I stället för att lyssna till denna begäran hade våldsverkarne tilldelat honom flera slag, så att han förlorade sansen. Då hr Heine återkom till medvetande, hade hans hatt varit fylld med gatuprenlighet. och i detta skick satte man den på hans hufvud, nedtryckande densamma med ett slag på kullen. Afyen derefter hade Heine blifvit misshandlad innan han slutligen tilläts att fortsätta sin ER Af de i våldsbragden deltagande har hr Heine blott kunnat uppgifva namnet på en, nemligen poliskonstepeln n:r 160 Kyhlberger, af hvilken eine påstår sig hafva erhållit åtminstone ett slag. Då vittnena i dag skulle afhöras, inlemnades från Grosshandlaren Johan Erik Fröberg, hvilken blifvit till vittne åberopad, en skrift, hvari han förklarade sig sakna kännedom om ifrågavarande sak, äfvensom om gatuuppträdena i allmänhet. Hr Heine upplyste med anledning häraf, att han förmodat det grosshandlar Fröberg skulle hafva något att i saken meddela, enär, under det Heine blef misshandlad, en person den han trodde vara hr Fröberg, igenlåst porten till huset n:r 20 vid Götgatan, utanför hvilken egendom Heine blef misshandlad. Han hade dervid bedt den för honom okände personen att låta honom komma in på gården, för att undgå misshandlingen, hvartill den okände svarat: så gerna jag vill, så vågar jag det likväl inte, hvarefter porten blifvit tilläst. Poliskonstapeln Kyhlberger bestred fortfarande att hafva på något sätt valdfört sig å hr Heine, och yttrade att denne troligen angifvit Kyhlberger blott af den anledning att han ej kände nam: nen å dem som föröfvat våldet. Underståthållaren frågade nu Kylberger om han sett någon slå Heine. Detta medgaf Kyhlberger, men kunde ej förmås uppgifva hvilka som för. öfvat misshandlingen, emedan han sade sig derom vara i okunnighet. Till följd häraf anmärkte hr underståthållaren, att redan i uraktlåtenheten att iakttaga och anteckna de personer som föröfvade våldet, låg ett oft fel; . hvarjemte han uttalade sin förundran deröfver att Kyhlberger kunnat undgå att observera hvilka våldsverkarne voro, då dessa antingen måste hafva varit hans egna kamrater eller också de honom underordnade biträdena. Kyhlberger framhärdade det oaktadt i sitt påstående. Vittnesförhöret börjades nu med följande persöner: Jembäraren Fritz Andersson, använd som biträde vid poliskonstaplarnes kraftåtgärder till ordningens upprätthållande, hade väl sett en person vid Heines storlek och med dennes klädsel blifva antastad ; men af hvilka kunde han ej säga, emedan konstaplarne för honom varit obekanta. Jonsson, äfven jernbärare och polisbiträde, hade sjelf fått ett slag på käften? så att han blödde och var derigenom förhindrad att observera våldet mot Heine. De dartmade i väg uppför Götatsbacken ; men jag stannade nedanför och lödde, försäkrade Jonsson. Sjögren, jernbärare och polisbiträde: Jag såg inte mer än att Jonsson fick ett slag, och si fick jag ett par sparkar på köpet. Ir Heine omnämnde nu att han med bestämdhet påminde sig att bland våldsverkarne funnits en person klädd i ljus rock och beväpnad med en fraå käpp, nästan som en spak, hvilket gaf anedning till den förklaring från poliskonstaplarne och deras biträdens sida, att ingen person sålunda klädd och beväpnad tunnits i deras leder. hvadan således denna persons åtgöranden icke hatt för afsigt att medverka till polisbetjeningens åtgärder för ordningens upprätthållande. frågavarande person måste följaktligen hafva varit någon annan ovän? till hr Heine, förklarade underståthållaren. Stadssoldaten n:r 78 Carlsson intygade härefter att han sett en person sådan som den sist NRP: gifna, och som icke hört till de patrullerande slå en annan person