norr och vester afbrytes den af den dalgång, hvilken skiljer den från de närmaste höjderna på fasta landet. Det är på denna höjd, som skansarne äro anlagda i backsluttningen från viken till sundet, i en båge af omkring en fjerdinzsvägs radie; det är denna obetydliga terräng, omfattande knappt en half socken, för hvilkens eröfrande två europeiska stormakter, understödda af 30 förbundsstater, ha förenat sin styrka; det är mot denna tufva, som Tysklands millioner rikta sina kikare, det är för den, som vi slåss på lif och död. Tyskarne uppgifva skansarnes antal till 10, och efter hvad jag med egna ögon kunna upptäcka äro de icke heller färre. Flera bland dem ligga högre uppåt backen än de angränsande skansarne åt båda sidor, så att de, i händelse dessa skulle bli intagna af flenden, skulle kunna bestryka vallarne. Hyarje skans utgör en liten fästning med fvar, vallar och vindbrygga, grundmurade hvalf till förvarande af krut och granater och ett blockhus af bjelkar med ett bombfritt jordtak till uppehåll och sista försvar för garniscnen. Från grafvarnes yttre känt vänder sig inåt en rad palissader af tjocka, spetsiga bjelkar och från dessa måste den franistormande fienden ramla ned på bottnen af grafven, hvarest i brist på vatten att dränka honom i till hans välkomnande kan anbringas harfvar, tillspetsade träpålar och andra små obehagligheter, för att icke tala om de nedregnande gevärskulorna och handgranaterna. Den omtalade unge herrn från Köpenhamn, som yttrade sitt tvifvel om ställningens hållbarhet, var bland annat äfven rädd för att fienden skulle springa emellan skansarne, hvarest det ju vore god plats för ett helt regemente soldater?. Denna plats är emellertid icke synnerligen lätt att komma till eller treflig att uppehålla sig på, ty innån den stormande kommer så långt fram, måste han passera hela den långa yta, som positionsartilleriet från skansarne bestryker med en korseld af kulor och kartescher, och när han kommer till sjelfva rummet mellan skansarne, skall han finna det besatt med lacementer för fältartilleri och espignoer, sämt genomifåradt af löpgrafvar, från hvilka infanteriet sörjer för hang: emottagande: : t Enhvar af skånsarne är således, utom n Jänk i den stora försvarskedjan, äfven ett sjelfständigt fäste, som, äfven om det blir omringadt af fienderna; kön försvaras till det yttersta. De understödjas ömsesidigt af hvarandrä, och till och med de som äro belägna ytterst på begge ändarne äro icke utan understöd, i det batterierna på höjderna af--Als beskjuta den fiende, som vill tränga fram mot den högra flygeln; under det att våra skepp och kanonbätar från Vemmingbond ängripåa honom i flanken, när han vill rycka fram mot den venstra. För att kunna eröfrå en ställning sådan som denna, måste fienden icke allenast gå på med dödsförakt utan äfven uppoffra tusentels menniskolif. Dyppelskansarne äro visst icke något Gibraltar eller Sveaborg, men redan på den tiden, då det endast var naturen som hade -befästat ställningen, har tysken lärt sig att respektera dem och efter hvad vi tills dato hå sett af preussarne. tyekes deras ?Todesmuth? till och med då det uppmuntras med korporalskäppen, icke vara af så öfverjordisk natur att det just behöfver slå våra soldater med förfäran. Häromdagen, då den nye öfvergeneralen gjorde en tur omkring i ställningen samt yttrade sin belåtenhet med de vackra skansarbeten soldaterna hade utfört, förde en af dessa fingrarne till mössan och frågade, antagligen för att få e t fullkomligt tillförlitligt svar i dagens mest brännande fråga: Hår kan då väl inte tysken komma igenom ?? — ?Nej?, svarade generalen och bekräftade sina ord på äkta krigaremaner med ett kraftigt försäkringsformulär — så länge bara ni stån på er härinne, skall han nog få stå derutanför!? — Ja, nog ska vi stå på oss alltid!? svarade jensarne i korus. Och det göra de. Det kan både vän och fiende lita på. Skulle det, detta oaktadt, likväl lyckas se två krönta röfvarne att genom ett ändamålslöst och blodigt menniskooffer tränga oss bort från den Befästade backsluttningen -— men låt oss först se det, innan vi tro det! — så finnas bakom densamma åtskilliga försvarslinier af grafvar och palissader, som skulle uppehålla honom tills hären kommit öfver på ön och broarne blifvit upprifna. Till och med om det gick så långt, voro vi icke värre deran än i förra kriget. I och med förlusten af Dyppelberget, hade vi då äfven förlorat brohufvudet, men på Als hade vi tnnu en fästning qvar, som skall bli svårare att eröfra än Jålte Dyppel och Dannevirke. : Men — så långt vilja vi, som sagdt, icke tro att det kan gå. — AT OD AT