likkom man gerna tänker sig den gamle förälskade grandens hat, hämd och svartsjuka oftare dolda under större yttre stelhet och grandezza. I sista akten, efter det olycksbådande hornets budskap, fär isynnerhet hans uppträdande icke ske för hitligt. Operan gick i öfrigt med ganska god sammanhållning. — Ett par musikaliska matinger för välgörande ändamål hafva gifvits, den ena annandag påsk, den andra sistlidne söndag i musikaliska akademiens lokal, hvarvid isynnerhet flera goda sångarekrafter medverkade. På den sistnämnda hade man det mera sällsporda nöjet att af en särdeles od qvartett af mansröster få höra de ypperliga Bellmanssångerna Drick ur ditt 0 se döden på dig väntar.? samt ?Opp maryllis, vakna min lilla?, ensom Randels vackra sånger ?Snabba äro lifvets stunler? och ?Räds ej för grafven?, we——L

5 april 1864, sida 4

Thumbnail