ligen uppmanat honom ätföljande poliskonstap. lar att slå. dels ock sjelf föregått med exempel: den vägen. Till denna min anmälan vill jag framdeles bi foga betyg öfver de mig tillfogade sår och åkommor: Stockholm den 23 Mars 1864. E. F. Ljungdahl, Timmerman. Sollentuna häradsrätt ammantriädde åter i går vid Barkarby gä gård för afslutande af vintertinget. ordförande fungerade t. f. domhafvanden v. 1: radshöfding Wallensteen, och upptogos rättens förhandlingar hela dagen med handläggning af de från föregående ting uppskjutna brottmål mot majoren G. M. Stjernsvärd. Enligt föregående beslut skulle majoren hemtas genom vederbörande kronobetjenings försorg. och han kom au äntligen tillstädes samt ingick i svaromål a de mot honom gjorda angifvelser af länsman Ekstam, fjerdingsmannen och inspektoren Moäll samt mamsell Lindström. I en ingifven skrift framställde han jäfsanmärkningar mot de flesta i målet af hans vederparter förut hörda vittnen, gående jälsanmärkningarne hufvudsakligen ut på, att vittnena voro från honom förrymda tjenare, hvilka han efter legostadgans föreskrifter ater k de låta hemta tillbaka i tjensten. Han sökte vy att länsman Ekstam och fjerdingsman Moöll i s förfarande mot honom gjort sig skyldiga till tjenstefel, och hvad beträffade de många angifvelser, som mamsell Lindström gjort om misshandling, mot henne föröfvad af majoren, så förmenade han att hon vore en galen menniska. som af andra blifvit uppeggad att tillställa alla dessa skandaler mot honom. Misshandlingen mot henne påstod majoren inskränka sig tilll att han sett sig alldeles nödgad af hennes oefterrättlighet, att emellanåt tuffsa om henne. Å majo-. rens sida hördes ett par vittnen, styckjunkaren Krehl och mamsell Josefina Mansnerus, ofta omnämnd i våra föregående referater af de Stjernsvärdska malen. Vi skola i morgon meddela en kort redogörelse för hvad som förekom. Ett inji . Till nämnde häradsrätt har majoren Stjernärd. efter att hos justitieombudsmannen och justitiekansleren af åtalat kronofogden Hellhoff, instämt denne, med angifvelse, dels för ett par mindre fel i tjensten. dels och hufvudsakligen derföre, att kronofogden Hellhoff å Skansen, under majorens frånvaro. den 2 Nov. 1863, skulle genom utskärande af en fönsterruta skaffat sig inträde i rummen. brutit der anbragt försegling och derifrån bortfört åtskilliga effekter, tillkörande en f. d. hushållerska hos majoren vid namn Hansson. hvilka effekter majoren för henne rhållit, hyarjemte en majoren tillhörig kappa skulle vid tillföllet blifvit tagen. För detia, som majoren rubricerade såsom inbrott och stöld, har han åa hr Hellhoff yrkat ansvar enligt lag samt tjeustens förlust. Hr Hellhoff. som till justitiekansleren afgifvit sin förklaring öfver förhållandet, har uttagit genstämning med yrkande om ansvar å majoren enligt missgerningsbalkens 18 kap. 84. jemförd med 60 kap. 1 samma balk. Vi hafva varit i tillfälle att taga del af hr Hellhoffs till justitiekansleren ingifna förklaring och kunna derur anföra. att sodan förenämnde Hansson, som visat sig ha blifvit bortkörd ur majorens tjenst. hvilken det oaktadt behållit hennes tillhörigheter och orlofssedlar, hvarigenom hon råkat i en högst beklagiig belägenhet, hos konungens befallningshafvende begärt handräckning, för att utfå sina tillhörigheter, hade bemälde embete meddelat hr Hellhoff order, att oberoende af majorens frå varo från Skansen, eller annat hinder, sätta f renämnde Hansson i besittning af sina tillhörigheter. Hr Hellhoff hade med anledning deraf infunnit sig å Skansen, och som majoren ej fanns å stället, hade han tillkallat tvenne dervarande versoner. i hvilkas närvaro förhör anställdes med lushällerskan Hansson, dervid ifrågavarande personer intygade. att majoren kört henne ur tjensten. Som hr Hellhoff funnit rummet, der hennes tillhörigheter förvarades, stängdt, och då laset ej kunde öppnas utan att skada dörren. hade han genom ett fönster beredt sig tillträde till rummet. Hvad kappan angår, som majoren förmenat, att hr Hellhat vid tillfället skulle tagit med sig, så lir dermed förhålla sig så, att majoren skänkt densamma till Hansson en kort tid efter hennes ankomst i hans tjenst. Målet mot hr Hellhoftf var instämdt först till stundande sommarting, men med åberopande at det i 1 stadgande, att groft brott med all kyndsamhet skall vefordras till laga beifran. yrkade hr Hellhoff målets upptagande vid detta ting. hvilket af majoren bestreds. och satte sig kr Helihoff vid sådant förhållande ej mot uppskof dermed. men yrkade emellertid, att för di I falls skull få trenne för tillfället inkallade vittnen hörda. under förklaring. att han apsåge sin heder allt för dyrbar, för att riskera att se den antastad. hvilket möjligen kunde inträffa om rågot af vittnena dör, eller ock emot dem si aslcdningar till jäf, för att stänga hans bevisning. Käues beyiliade det äskade vittnesförhöret, men då de afrhr ixellhgff inkallade personerna påropades. befanns att dei ausecade till den långt framskridna tiden på natten redan nafägsnat sig. vid hvilket förhållande målets handäggning i sin helhet uppsköts till instundande ommarting.