VINCENZO.) ROMAN I TVENNE DELAR AP GIOVANNI RUFFINL (Förf. af Doktor Antonio, Lavinia m. fl.) KAPITLET XVIL Rosa visar sig till sin fördel. Barnaby delade all den heder, som visades hans herre. De tvenne kropparne lågo på parad i samma rum, till hvilket allmänfarda hade tillträde, och der var den följende dagen en ständiz ström af folx och likaså den följande till klockan tio på törmiddagen, den bestämda timman för den dubbla begrafningen i sockenkyrkan. Ehuru Vincenzo knappast orkade stå på benen, kunde han likväl icke förmås 2tt vara frånvarande vid begrafningen, och åkte med sin hustru till Rumelli. Begrafoingen var i stor stil. Hela kyrkan var behängd med svart, och messorna för de aflidnes själar följde hvarandra fupphörligt vid alla altaren. En mängd folk — för att icke räkna rumellianerna, som hade gått man ur huset — hade samlats der, isynnerhet från Ibella. Del Palmettos hade för detta ändamål enkom kommit från Turin. Rosa rördes så mycket mera af detta bevis på aktning och deltagande från deras sida, gom hon ej hade väntat det; helst gom hon ej gjort något för att framkalla det och icke ens sändt dem en notitikation om hennes fars död, och det var en rörande episod i detta dystra drama, och som lemnade få ögon torra, då ) Se A. B. n:r 1—17, 19—34, 36—41, 42—46, 48. 50—B2, 5, 55, 57—60, 63, 65, 68—70, 12—75,