ungefär tre slag. Stadssoldaten n:r 23 Holmberg hade ej sett någon utdela slag. senom poliskonstapeln Bäckström upplystes härefter ytterligare, att en person med ljus rock varit sedd på aftonen samt att han innehaft en cirka 2 alnar lang käpp försedd med en jernring. På förfrågan hade han sagt sig vara lejd till polisbiträde vid första distriktet (Skeppsbrotrakten); men hade öfverkonstapeln Strömberg det oaktadt funnit för godt att bemäktiga sig käppen. hvilken tagits i förvar å Maria församlings vaktkontor. Detta mål uppsköts till nästa måndag, och skall under tiden den mystiske personen, som förmodas hafva gripit Konstaplarne i embetet. noga efterspanas. Restauratören. Duners och hustru Anderssons angifvelser. Dessa båda mål som nu behandlades i ett sam-manhang voro uppskjutna från förlidne lördag. Duners angifvelse innehåller att konstapeln Kyl berger tisdagen i förra veckan inkömmit på Duners restauration vid Arsenalsgatan kl. !2 10 på. aftonen och befallt stängning. Då Duner invändt att klockan ännu ej var 10, hade Kyhlberger tait fram Pattongen under utropet : se här är mat för en sjuk : tilläggande: jag befallerstängning när jag vill, och den som säger ett ord får smörj. Kyhlberger hade derefter gått ut på gatan och stängt de yttre dörrarna till restaurationen, hvarefter det mot hustru Andersson föröfvade våldet tog sin början sålunda, att hustru Andersson, hvilken har sin porterstuga näst intill hr Dunrs restauration och för tillfället stod i dörren, emedan hennes uppmärksamhet blifvit fästad på hvad som passerade utanför, blef inknuffad och slängd . utåt golfvet i sin butik, hvarjemte hennes minderånriga flicka blifvit fattad i håret och dragen baklänges. Hr Dunår, hvilkens angifvelse bekräftades redan vid förra förhöret, sade sig ej vilja hafva flera vittnen : afhörda; deremot hade å hustru Anderssons sida vittnen blifvit kallade. Det första af dem, en slagtare med namnet Jonrssen, hade sig likväl ingenting bekant om uppträdet inne på porterstugan:; ty han hade då redan kommit ut derifrån. Men vid utkomsten på gatan hade han sett Kyhlberger stänga Dunårs restauration, derunder yttrande: jag gör som jag vill och behagar. Jonssån stannade då ett ögonblick, hvarvid Kyhlberger genast rusade mot Jonssån och tilldelade honom trenne slag. hvaraf ett träffade hufvudet och ett skulderbladet. Genom denna upplysning blef Jonssen jemväl förklarad som angifvare. Slagtaren Johansson, hvilken var i sällskap med Jonssen och samtidigt med denne utkom från porterstugan, hade sett Kyhlberger stänga dörrarne till Dunrs restauration samt derefter ruså mot Jonssn och slå denne. Kyhlberger, hvilken, ehuru suspenderad, inällde sig i uniform, fortfor att förneka all delktighet I de angifna våldsamheterna samt på stod att han den tiden på aftonen redan förlorat sin battong, oaktadt ett par af vittnena sett Kyhlberger både innehafva och bruka battongen. Förutom nyss omförmälda vittnen voro jemväl 10 stadssoldater inkallade; men ingen af dem hade varit vittne till någon våldsamhet från polisens sida. Det föröfvades således icke något våld hvarken hos Duner eller Andersson? sporde underståthållaren ännu en gång. . Nej inte annat än på beskedligt sätt, svarade en af stadssoldaterna. . Extra poliskonstapeln Lundgren anmälde sig nu sjelfmant såsom vittne å Kyhlbergers sida och berättade, att denne icke befallt restaurationens stängning, utan hade endast yttrat att tiden kunde vara inne när som helst. Något våldsuppträde hade Lundgren heller icke obser-verat. . Bokhållaren Fernstedt, hörd såsom vitt ne förra gången, tillade till sin vittnesberättelse, att hustru Andersson blifvit våldsamt inknuffad i por