kollision, motverka den ena genom den andra och undergräfva deras myndighet. Här samtycka preussarne till en proklamation af Fredrik af Augustenborg; der förbjuda österrikarne den. I dag har den Schleswig-Holsteinska flaggan blifvit nedtagen; i morgon är det den tyska flaggan i de tre färgerna svart, rödt och guld som blir synnerligt förhatlig. Fältmarskalken Wrangel snubbar upp en deputation från nationalföreningen, och prins Fredrik Carl, hans kungliga herres kusin, pokulerar med dem. En preussisk general förklarar, att ingen enda af de danska tjenstemännen skall afskedas. En österrikisk befälhafvare ser genom fingrarne med mobben, som intränger i den olycklige amtmannens hus och bortför honom midt i natten på den snöiga landvägen med den hjelplösa hustrun och familjen traskande efter honom. Schleswig-Holsteinarne voro ifriga att bli förenade med Tyskland, men de äro icke litet förbluffade öfver att ha dravit tre särskilda Tyskland på halsen på sig. et har alltid varit kinkigt att tjena två herrar; men här är ett fall, der tre husbönder skola lydas, ehuru den enes befallningar stå i rak strid mot de båda öfrigas bud. Såsom jag berättat er, styrdes Holstein af danskarne helt och hållet genom infödda tjenstemän. Lemnadt åt sig sjelf vid den danska armåns återtåg, fortfor detta hertigdöme att vara den kompakta och väl organiserade stat, som det alltid varit, fullt i stånd till sjelfstyrelse. I Slesvig voro styresmännen icke uteslutande danskar, men till större delen fästade vid de danska intressena, och, såsom jag väntade, knnde de tyska befriarnes? ankomst icke underlåta att förjaga dem från deras tjenster, hvarigenom samhällsordningens grundvalar rubbades och landet försänktes i den hopplösaste anarki. Då invånarne i Slesvig, Flensborg och på andra ställen, hvilka voro angelägna att få besked och kunna lyda, vände sig till general Gablenz, svarade han, att han var soldat och icke statsman?. Sedan dess ha statsmän följt efter soldaterna. Stormakternas kommissarier ha öfvertagit provinsens styrelse, men dessa kommissarier ha ingen kännedom om sina kungliga och kejserliga herrars tänkesätt, af det goda skälet att nämnde herrar sjelfva icke veta hvad de tänka. Till följd häraf är allting provisoriskt, godtyckligt och motsägande; hvad som gjordes i går skall med säkerhet göras om i dag, och denna dags åtgärd skall ej undgå att bli omintetgjord genom något nytt påbud i morgon. Fn svärm af äfventyrare, de s. k. patrioterna, antingen i sjelva hertigdömena eller från någon af det sympatiserande Tysklands angränsande stater, belägra kommissariernas dörrar, alla snåla efter de hålfvor, som dessa kunna ha att dela ut. För hvar och en af dessa riga hundar, i hvars mun man kas ben, ha hundra blifvit affärdade tomhändta; och dessa begilva sig ej så lätt tillbaka till sin hundkoja, utan morra och gnälla samt vädja till förbundet, till det stora och lilla Vaterland, till himmel och jord mot den österrikisk-preussiska hunden i krubban, som tvekar att sluka upp Slesvig och icke vill tillåta att det uppslukas af andra. Huru naturlig och till och med billig sgchleswig-holsteinarnes längtan må ha varit efter en förening med hvad de kalla sitt land, är det ej sannolikt att de någonsin skola lyda under en tysk regering, som är tiondedelen så god, hushållsaktig och liberal som deras f. d. danska herrars. Danskarne ha, såsom jag haft många tillfällen att visa, sträckt sin mildhet mot sina otillgifna undersåter ända derhän, att det, varit ett fel. Det fanns näppeligen något land i verlden, hvarest frihet i ord och handling förefanns i större skala. Man såg genom fingrarne ej blott med enskild konspiration och rebellion, utan äfven med förräderi i högsta grad. Jag såg med mina egna ögon, huru flensborgska patrioter kommo till Kiel för att svära trohetsed åt prinsen af Augustenborg både i sitt eget namn och i sina med-innevånares i staden, och de återkommo hem, utan att antastas eller åtalas. De danska soldater, som voro inqvarterade hos stadsbefolkningen, voro så beskedliga och aktningsfulla, så likgiltiga för sina gästers sura miner, så tåliga för illa dolda förnärmelser och dålig förplägning som englar. Efter alla oroligheterna åren 1848-49 fanns det knappt något exempel på politisk förföljelse i Danmark. Några patrioter, som bannlyst sig sjelfva, undyeko sitt land, ty de hade lemnat det för landets bästa; men Danmark hade icke något Spielberg eller Nisida. Amnestien utsträcktes till nästan alla, som ville mottaga den. Det är ej så med de med rätt eller orätt för danska sympatier beskyllda män, som nu äro qvar i hertigdömena. Des. k. patriotiska ledarne förfölja dem utan barmhertighet, de vråla som galna hundar efter dem, och de österrikisk-preussiska styresmännen, som borde tillse, att rätt sker alla, äro alltför villiga att hjelpa dessa bundracKor i deras gläfs. En tidning har blifvit indragen i Haderslev, derföre att ?den utgafs på danska språket?, och Flensborgs tidning har blifvit ålagd att införa underrättelserna från Köpenhamn under rubriken utländska underrättelser?. Antalet medborgare, tjenstemän, skollärare och prester, som äro nödsakade att gömma sig undan för folkets raseri antingen här eller på Jutland eller till och med i fiendens land, i Hamburg eller Lybeck, blir med hvarje dag allt mera oroväckande. Schleswig-holsteinarne hade ledsnat på sin danska konung Stock, men ha hittills föga skäl att vara belåtna med sin preussisk-österrikiska konung Stork. De äro svikna i sin förväntan, ilskna och harmsna, och de låta dem, som ej kunna göra något motstånd, få umgälla det missnöje, de ej våga visa mot de nya tuktomästare, som de hade så brådtom att få till 2 PS lasso lå Fu