PP MM WERE WW ARTER SSVWES SM SISVYR Fo C Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) l Wien den 9 Mars. ! Ryska regeringen har i dessa dagar utfärdat fyra ukaser, som ha för ändamål att qväfva den polska revolutionen genom folkklassernas antagonism, och hvilka ha större betydelse än ewt stort antal af tidningarna tyckas ana, emedan de ej inse deras vigt. Genom att plundra de polska godsegarne, vill man mellan adeln och folket utså frön till osämja och sälunda qväfva den nuvarande revolutionen. Så väl oskyldiga som skyldiga, alla drabbas de häraf. Bönderna, som nu inneha nyttjanderätten, skola bli egare genom en grundskatt, hvilken de skola betala, icke till egarne, som man plundrar, utan till ryska regeringen, som lofvar att godtgöra de olyckliga jordegarne genom försäljningar, som skola ske enligt beslut af en komit, med grefve Berg till ordförande, hvilken skall ha sitt säte i Warsechau. Ryska regeringen ämnar således af bönderna uttaga priset för de fasta egendomar, som hon konfiskerar för egarne, och gifva dessa sistnämnda en godtycklig skadeersättning. För närvarande äro större delen af adelns och borgareklassens egendomar belagda med qvarstad och konfiskerad. Ryska; regeringen visste ej hvad hon skulle taga sig till med dem, ty det fanns inga köpare: ukaserna äro ett simpelt medel att sälja dem i massa. . Det var på samma sätt nationalkonventet förfor år 1793. ! Detta är ej allt. De fordna polska jord1 egarne ha blifvit beröfvade sin ärfda jord veh-sin inkomst genom en af de fyra uka-! serna, som upphäfver alla de räntor, af hvilka de skulle kunna bereda sig tillgångar. Ryska regeringen tillförsäkrar sig således en inkomst genom att lägga en extraordinarie skatt på bönderna, till hvilka hon förklarar att hon gör det blott för att tillfredsställa de rikas girighet! Denna korta redogörelse gör tillfyllest att visa, huru stridande dessa ukaser äro mot eganderättens oföränderliga och eviga grundsatser, hvilka utgöra staternas styrka. Det är moskovitisk kommunism. Det är att förutse, att denna våldsamma åtgärd skall ha ofantligt stora följder för Rysslands framtid, hvilket man möjligen icke anar i Petersburg. Den heliga alliansens pånyttfödelse har väckt mycken uppståndelse under de sednaste dagarna i de engelska och franska tidningarna. Man har ömsevis bekräftat och förnekat de tre makternas koalition. EmelJlertid ha de mest optimistiska nödgats medgifva, att det finnes en koalition af intressena i fråga om Polen, och att man söker sträcka sig till andra punkter. Beröringen med Ryssland är smittosam, i det att nationernas rättmätiga intressen alltid allvarsamt hotas af detsamma. Kejsar Nicolaus yttrade under ett samtal med konung Ludvig Filips dåvarande ambassadör i Petersburg, herr de Barante, rörande fördraget om Polen: ?Jag känner icke Europas tigheter, herr ambassadör. Mellan suveränerna bestå rättigheterna i hvars och ens öfverenskommelser, jag känner inga andra. Under den nuvarande ryska regimen i Polen, då man ser de plundringsukaser jag nyss omnämnde, mäste man medgifva att kejsar Nikolai förakt för det lagliga är ärftlig, och att czar Alexander II tydligen hy-l4 ser samma tänkesätt i afseende på det olyck) Jiga Polen. ; l he AA fä bt HA mm Mm FA BA mm SN A Ra AA a er mA a er MM FR er För att återkomma till de tr2 hofvens närmande, förefaller mig frågan, huruvidaj. en ny helig allians är ingången eller ej, , vara lätt att afgöra. Det faller afsig sjelf, att Ryssland, Österrike och Preussen af goda skäl icke skola kasta sig öfver Frankrike, , för att återtaga Savoyen och Nizza och in-, draga dess gränser på andra bäll. Men det är icke desto mindre visst, att en öfverenskommelse är ingången mot hvad man kallar den europeiska revolutionen. Ett enskildtl, bref från en österrikisk diplomat, som ärj, ackreditered vid ett af de stora hofven tillll I! I en af hans vänner, är ganska tydligti detta afseende: ?Ja, säger han, vi koalisera oss mot Polens, mot Galiziens national relse, mot mellanstaterna, mot den unger ska komiten, som för någon tid sedan å begynte sina sessioner mot rörelsepartiet i Italien och de hemliga regeringarna. Hvad Frankrike, angår, må det stanna hemma hos sig, såsom vi stanna hos 0ss. Ja har citerat denna fras oförändrad, emedan den tyckes mig riktigt beteckna situationen. För öfrigt ha vi nu ett autentikt bevis på det arbete som försiggår mellan-de-tre hofven och för hvilket England för någon tid sedan icke var främmande, uti lord Napiers depeseh till lord Russell den 6 sistlidne Januari, hvilken redogör för ett samtal mellan lord Napier och furst Gortsehakoft. Det yttras deri, att det enligt furst Gortschakoffs tanke vore högst önskvärdt, att. Österrikes och Preussens verksamhet ej skildes från Englands och Rysslands i frågor af vigt. De fyra regeringarne, som lyckligtvis nu tänka och handla endrägtigt i en ännu vigtigare fråga än den om Slesvig och Holstein, böra icke i denna sak vara söndrade i två hvarandra motsatta I ( I ! läger. S underhusets plenum i går den 8 Mars interpellerades lord Palmerston om meningen med detta besynnerliga ställe i lord Naiers depesch och svarade med en viss förägenhet, att han förmodade att det var fråga om afslaget att deltaga i den af Frankrike föreslagna allmänna kongressen, med tillägg att man gjorde orätt i att deri se ett tecken till en fiendtlig uppgörelse mot den franska regeringen. ij I Det är att förutse att deuna depesch från t lord Napier så väl som lord Palmerstons tvetydiga förklaring skola göra mycken verJ kan i Europa och framkalla mycket olika! tolkningar. Man förundrar sig isynnerhet öfver, att en handling af denna vigt blifvit offentliggjord af den engelska ministeren.j De tre hofvens ställning till England ärs damn mm mA mm m-m mm mr AE TR