VINCENZO ROMAN I TVENNE DELAR AB GIOVANNI RUFFINL (Förf. of Doktor Antonio, Lavinia m.fl.) Don Pio hade endast huft för afsigt i undersöka marken: han hade alla m skäl att icke låta de nyanlända, mäktiga rannarne få någon fördom emot honom. Markisinnan å sin sida hade hvarken skäl eller håg att såra den inflytelserikaste personen i församlingen; hennes enda bevekelsegrund för att säga så mycket som bon hade sagt, var att visa honom att hon icke var den qvinna eom dolde sina färger. Sålunda afstannade här den påbörjade diskussionen. Den angenäma uppståndelse, som den unge markisens återkomst med en brud till hang förfäders gamla borg hade åstadkommit, bortdog icke med söndagens demonstrationer. Del Palmettos sjelfva höllo den, utan att veta det, fortfarande vid makt genom de dagliga promenader de togo sig nere i byn och den otvungna förtrolighet de vid dessa tillfällen ådagalade. De voro verkligen tacksamma för den välvilja som hade visatsdem, och återgäldade den hjertligt. Efter några dagars förlopp fanns det icke en enda stuga vid hvars dörr de icke. hade stannat i vänligt samspråk med dess invånare; ingen gammal man eller qvinna, hvars ålder de icke noggrannt kände; intet enda uf Pläsbarnen?, som de icke hade önskat e) Se ÅA. B. n:r 1-—17, 19-—34, 36-41, 43—16, 48, 50—52, 54, 55, 57—60, 63, 65, och 68.