AJ UP ESA P9 JON SUVI 8 BY så att jag icke vet hur jag slår! Ordf.: Sparkade majoren icke Lindström? Majoren: Ja, jag tror att jag äfven gathenne två å tre sparkar! Angående det sätt, hvarpå fjerdingsman Moll blifvit bemött, då han samma dag ankom till Skansen, uppgaf majoren: Jag och Krehl sutto på balkongen, då Fina inkom och tillsade mig, att Moöll närmade sig huset... Jag gick då ut så trappan, der jag mötte Motil med frågan: wvad vill mi här!... . Ordf.: Man brukar vanligen ej bemöta folk på ect så ohöfligt sätt... Majoren : Jo, man kan ibland ha orsak dertill... Moäll hade vid vår första bekantskap uppgifvit, att han på långt håll skulle vara slägt med min brors hustru på Widshöffle. Detta fö anledde att jag blef de med honom... men s dan sade jag upp bekantskapen, då jag hörde, att det ej var sannt... Ordf. (Afbrytande): Det der hör inte hit... håll sig till saken!... Majoren berättade derefter, hurusom han utan att inlåta sig i något vidare resonemang med Moäll, öppnat dörren till rummen och bedt Krehl komma ut, emedan en person anländt, med hvilken han ej ville resonnera utan vittnen; bestred för öfrigt att ute på trappan ha oqvädat Moll, kallat isonom rackare m. m., likasom att inne i skrifrummet ha skuftat honöm. Moäll fick upprepa sin förut afgifna berättelse, hvars innehåll genom föregående referater är bekant. Han vidhöll, att han 4 å 5 gånger blifvit knuffad af majoren, sista gången med den kraft, att han raglat till. På fråga om knuffningarne varit våldsamma, så att de gjort ondt, svarande han nej, förklarande sig anse att de icke tilldelats honom i akt och mening att utöfva våld, utan i afsigt att skjuta ut honom genom dörren. Knuftningarne hade dock, enligt Motlls förmenande, utdelats i vredesmod. Ordf.: Majoren har nu hört Moälls berättelse! Hvad sägs derom? Majoren: Jag säger att det är osannt hvartenda ! OF Hr Moäll yrkade i sin egenskap af fjerdingsman att med ed få fästa sanningen af sina uppgifter. Detta understöddes af allmänna äklagaren, som åberopade instruktionen för länsmän och landspolisen. Moäll öfverlemnade derefter för sin del målet till rättens pröfning samt yrkade, att majoren måtte fällas till ansvar för oqvädinsord och derföre att han förorättat Motll, stadd i tjensteutöfning samt ersätta honom för inställelse och rättegångskostnader enligt nu aflemnad räkning. : änsman Eks Lär m afgaf äfven skriftligen sina påstaenden, hvari han yrkade ansvar å majoren för oqvädimsord och bruk af lifsfarligt vapen samt ersättning för inställelse och rättegångskostnader. Förhöret fortsattes härefter med majoren, angående våldet den 30 Juli mot Lindström. Sedan detta blifvit föröfvadt, och Lmdström samma dag på aftonen i sällskap med betjenten Pettersson och pigan Samuelsson begifvit sig från Skansen, åtföljande Moäll till stora landsvägen, hvarest de skildes från honom, hade hon, såsom i föregående referater blifvit omnämdt, påföljande natt legat på något torp, hvarefter on morgonen derpå af samma Pettersson och Samuelsson fördes till statkarlen Lundqvist under egendomen Spongkista, der hon måste intaga sängen och qvarlåg, tills en dräng vid namn trömgren, sänd af majoren, den 1 Augusti ditom med en droska och hemtade henne tillbaka till Skansen. Hennes utseende efter väldet, sådant det af afhörda vittnen blifvit beskrifvet. ha vi förut omnämnt, likasom att Fma Mansnerus var Strömgren följaktig. då Lindström hemtac tillbaka till Skansen. Om hennes dåvarande stånd har Strömgren uppgifvit, att hon var så dålig. att han måste leda henne, såväl till droskan, då hon lemnade