Article Image
som förra gången, hvaremot helgjutenheten, det konseqventa genomförandet af det enkla, karakteristiska uttrycket nu led något af bräck genom, såsom det tycktes, någon distraherande sidoinverkan ifrån orkestern, hvilken, om alltid mer eller mindre nmenlig, isynnerhet blifver störande under en aria, sådan som den ifrågavarande. Konsertafdelningen afslutades med qvartetten sSancta Mater istud agas ur Rossinis CStabat Mater, som, ehuru den utan tvifvel icke väcker det djupare intresse som den andra qvartetten Quando corpus morieturtt ur nämnde verk, likväl alltid höres med nöje, framförallt då den gifves så förtjenstfullt, som nu var fallet, af fru Michaeli och mil Jacobson samt hrr Arnoldson och Willman. Mycket bifall och framropning följde de begge sångnumren. I aftonens hufvudpjes, Josef i Egypten, gålvos samtliga rollerna af deras förra innehafvare; men om äfven åtskilliga delar, till exempel trion emellan Josef, Jakob och Benjamin i andra samt duetten emellan de tvenne sistnämnda i den tredje, gingo på ett ganska tillfredsställande sätt, hvilade dock öfverhufvud taget en viss mattighet öfver det hela, som man icke varsnat vid de föregående representationerna af detta stycke under innevarande säsong. Hr Lundberg återgilver Simeons tröstlösa ånger och aggande samvetsqval med mycken natursanning, så att den dramatiska karakteren framstår helgjuten, begränsad, konkret, i motsats till hvad som oftast annars plägar vara fallet vid åskådliggörandet på scenen af ofvannämnda eller dermed beslägtade affekter, då framställaren, i stället för en af starka lidelser upprörd menniska af kött och blod, endast gifver oss en abstrakt dimbild, genom hvars monotona och klanglösa ljudfall i rösten samt mindre naturliga förhäfvelser och förvridningar i mimik och gester det noga öfvervägda effektsökeriet omisskänneligen framskymtar, och hvilket manår, så onaturligt och grundfalskt det än i sjelfva verket är, icke sällan röner uppmuntran af både publik och kritik. Hvad beträffar sjelfva stycket såsom konstprodukt betraktadt, så står Josef i Egypten alldeles ensamt i den musikaliska litteraturen. Likasom Mehuls lärare, den store Gluck, med hög och säker konstnärsblick uppfattade det rika och djupt poetiska stoffet i ett flertal af den grekiska fornålderns sagor och deraf skapade så många lyriskt drämatiska mästerverk — af hvilka det utan tvifvel vore en pligt hos dem det vederbör att söka upplifva minnet — så har. ock Mchul visat sig vara en värdig lärjunge af sin store mästare genom den klara uppfattningen af sitt ämne, som ingifvit honom dessa ursprungliga, varma och inner-. liga melodier, hvilka så förträffligt sluta sig till den rörande enkelheten i den vackra berättelsen om Josef och hans bröder. I sraeliternas morgonhymn i andra akten, äfvensom i sången under måltiden i den tredje, återfinner man måhända företrädes vis en österländsk färgton, men öfver hela operan gjuter sig likasom ett rosenfärgadt morgonskimmer af den österlandets poes som blifver brännande middagssol i Thom Moores Lalla Rookh och förvandlar sig till djupa nattliga skuggor i Byrons Hebrew Melodiest. — På den soire, som hr och fru Cezar sistlidne fredagsafton gåfvo i musikaliska akademiens salong, och som var ganska talrikt besökt, sjöng hr Cezar en aria ur Rossinis Gazza Ladrac, en romans af Storch, tvenne ungerska folkvisor samt, tillsammans med sin fru, duetten mellan Valentine och Marcel ur tHugenotterna; fru Cezar föredrog dessutom madame Malibrans aria SPrendit och Mendelssohns romans Auf Fligeln des Gesanges samt en bekant norsk vallvisa. Hos båda de sjungande återfann man denna röstens styrka och friskhet, som hos dem bemärktes vid deras sednaste uppträdande härstädes för ett par år sedan å Mindre teatern. Af Schantziska kapellet utfördes med mycken skick lighet tvenne. ouxverturer, nemligen Friskyttens samt en annan af en viss Bach till CHamlet, hvilken sednare lika litet kan sägas förbereda åhöraren på den store brittens sorgespel, som kompositören synes hafva någon själsfrändskap med sin namne, den gamle Sebastian eller hans söner. Den öfver höfvan starka och dånande instrumenteringen i denna ouvertur gör den för öfrigt mera lämplig att uppföras i fria luften. me st

22 mars 1864, sida 3

Thumbnail