nade skrift .. hvad som står i den är sannt allt annat är falskt! Skriften blef nu uppläst och innehöll till en början sådana förnärmelser mot Moäll och allminna åklagaren, att dessa yrkade ansvar å majoren för missfirmeligt sk tt Länsman Ekstam förklarades ha sprungit och smugit omkring knutarne och kunde väl då ej sägas ha varit i tjensteärenden stadd .. Majoren hade fått let infallet att skjuta af ett par skott i Tuften, för att skrämma de kringsmygande nattvandrarne okunnig om hvilka de varit. svarta celler hvita Om Lindström lemnades den skildring, att hon skulle lefvat i intimt förhållande med drängen akobsson. att hon af denne blifvit tubbad till hvad hon gjort, att hennes ilskenhet ötvergick all beskrifning, så att hon liknade ett med rabies behäftadt kreatur, på hvilket majoren undvikit, så mycket som möjligt att smutsa sin hand att sadant icke alldeles kunnat undvikas. var icke hans fel — och visste han tillika. att han icke var den ende. som genom tuflsni gar måst fila sig gehör... I sjeltva saken innehöll skriften ungefär samma förklaringar, som majoren muntligen uppgifvit och aåberopales Lindströms bref, såsom särdeles talande för majorens oskuld. Allmänna åklagaren bestred allt afseende å de inlemnade brefven, hvilka han ansåg synbarligen blifvit af Lindström, derest hon erkände dem, ina i så ödmjuk ton, för att komma på en ättre fot med majoren. Denne begärde härefter vittnesförhör med en mängd personer, som sades vara inkallade, bland dem en prostinna Tha ius. som majoren förmenade kunna lemna särdeles vigtiga upplysningar om Lindströms dåliga förhallande. Hon, Iiksom de öfriga påropade vittnena. med nndantag af styckjunkaren Krehl och Fina Mansneru voro ej tillstädes. utan ingaf hon en skrift. hvari hon förklarade sig ej hafva sig någonting bekant om Lindströms sednare lefnadsförhållanden. För 16 år sedan hade Lindstrom tjenat hos henne. och lemnades henne det vitsord. att hon förhållit sig särdeles väl i prostinnans tjenst. Af de öfriga frånvarande vittnena voro e fiesta inkallade för att höras öfver den glugg. som Lindström skuile haft i munnen, innan hon kom till majoren. Krehl. som förut vittnat i målet rörande händelsen såväl med Ekstam och Moäll, som angående Lindströms utseende efter misshandlingen den 30 Juli, vidhöll sin berä telse. Vi hafva I föregående referater redogjort derför. Hans vittnesmål står i väsentliga delar i strid med Moölls och hans vittnens utsago. Så hade Krehl t. ex. ej hört majoren oqväda Moäll (Krehl hör mycket illa). Hvad Lindströms tillständ den 2 Augusti angick, uppgat han. att han på afständ stt henne nämnde dag gå och plocka smultron. vid hvilket tillfälle hon skulle hoppat och varit glad. Den 1 Augusti ville han minnas, att hon äfven suttit vid bordet .. Några plasterlappar kunde han ej påminna sig ha sett henne utstyrd med . han hade dock ej särdeles noga observerat Lindström och blitt få ögonblick varit ihennes sällskap. Mansnerus fick härefter företräda. Hon är en yngre qvinna med ett sydländskt utseende, mörk hy. svarta blixtrande ögon och korpsvart här, af medelmåttig längd. Fjerdingsmannen Moäll och allmänna åklagaren bestredo hennes hörande, under uppgift, att det var allmänt kändt att hon varit och fortfarande vore i majorens tjenst samt för öfrigt blifvit angifven att ha deltagit i våldet mot Lindström. Majoren bestred att hafva henne i sintjenst; hon hade gått och kommit som hon sjelf beha at och endast kortare tider vistats hos honom. På sednare tiden hade hon bott hemma hos sin mor på Djurgården. Allmänna åklagaren styrkte emellertid. att hon bott hos majoren i hans hem här i staden. äfvensom att hon sista året varit mantalsoch skattskrifven hos honom. Detta bestreds af majoren, hvilken om Maunsnerus anmärkte att hon under hans sjukdom vårdat honom med omsorg, och att hennes enda fel vore ett svårt humör. tten meddelade det beslut, att som det ej blifvit lagligen styrkt, hvarken att hon för närvarande hade tjerst hos majoren, eller deltagit i ildet mot Lindström, kunde hennes hörande ej förvägras, Men ville rätten sedan taga i noggrant öfvervägande hvad vitsord hennes vittnesmål kunde anses förtjena. Ett långt förhör följde. som räckte öfver en timma, hvarunder ordföranden sökte med iakttagande af hvarje ringa omständighet få sanningen i dagen. Hufvudsaken af Mansneri berittelse blef emellertid, att hon aldrig sett majoren hvarken inom eller utom hus slå Lindström. endast hört denna sjelf omtala att hon blifvit slagen. Icke en gang den 30 Juli hade hon sett majoren utöfva något våld mot Lindström, hv: ken uppe på handkammaren eller sedermera på gården. Då majoren på sistnämnde ställe motade upp Lindström från ankhuset och derunder tilldelade henne flera käpp hade Mansnerus, enligt egen utsago, endast t några steg framför dem, men det oaktadt sade hon sig ej ha hört slagen eller Lindströms skrik. Hon gjordes uppmärksam på pigan Samuelssons och de öfriga vittnenas berättelser. hvilka hon förklarade vara osanna. Hennes ed vore lika dyr som deras. Emellanåt riktade hon sina forskande blickar på majoren samt bekräftade en mingd omständigheter. hvarom hon tillfrågades af honom. Då hon åtföljde Strömgren den 1 Augusti för att hemta Lindström tillbaka till Skansen. hade hon sett Lindström ha en blånad på axeln och en i ansigtet. och trodde visserligen att majoren tillfogat henne dessa. men hon hade icke åsett sjelfva misshandlingen. Mansnerus hade då försäkrat Lindström att majoren ej var ond på henne. hvilket den sedn fruktat. Att Lindström varit så svag och dålig efter sin ankomst till Skansen. som af andra vittnen blifvit intyadt, hade hon ej kunnat förmärka, åtminstone nade hon icke sett henne ligga till sängs. Sedan förhöret med henne slutats, förklarade allmänna åklagaren att han äfven för sin del nu öfverlemnade målet till domstolens pröfning. Majoren fortsatte sitt yrkande om uppskof. I anseende till den långt framskridna tiden på natten förklarade ordföranden att rättens beslut först skulle meddelas följande dagen. då parterna. förständigades att vara tillstädes. För det då afkunnade utslagets innehåll ha vi förut redogjort. Sappören Jan Eric Jansson Ek afhände sig! påskdagen på aftonen lifvet förmedelst hängning uti kompaniets arrestrum, hvarest han på srmiddagen blifvit insatt såsom befunnen i rusigt tillstand då han skulle gå på vak Till snara använde Ek en s. k. svångren Om. han haft denna med sig ini arresten eller om den funnits derstädes förut kunde vid förhöret icke upplysas. j l Telecrafunderrätteiser.