till honom och satte sig ned och språkade med honom en timme eller så, om Turin och Brescia, om Haynau och det österrikiska väldet i Lombardiet. Herr advokatens politiska omvändelse hade icke hunnit så längt, att den hotat honomiför hans afsky för Osterrike. Den gamle herrn var road af sin gästs liflighet och goda hufvud och hörjade snart sakna henne då hon icke kom — teeken som märktes och anmärktes med qgvinligt skarpsinne och visade henne hvilka framsteg hon gjorde i eröfringen af faderns hjerta. Annorlunda var förhållandet med dottern: till henne fanns ingen väg, eller om en: dan fanns, var markisinnan atminstone icke i stånd att finna den. Hon måtte bära sitt arbete till palatset så mycket hon ville och slå sig ned och tillbringa hela eftermiddagar på tu man hand med sin vackra gronne, så kände hon likväl, då hon steg upp för att gå, att hon var lika mycket en iriämling, som då hon tre timmar förut hade satt sig ned. Alla markisinnans bemödanden att upptina Rosas köld, att vinna hennes förtroende, att åstadkomma detta slogs komratskap, som är så naturligt mellan unga qvinnor, neutraliserades al en vis inertio, som möjligen kunde härleda sig från brist på I sympati eller också från en öfvertighet. Signora Candia, einnan fill man, lik on elutt yta, från hvilken allt glider undan: ingen af mina små vänskapskrokar kan finna någon punkt vå henne der de kunna fastna. Vet du att jag på sednare tiden börjat misstänka at on är svartsjuk på mig. tHvilken ide!f utropade del Palmetto. Ssvarlsjuka förutsätter kärlek, och ser hon väl ut som om hon älskade sin man? Jag slutligen murki