Lundqvist, samt derur och vpp till byggningen vid Skansen, sedan majoren efter ankomsten dit förbjudit honom att köra henne upp till trappan. dervid majoren skulle fällt det yttrandet: Vill hon inte gå det 1..., får hon sitta qvar i åkdonet! Vi ermra om dessa omständigheter, emedan de äro nödvändiga att änna, för att fatta karakteren af det följande höret. I Majoren började nu åter utfara moten lättfärdig iress — förnämligast Aftonbladet som, för att skandalisera honom, ta: parti för de illvilliga och förnärmande besky ar Lindström gjort, hvarigenom majoren blifvit bragt i sin nuvarande beklagliga. ställning, men afbröts af ordföranden, bäradshöfding Wallensteen. som ailvarligt till höll. majoren att hålla sig till saken. Ovrdf.: I hvilket tillstånd fann majoren Lindström, då hon kom tillbaka till Skansen? . Majoren: Jo, hon var pigg och kry... Innan jag skickade efter henne, Sm madam Lundqvist till mig med ett bref, hvari Lindström bad att få sina kläder, klagade öfver min obarmher? tighet att ej ha låtit henne få ligga qvar på Skansen, sade sig ej veta hvar hon varit, att drängen Pettersson och pigan Samuelsson släpat henne omkring vida verlden. att hon en natt fått ligga i skogen o. s, v. (Någotsådant bref blef dock ej för rätten företedt). Ordf.; Jaså, hon var verkligen pigg och kry? Majoren : Frisk och sund, som jag säger. Kfter sin hemkomst den 1:sta höll hon sig 1i inne, emedan hon ingenting hadeatt göra — hade skaffat mig en annan hushållerska. 0 Tåg påklädd i en causeuse, men den 2 Augu var hon ute och plockade smultron i bergen, som äro ganska branta Hon var då lätt i rör serna som en lär! Samma dag tog hon ven städsel... (Vi erinra ur föregående referater, att bindström hörd öfver städselbeviset uppKifvit, det hon i Krehls närvaro blifvit inkallad till majoren och befalld att teckna sitt namn under ett färdigskrifvet papper. Hvad detta innehöll hade hon ej vetat). Jag vill äfven min-! nas, att Jag den 1 Augusti bjöd henne saftsoppa, och att hon satt med mig och Krehl till bords om middagen... Ordföranden I majoren benne ej hafva några blånader i ansigtet? I Majoren: Nej, det kan jag icke minnas; men; den menniskan behöfde man endast peta på, för att hon skulle få kulörer i alla möjliga färger... å att det kan nog vara möjligt, att hon hade någon blånad. i rdf. Lindström har uppgiffit. att majoren sjelf lagt på henne vlyäcdiksaltva ; Majoren : Nej, men det kan nog vara troligt, att honsmetade på sig deraf för att dölja blånaden... Jag har ett temligen fullständigt husapotek hemma; . och jag vill till och med erinra mig, att jag sett henne sminka sig med krita .. Ordf.: Majoren observerade icke huru hon såg ut på ryggen? Majoren: Nej, jag har aldrig undersökt hennes kropp; men, jag är likväl villig att, ehuru Lindström sjelf uppgifvit sig ha blifvit släpad omkringiskogen, der jag icke vet hvad som hände henne :.. ta den der blånaden, som Moäll sett i hennes ansigte, och den han en sett å hennes axel, på mig... Det är möjligt, att de tillkommo, då jag tuffsade om henne? vid ifrågavarande tillfälle .. Jag vill Tarlkortligt hålla mig vid sanpingen, och derföre gör jag detta erkännande, för att icke bete mig som pcoliskonstap iarne i stockholm, hvilka efter att ena dage ha utötvat våld .. den andra neka dertill ... Jag medgifver också, att Lindström den 30 dennes fick några örfilar ... Ordf.: Jaså, majoren medger äfven, att han saf henne örfilar? Jag skall bedja majoren nu värmare förklara hvad han menar med tuffsning? Majoren: ätt definiera I I I I 3 Ordet tuffsning är det 1 anska svårt nktigt d k