I rieher-, Genferoch Neuchatel-sjön och i de flesta af de mindre sjöarne. Nägra äro uteslutande från sten-, andra från bronsåldern. Från bronsåldern allena finnes det mer än tjugo i Genfersjön, tolf i Neuchatelsjön och tio i den lilla Brielersjön. I den lilla Moosedorfsjön vid Bern antyda de afhuggna styckena af flintsten, som mäste blifvit ditförda från något afstånd, att på detta ställe möjligen varit en fabrik för beredandet af stenverktyg. Dersammastädes har man äfven funnit handyxor och viggar af ett slags grön sten. Vid Wongen i Costnitzersjön har man påträffat handyxor af serpentin och grönsten, pilspetsar af qvarts, lemningar al ett slags flätadt tyg, som man antager vara af hampa, klumpar af brändt hvete, ja, till och med flata och runda brödkakor. Härvarande folk under stenåldern hade också tämt oxen, fåret och geten lika väl som hunden. I gyttjan, der deras byar stått. har man hittat förkolade pplen och päron af ringa storlek, lika dem som ännu växa i Schweiz skogar, bokoch hasselnötter m. m. De stenverktyg från den sednare bronsperioden, som man funnit under de gamla sjökolonier, hvilka tillhörde bronsfolket, likna fullkomligt dem från den motsvarande tiden i Danmark. Men hittills har man endast funnit kolonier från bronsperioden i det vestra och mellersta Schweiz. I de sjöar, som ligga mera östligt, har man hittills endast funnit dem från stenperioden. Deben, som ligga mellan affallet, alltid med märgbenen brutna, visa, att under stenperioden äts mera vild än tam hornboskap och fär; i bronsperioden är det tvärtom, och man har funnit, att till och med det tama svinet trädde istället för vildsvinet. I början af stenåldern fanns det flera getter än får i Schweiz; vid dess slut fanns det flera får än getter, De schweiziska sjöinbyggarne under stenåldern åto gerna räfkött, men afhöllo sig från harkött. Man har vid Moosedorf endast funnit en enda lemming af benen efter en hare. Lapparne sky haren på grund af vidskepelse, och Cesar fann äfven, att de gamla briterna ej ville äta harar, höns eller gäss. Den enda menskliga hufvudskål, som blifvit upptagen från ruinerna af en bland dessa sjöbyar, liknar den nuvarande schweizarens. De få, ofullkomliga försök, som blifvit gjorda för att beräkna huru långt tillbaka stenåldern i Schweiz ligger, stämma öfverens uti att lägga den femtill sjutusen år tillbaka. Äfven på de britiska öarne finnas lemningar af dylika sjöboningar, som ännu icke blifvit undersökta. I Irlands sjöar har man fyratiosex s. k. ?cerannoges?. Dessa voro icke byggda på platformer, burna af djupt i sjöbotten neddrifna pålar, utan voro små, konstgjorda öar af timmer och sten, skyddade af palissader. Från Irland begifva vi oss till Egypten. Under åren 18351 och 18514 företogos )OTTningar i Egyptens alluvialland, dels på det engelska kungliga sällskapets bekostnad, hvilket mr Leonard Horner hade föreslagit vissa experimenter, för att pröfva huru gammalt det på ett bestämdt ställe af Nilen afatta landet var. På ett ställe, långt från blefvo sjuttio artesiska borrar nednkta. Brända murstenar blefvo funna, betäckta med sextio fot Nilgyttja. I det engelska museum kan man se brända egypti murstenar, som äro mer än tret år gamla, mycket äldre än det romerska väldet. Men om de murstenar, som lågo begrafna djupt under den gyttja, som öfversvämningen afsätter, verkligen blifvit betäckta till detta djup medelst naturens långsamma gång, och om den beräkning är riktig, att afsättningen af Nilens gyttja på de egyptiska slätterna endast höjer jorden fyra tum på ett århundrade, så måste denna mursten ha blifvit gjord af menniskor, som lefde för tolftusen år tillbaka. Slutet följer.)