Jafigare, renare, friskare, för att bereda invånarne mera helsa, styrka och trefnad. Det har ostat ofantliga summor, men sedan arbetet nu är fullbordadt har man kommit underfund med att de nedlagda kapitalerna gitva god ränta, oaktadt hyrorna mångenstädes i iro höjda, åtminstone för boningslägenheter. emedan utrymmet blifvit omtänksammare begagnadt än förut. — Det är intressant att. se kostnaderna för de expropriationer som ännu göras. Så har man i år vid exproprierandet af 8 egendomar, hvilkas tomter Pehöfdes för franska bankens utvidgning, fått, enligt expropriationsnämndens beslut, betala 920.000 francs för en egendom som banken hade bjudit 750,000 och egarne begärt 1.065,000 för... För en annan begärdes 390.000 francs, bjöds af banken 190,000, n måste bealas 315.000. För en tredje begärdes 200,000, bjöds blott 30.000, men måste betalas 130.000. Hvad egarne fordrade för alla 10 egendomarne var 4,.237,740 francs, banken hade för dem bjudit 2,402,000, och expropriationsnämnden hade tilldömt egarne 3,500,060 francs. Utom denna summa måste banken betala dryga ersättningar åt de hyresgäster och näringsidkare som bodde i husen. En limonadförsiljare som betalade 4800 francs om året i hyra och hade 14( års , återstående kontrakt, begärde 156,000 francs ersättning för att afflytta: Banken. le icke betala honom mera än 22,000, men. nämnden beviljade honom 105,000 fr. En man som handlade med skrädderiförnödenheter och för sin lokal betalade 2500 francs samt endast hade. 4 år qvar, begärde 101,000 francs skadeersättning, erbjöds endast 10,000, men blef tilldömd 70,000. I allmänhet bjöd banken de 50 hyresgästerna en tiondedel af hvad de fordrade, och tilldömde expropriationsnämnden dem hälften eller två tredjedelar af hvad de yrkade. — Ett misslyckadt vågstycke. En spetsig bergstopp dominerar den lilla staden Ardon i Valais och den kringliggande trakten. Två unga ingeniörer, anställde vid gernvägsarbeten på denna ort, kommo nyligen på den öfverdådiga iden att klättra BP till bergspetsen och-der plantera en flagga. De vände sig till en vägvisare, som var den mest ansedde i hela dalen, men han vägrade att deltaga i försöket. Två andra vägvisare samtyckte deremot och lyckades slutligen öfvertalå den förstnämnde att förena sig med sällskapet. Uppstigningen skedde utan alltför stora svårigheter; men då sällskapet kommit upp till bergstoppen och nödgades vada genom de nyss fallna snömassorna, lossnade dessa plötsligt under deras fötter och ett snöras uppstod, som rykte de djerfva vandrarne med sig. Två af vägvisarne och den ene ingeniören lyckades arbeta sig upp ur snön och tyckas ha sluppit undan med förfrusna fötter. Den tredje ägvisaren (den som först vidtalats) har ej blifvit återfunnen; den andra ingeniören har man framdragit död ur den snömassa, som begrof honom. — Återkomsten al en ö i Medelhafvet. Ett temligen sällsynt fenomen har inträftat nära kusten af Sicilien. Ön Ferdinanda, som för flera år sedan sjunkit i hafvet, uppstiger småningom; Redan kan man se den några fot under vattenytan. En engelsk seglare, på hvilken finnas flera vetenskapsmän, är stationerad nära ön, för att iakttaga detta fenomen. -— För några dagar sedan inställde sig en äldre arbetskarl på poliskammaren i Kristiania och begirde att blifva arresterad, emedan han försökt verkställa mordbrand på en lada utanför staden, och motivet derför var att han nödvändigt ville komma i fängelse för att derigenom bli qvitt sin hustru, som han udpgaf vara mycket rask af sig. men ännu mera sträng och argsint, Emedan han var berusad, häktades han, och dagen derpå vidhöll han sina uppgif: er, men blef mycket ledsen då han blef uppom att af de tändstickor, hvarmed han förkt antända ladan, icke på stället funnits nåra spår. Han vidhöll sitt yrkande att blifva dömd till fängelse, och han försäkrade. att om han nu blef frigifven så skulle han med bättre sultat. för honom sjelf repetera mordbrandsförsöket. Genom någon annan åtgärd ville han ej bli hustrun. qvitt, ty då måste han bidraga till hennes utkomst genom kronoarbete eller genom sin förtjenst på: arbetshuset, och dertill hade han ingen håg. Stjäla ville han icke, ty derigenom utsatte han sig för diverse omgångar innan han kom på fästning. Stjäla ansåg han dessutom syndigt, men icke att sätta eld på en ammal lada. Blef han nu frigifven så kunde än dock ej lofva .att icke antända ladan oeh han ville ej lofva mera än han kunde hålla. Då han antogs vara sjuk, förflyttades han tills vidare till arbetshusets asyl för sinnessjuka, med hvilken åtgärd han tycktes vara belåten.