gäng tillagda -— En korrespondent till Jönköpingsbladet med signaturen M—r skrifver den 28 Mars från Köpenhamn: Dagen — det var långfredagen — var särdeles vacker. Luften fylldes af lärkors sång och granaternas hvinande. Vi styrde våra steg uppför höjden till Dyppelqvarn; belägen mellan skansarne 2 och 3 tätt vid! vägen till Dyppelby och vidare vester ut. OQvarnen var sönderskjuten och öfvergifven, likaså egarens vackra boningshus. som bokstafligen var inoch utvändigt söndertrasadt. Ännu qGvarstod i ett af rummen en vacker valnötsbyrå med utdragna och till hälften tömda lådor. Flyttningen hade synbarligen varit brådskande. Jo, jo! — dej nya gästerna torde ej ha frågat efter i hvilket rum de först skulle inflytta, ty genom fönster, dörrar och tak syntes de ogeneradt ha banat sig väg. Vi uppgingo i den af sten särdeles väl byggda qvarnen. Samma förödelse. Brecher, stora som vanliga fönsteröppningar, midt i tjockaste murev. Från ölversta gluggen hade vi en den? herrligaste utsigt. Framför oss hela Sundeved och, öfver viken, Broagerlandet, i vårens skönaste grynin Bördiga, väl skötta äkerfält mellan tä skogsdungar och trädgårdar. På afs ij NybölNor och Egernsund, öfver hvilket den olyckliga bron till Broagerlandet obehindradt blef af preussarne slagen. Hvart ögat blickade, ett tjusande landskap med vackra hus, välbyggda byar, kyrkor och städer. Och detta skö landskap nu uppfylldt af härjande fiender, fullt jemförliga med forntida Vandaler! Sedan vi en stund betraktat allt detta, nedstego vi utför de illa medfarna trapporna och började vår rond till skansarne. Öfver allt bletyo vi välvilligt mottagna. I löpgrafvarne lågo soldater kompanivis. Vid hvarje bröstvärn stod en post för att tillkännagifva när ett skott från. fienden afbrann. Vid hans rop: Dekk! hukade hela linien sig ned bakom vallen. Ty ingen skans eller löpgraf kunde vara säker om hvurtåt skottet riktades. Bakom dessa värn är faran mindre för dem, som gå på öppna fältet mellan skansarne. Och som vi helt oförfäradt vandrade från det ena verket till det audra, blefvo vi af de betäckta försvararne ansedda som riktiga hjeltar och inbjödos af officerarne vid hvarje verk än på en snaps?, än på ett glas vin eller punsch, än på en risp ur deras väl försedda matsäck, och om det var klent med födoämnen i Sönderborg, så funnos de dess rikligare härute. Med få ord: vi hade en särdeles treflig vandring, som, oaktadt sin ganska allvarliga sida, äfven hade mänga rätt komiska sådana. I en löpgraf låg t ex. en officer med sitt kompani. Mårten ! (hans uppassare) Spör om ikke de fremde, tappre Öfficerer vilde vere så artige og tage en lille snaps hos mig! Märten avaneerade, gjorde ställning, framförde sitt ärende, och vi följde. Efter ömsesidig prepsentation uppdukades smör, bröd, ost, kall biff, skinka, pickles och en väldig fältflaska med bränvin. Sedan tumlarn var fylld reste sig värden, en baron P.. och hörjade: Mine terede Herrer, jeg beder dem vara meget — —? Deekk ropade posten, och värd och gäster och hela kompaniet, som rest sig upp för att äskåda kalaset, wmlade ned i löpgrafvens halmbädd. 5edan granaten tjutit förbi oss, fylldes åter den utslagna bägaren och värden började å nyo: Jeg tillader mig bede dem. . Dikk! ropade den oförbätterlige posten. Samma kullerbytta ned i grafven. -—Naa, sau lad os ligge og drikke, hvis du ikke kan tie, Görgen, med dit velsignede ... Dekk! ropade Görgen för tredje gäånsen, och tredje granaten flög ölver oss mot Hte skansen, som för dagen var utsedd till fiendens skott-tafla, och som under dess lopp träffades af 139 st. 30-pundiga granater. Vi förmodade att fienden ville demolera denna i fronten liggande skans, för en möjligen snart tillämnad stormning, och vi få längre fram se att så förhöll si Elden från Broagerbutterierna var denna dag särdeles liflig och besvarades, som jag nyss nämnt, endast af skansen n:o 2,atdet skäl att endast denna egde refflade kanoner. som kunde nå fiendens skansar. Detärendast i detta fall, som tyskarne ligga öfver danskarne: men tifven denna brist torde spart blifva afhjelpt. Framåt kl. 2 närmade vi oss till ekansen v:r 2, för att på närmare håll skåda dess arbete. Elden från Broager hade nyss tystast. och genom ra kikare kunde vi se hurg officerare och manskap lemnade battesierua. gom det tycktes tör att hålla middogsrast. Jag betygade min ledsnad utt n I hafva kommit för sent att åse skjutningen: men den välvillige officeren, ep kapten Anker. hude den artigheten att för vi skull skjuta svensk löseu och lät, med öflig meljaatid. aftyra 4 viälrigtade skott. af vilka en syntes hafva gjort god verkan, att dömma Åf den rörelse, som strax efter granate kreverande uppsiod blavd fiendtliga artilleristerna. Från denna skans vandrade vi, efter npå-! gra omvägar och ständiga inbjudningar, ut till cttereta förnostkedian. ett godt stycke