än våra generaler kunna hafva lust att, af militäriska skäl, vinna lagrar af samma som geueral de Meza och hans krigsråd vid Dannevirke. Soldat. Korrespondens till Times från danska armön. Danska högqvarteret i Sönderborg d. 3 Mars. Om de starka Jinierna vid Dyppel någon gång skola bli skådeplatsen för en algörande strid, skall denna strid bli desto blodigare och mera förtviflad, ju längre den uppskjutes. Jag red i går utät hela linien af tio bastioner, som sprida sig likt en solfjäder på denna triangelformiga jordyta, hvars spets Sönderborgbroarna bilda. Jag hade i mitt sällskap en engelsk officer af hög rang, som gjort den militära ingeniörvetenskapen till hela sitt lifs studium; han kom för att bese verken såsom amatör, och den slutsats, han drog efter ett noggrannt beskådande var, att Dyppell nien eger en oerhörd styrka; den är, såsom han uttryckte sig, verkligen så stark, att ?danskarne endast behöfva stänga dörren och taga nyckeln med sig, förvissade om, att deras bastioner skola försvara sig sjelfva blott och bart genom terrängens stora fördelar.? Danskarnes verksamhet att ytterligare förstärka befästnin är alldeles otrolig. Utom fästen och bastioner ha de å de sista dagarna uppfört ett tillräckligt antal träbaracker, på det att två eller flera regementen må kunna kampera utanför staden och midt i centern at positionen vid Dyppels qvarn, så att de kunna vara i ordning att när som helst understödja de regementen, som göra förposttjenst. Samma oförtröttade liflighet visa danskarne i att anlägga batterier utåt sundet. Det finnes der icke mindre än 11 i godt försvarstillstånd, från dem som Jigga vid Sönderborgs kyrka och slott, till dem som äro anlagda vid yttersta punkten af Arnkjelsöre. Jag i. har besökt de flesta af dem i dag tillsam: 4 mans med ofvannämnde enge pflicer, och vi beskådade länge särskildt de verk, som sträcka sig till Rönhave och Skovfogedhuus, de båda punkter, der det är mest sannolikt att tyskarne ämna fö GER att en bro tvärs öfver från andra stranden vid Sandbjerg och Storeskov. bannolikheten för, att de skola g ett dylikt försök och, hvilket är ännu vigtigare, lyckas att verkställa det, tyc min intellienta engelska vän vara ganska ringa. Sunets bredd vid nämnda smalaste ställen är icke mindre än 800 alnar, och vattnets djup midt i sundet, der strömmen är ganska stark, 72 fot. Innan preussarne kunna drömma om att slå bron, måste de tysta alla batterierna på den dan idan och dessutom alla kanonbåtarna, hvilka icke l: skulle underlåta att anfalla dem från norra ; inloppet till sundet vid Avrnkjelsöre. Sål, framt de ej kunna genom sina kanoners j ( g öfverlägsenhet erhålla åtminstone tolf timmars oafbrutet lugn, skulle broslagningen bli ett mycket djerft företag. Stränderna å ömse sidor om sundet vid denna ända äro mycket flacka, och preussarnes batterier måste anläggas på lägländt mark, som 1 ej erbjuder någon materiel fördel öfverderas motståndare. Man har sagt mig, att!! hittills ingenting hörts af eller synts till, i som på något sätt kan föranleda till dena tron, att preussarne bereda sig på ett an, fall på detta häll. Deras patruller synas s väl dagligen i skogarne vid Sandbjerg och li Storeskov, från hvilkas säkra skydd de roa ! sig med att oupphörligt skjuta på de dan; , 1 1 1 ; ska piketerna och på arbetarne, som äro sysselsatta att anlägga batterier. Deras refflade gevärs kulor ha hittills icke gjort de danska soldaterna någon skada, och dessa ha fått tillsägelse af sina officerare alt ej låtsa om deita onödiga pluttrande samt på inga vilkor besvara fiendens eld. Den kallblodighet och försakelse, hvarmed de goda danskarne underkasta sig dessa befallningar samt stå och låta skjuta på sig, utan att a sig ur fläcken, är verkligen beundransvärd. Ju längre jag vistas bland danskarne, desto kraftigare känner jag mig böjd för att gifva dem segerpalmen såsom bland alla jordens folk det, bland hvilket patriarkaliska seders enkelhet finnes förenad med det mest förfinade civiliserade sätt. Vi åto i går middag tillsammans med ett par tiotal officerare vid en stor landtgård, der de flesta af dem voro ingvarterade. Gårdens egare är far till 12 döttrar och 3 söner. De flesta af flickorna (jag skulle gerna kunna säga de unga ladies, i en ålder mellan 19 och 4 är) passade upp på sällskapet vid bordet. Vid ändan af det långa, breda bordet satt gårdsegaren sjelf, , hans hustru i andra giftet, hvilken sag ut som en syster till sma äldsta stjufdöttrar samt döttrarnas guvernant. Hela flickoch 1 fruntimmersskaran bar djup, men elegant ; sorgdrägt till den aflidne konungens ära, utan att det ringaste bry sig om den nuvarande konungens befallning, som förklarar sorgetiden vara slut. Alla dessa vackra Hebegudomligheters svarta drägters prydr lighet och smak, häårklädseln samt alla åtbörder och rörelser vittnade om god smuk . och god uppfostran. Deras sätt var utan fel. Några af flickorna voro länga, smärta skönheter, de flesta af dem hade mörkt hår och ljusgrå ögon; de rörde sig med en elegans i hållning, som höll deras mi-l. litära gästers blickar beundrande. men ahtningsfullt fängslade vid dem. Flickorna, deras mor och guvernant äro vana vid s landtlifs enslighet: de äro ej synnerligen talföra, och en djup skarlakanstärg drager sig öfver deras kinder, så ofta någon afj. sällskapet tilltalar dem. Emellertid sköta. de sinahushållsoch värdinnebestyr med. säker takt och medfödd grace. Om tiden . tillåtit att bryta isen och skingra deras jung