VINCENZO I ROMAN I TVENNE DELAR Ar GIOVANNI RUFFINI (Förf. af Doktor Antonio, Lavinia m.fl.) Se så jar, sade hon, vändande sig till oss, skaka nu hjertligt hand med hvarandra för att besegla freden.4 Min motståndare och jag förblefvo i samma position som förut och sågo orörliga ned på marken, ty vi hade båda observerat den vink med hvilken sekundanten hade besvarat den som damen hade gjort innan hon började tala — en vink som vi fattade såsom en uppmaning att förställa oss. Likasom om hon hade gissat detta, vände hon sig om mot honom sch utropade: Hvad skall detta betyda? Ni hade således inte allvar med hvad ni sade? Ni bedrog mig! Vet ni, min herre, en gentleman och en officer borde inte så gäckas med ett fruntimmer. Hennes kinder purprades då hon sade detta och kastade hufvudet tillbaka med en drottnings åtbörd. Ursäkta mig min nådiga, sade officeren; jag försäkrar er att jag inte på minsta sätt haft för afsigt ait såra er. Jag medger att jag gjorde ett försök att undvika er begäran, hvilken jag under för handen varande förhållanden ansåg omöjlig att sfterkomma. Jag vill nu söka försona mitt el genom att uppbjuda alla mina krafter ör att befrämja er önskan.4 Han vinkade ie andra sekundanterna afsides och kom efter tt ögonblicks rådplägning med dem tillbaka eh sade, att de enhälligt hade kommit öf;) Se ÅA. B. n:r 1—17, 19—34, 36—41, 43—46 48, 50-—32, 54, 55. 57-60, 63 och 65