STOCKHOLM den 26 Mars. En humbug-broschyr. II. Det är öfverflödigt. att. u alla.de särskilda. mot hvärändta Eda högst stridiga påståenden, som författaren stöder på det antagandet, att striden icke gäller någonting annat än Novemberförfattningen, att dennas upphävande är den enklaste sak i verlden och att Danmarks integritet och sjelfständighet ieke äro i ringaste mån hötade, En af de roligaste bland dessa, motsägelser. kunna vi dock ej underlåta att påpeka. : Å. ena sidan söker nemligen författaren visa, att det icke är så farligt för Danmark, äfven i afseende på den krigiska ställningen, att Danmark, äfven efter Dannevirkes utrymmande, har förträffliga försvarspositioner och att det icke lärer blifva tyekarne så lätt att svälja Slesvig?. Men å den andra sidan söker han — så snart det blir fråga om Sverges-Norges hjelp — göra troligt, att saken är så förtviflad, att denna hjelp till ingenting skulle båta. Ty — så lyder författarens oförlikneliga resonnement — utan tvifvel skulle den (svensknorska hjelpen) något fördröja det förestående krigets slutliga afgörande, men å andra sidan skulle Tysklands förbittring derigenom ansenligt stegras och troligen göra fredsvilkoren ännu hårdare?: Bland det myckna dels naiva, dels oförskämda, som vi hört framkastas i afseende på vår fullständiga. oförmåga att uträtta någonting det allra ringaste i en strid, som man deremot finmer det vara helt naturligt att Danmark ensam utkämpar och i afseende på hvilken man till och med erinrar derom, att Danmark gjort det en gång förut, öfverträffar ofvaneiterade tirad nästan allt annat, icke -blott i löjlighet, utan i en så fullständig frånvaro af hvarje. tillstymmelse till svensk sjelfkänsla, att vi näppeligen skulle vilja tro, att en svensk mar kunnat nedskrifva någonting. sådant. Sverge får mycket väl akta sig för att göra någonting, ty då kunde tyskarne bli riktigt onda på oss, och Gud vet, hvad. de, dåi sin vrede kunde göra både med oss och med Danmark! Nej, låtom oss i stället söka blidka och stämma dem till medlidande och barmhertighet. Då det icke längre lönar mödan att söka imponera på dem genom några skarpa noter, eftersom de klarligen veta. och inse, att dessa äro betydelselösa papper, bakom. hvilkas. hotande och protesterande ordman ieke behöfver frukta några män; så: låtom: oss i stället sökar vinna dem genom blida och fagra ord; må vi försäkra dem, att de kunna vara fullkomligt lugna för 0881 och att vi aldrig skola göra dem det . ringaste . omak,; hvad. de än må företaga med Danmark! Derigenom böjes måhända deras sinne till mildhet, derigenom låta de måbända nåd gå för rätt, så att de ieke alldeles i grund utplundra och misshandla landets fredliga innebyggare eller våldföra sig å de civila embetsmännen; ja, kanske de till. och med derigenom skulle kunna bli så menskligt stämda, att det blefve dem omöjligt att hädanefter utveckla den öfvermenskliga tapperhet, genom hvilken det t. ex. lyckades en tredubbelt större preussisk styrka vid Missunde att icke genast, utan först efter tlere timmars fäktning, blifva tillbakaslagen af danskarne, och medelst hvilken det slutligen vid Oversö lyckades två österrikiska brigader med talrikt kavalleri och artilleri, att omsider vid mörkrets inbrott förmå ett par danska regemen ten att fortsätta sitt återtåg. Skulle deremot — vi fullfölja med benädran denna tankegång — en styrka af 20—-39,000 man svenskar sluta sig till danskarne, så är det visserligen naturligt, att fyskarnesutsigter-att kunna taga Fredericia och Dyppelpositionen derigenom i hög grad skulle förmörkas och att det skulle kunna bli lätt att draga en betydande styrka än till den ena än till den andra af de flera flankpositionerna och derifrån göra tyskarne betydligt afbräck, derigenom tvinga dem till koncentration och hindra deras utbredning öfver landet, hvarigenom de åter skulle löpa fara att uthungras, och att harcellera dem på en mängd punkter, än här än der, så att de blefve uppslitnäyvisserligen skulle en svenskinorsk flottas anshitning: till den danska kunna i grund: tillintetgöra den tyska handeln, göra blokaden: af der tyska hammnarne så fullständig, att svedan deraf skulle kännas icke. ensamt i sjöstädernay utan i sjelfva hjertat ar Tyskland ; visserligen skulle det vara litet svårt för Tyskland att kasta mera trupper upp tillhalfön, då Österrike derigenom ännu mera skulle kunna riskera ett angrepp från Italien och Preusserr redan väl mycket blottat sina yestliga provinsery visserligen är det å andra sidan litet svårt att se; deg ej skulle ta mingar till ett längre fälttåg; ifa det visade att decicke mu ren hast Kunna tvinga Denmark tilk en för: detsamma neg1ig och förderflig fred ;— men allt: detta nppväges helt oc hållet af den förbittring, som det skulle framkella.i Tyskland, om, Sverge-Norge understode sig att blanda sig i denna sak; denne gränslösa förbittring skulle göra underverk; den skulle framkalla denna tyska enighet, som hittills Jåtit vänta på sig; den skulle skapa förroende till den preussiska regeringen; den a RR