Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Wien den 23 Mars. Ungerns konspiration är allvarsammare, in man i början trodde och våra tidningar ja medgifva. Regeringen vidtager krafiga åtgärder, för att omintetgöra den. Ett stort antal vapendepöter, hvilka med stora costnader blifvit anskaffade i Ungern, ha blifvit upptäckta. Flera chefer äro stadda vå flykt. Uppmärksamheten fästes allt mer ch mer på Donaufurstendömena, från hvilka uppviglingarne komma. Genom telegrafen orde ni ha erfarit att General-Correspondenz icke döljer de farhågor, som agitationen vid nedra Donau börjar ingifva regeringen. Garibaldis resa till England är ej utan vigt. Man förbereder en stor manifestation ill hans ära. Det påstås, att ett af ändanålen med hans resa är att rådfråga de engelska läkarne om sin blessyr, som fortfarande ingifver oro. Men hvad man förerädesvis sysselsätter sig med i Wien och Turin är påfvens helsotillstånd. Såsom man vet, ha partierna låtit sina förhoppningar anstå tills efter Pius IX:s död, och underrättelsen om hans sjukdom, som är verklig trots alla dementier, har varit tillräcklig att framkalla en obeskriflig agitation i hela Italien. Ett bestämdt faktum är, att den italienska ministören gör förberedelser och söker anlita alla disponibla fonder. Den har ett kreditiv hos Rothschild, hvilket allmänt antages till 200 millioner, ochför hvilket den satt säkerhet. Jernvägsräntan har äfven förskaffat tillgångar. Utgifningen af skattkammarbons, bestämda till 150 millioner, tyckes ha öfverskridit detta belopp, och den italienska ministerens vänner förklara denna åtgärd med nödtvånget och oförutsedda behof. Man väntar sig således att inom kort få se allvarsamma händelser. Såsom jag flera gånger anmärkt, förnekar den italienska regeringen alla fiendtliga planer mot Österrike. Men man tyckes i Turin räkna på, att Österrike möjligen skall förmås att förklara Italien krig. Se här huru: Om påfven skulle dö, skulle till följd af en hemlig öfverenskommelse, som tros vara afsluten med Frankrike, piemontesarne vara i Rom, innan en ny påtve blifvit vald. Man föreställer sig i Turin, att österrikarne, drifna till det yttersta, icke skola tilläta att påfvedömet uppofiras, utan genast skulle sätta sig i marsch till Bologna med förklaring, att de fordra uppfyllandet af det utaf kejsar Napoleon undertecknade fördraget i Zirich, samt att Roms besättande af Piemont är en ny kränkning af de fördrag, som hittills betryggat den europeiska ordningen. Om Osterrike af skäl, som det är onödigt att här närmare redogöra för, möjlien icke ville eller, rättare sagdt, icke unde svara påfven, då skulle det gå ännu lättare. Den helige fadren skulle uppoffras utan opposition, man skulle låta honom behålla sin trädgård under betygande af den djupaste vördnad. Man går ännu längre. Det påstås, att man ämnar med våld qvarhålla honom i Rom, om så behöfves. Hvilken ställning är det nu sannolikt att Frankrike skall intaga under förutsättning af pålvens död? Dej är säkert, att om Österrike skulle gå ti Rom, knndenFrank: rike icke underlåta att intervenera; det är möjligen härpå man räknar i Turin. De mest öptiniistuska hoppas til och med kunna komma till Rom; utan attlossa ett skott. De tro, att Frankrike läggåtwt diplomati ska snaror vid den hel. stolen och attdet ieke synnerligen sörjer öfver de konflikter, som uppstått. mellan de påfliga och franska trupperna. Det berättas, att, förtroliga meddeländen oupphörligt gå mellar Paris :och Turin. Vicfor Emanuel skickar Vimercati till Paris, och -den fordne franska ambassadören i Rom de la Valette har begifvit sig till Turin. Han anses icke ha någon be skickning, ty i sådant fall skulle han nödgas mottaga order af Drouyn de Lhuys, som kanske icke skulle vilja ikläda sig ansvaret. Kejsar Napoleon fortfar visserligen att råda Italien till den största försigtighet: alla mina underrättelser föranleda mig at bekräfta hvad jag derom yttrade i mit förra bref. Men det är lätt att inse, at påfvens död skulle kunna förändra situatio. nen och påskynda händelserna. För öfrig bör Italien ha kommit till den öfvertygel sen, att kejsar Napoleon, hvad än må hän da, ieke ämnar helt och hållet öfvergilv: Rom. OCivita Veechia är en alltför vigtig hamn; det är den stora nyckeln, som öpp nar Italiens portar, och kejsaren skall be hålla den. För att ej lemna er i okunnighet om nå fonting af hvad som säges, bör jag til ägga, att man går ända derhän att ställe Garibaldis resa till England i samband mec eventualiteten af påfvens död. Det uppgif ves, att han ämnar muntligen rådgöra mec Mazzini, icke för att omedelbart förena sig med honom, utan tvärtom för att stäfj: den stora agitatorn och förhindra, at det mazziniska partiet genom att upp skrämma Frankrike ånyo kompromettera det moderata enhetspartiet, såsom det vic så många andra tillfällen gjort. Garibald minnes kanske också, att ansedda engels än, som ega en ofantlig förmögenhet raftigt understödde hans första expeditior till Sicilien och Neapel. Sådana funderingar upptaga företrädesvis vår regering. De forklara till en del der stora fredsifver i afseende å en konferens den dansk-tyska frågan, som lifvar Öster rike och utgör en bestämd motsats till Preus sens mått och steg. CESTRKEESEENISOE AROS ER RT IE ESAIAS