ee Af ERE Rv BEE SUS 3 SA SR AR För en dyk uppvisnings skull voro äfven nå5 ra stadssoldater, 10 å 11 till antalet, till poliscammaren reqvirerade och uppmanades Pettersson att betrakta dem, för att se om någon af lem vore våldsverkaren. Dessa 11 stadsmilitäer skulle tillhöra dem, som gifvit konstaplarne randräckning för lugnets upprätthållande vid Fredsgatan och kringliggande trakter. Enligt en sergeants uppgift skulle inalles 50 stadssoldater varit polismakten förenämnde dag behjelplige. Sedan Pettersson betraktat de uppvisade och ej genkänt någon af dem, kom slutligen i dagen, att ett misstag egt rum, i det att de stadssoldaer, som vid tillfället varit beordrade till Blasieholmen blifvit reqvirerade i stället för dem, som nstgjort vid och omkring Gustaf Adolfs torg. ! Stadssoldaterna fingo derföre gå. l Förhöret, som öfvervarits af hans excellens j srefye Sparre, förklarades härefter afslutadt och : Pp den vidare ransakningen till i dag kl. () 12, då förenämnde Malmgren och Jansson skulle i i 1 f I rr inställas, klädda såsom de varit tisdagsaftonen, ! samt betjenterna Hallberg och Sporrsen kallas. Lyckades man ej derigenom få sanningen i dasen, skulle Pettersson beredas tillfälle, utlät sig inderståthållaren, att få se alla konstaplar, som äro stationerade i Clara och Adolf Fredrik, för att såmedelst söka igenkinna den, som våldfört sig å honom. 2:0. Angående våld, utöfvadt mot skomakare! mästaren F. L. Ganer. j Vid pårop af målet, fanns ej hr Ganår tillstädes, men tvenne inkallade vittnen, bokhållaren Liljeström, som förestår Hennigs bod vid Regeringsgatan, och handlanden Åkerlind, hvilka voro närvarande, fingo framträda och berättade hr Liljeström: isdagsaftonen kl. 7—8 hade hr Liljeström, : soi stod inne i boden hört skrik utanför på ! gatan. Han Hade då tittat ut genom bodfönstret och varsnat hurusom en ensam gående person, l: som kom ifrån Gustaf Adolfs torg uppåt Regeringsgatan, efterföljdes af två konstaplar, hyvil slogo honom. Den slagna hade då vändt sig åt sidan och frågat, hvad de ville honom, men endast fått till svar upprepade slag, så att vittnet tillsammaåns räknat minst 5 å 6. På fråga om Ganer våldförte under det han avancerade framåt, förklarade vittnet att så skett. Sednare å qvällen hade Ganår, hvilken vittnet förut ej nde, inkommit i boden, emedan han trodde att någon derifrån observerat det mot honom utöfvade. våldet, och hade Liljeström då i honom igenkännt den person, hvilken han sett våldföras. (Ganer hade icke omedelbart efter våldets föröfvande, såsom förut i vårt blad omnämnts, j tagit sin tillflykt in i boden, dit förföljd utaf en stadssoldat; utan först sednare inkommit.) De för våldet.-misstänkta konstaplarne n:r-35 A. Söderberg, 121 -A. Jansson samt 146 Gustaf Olsson konfronterades med vittnet, men han sade sig icke igenkänna någon af dem. Han hade endast laggt märke till, att en af de konstaplar, som l. slogo Ganår, var uhdersättsig och Korpulent, hade ljust hår och polisonger. Efter uppgifvande af detta signalement framkallades för dylikt våld förut tilltalade och redan suspenderade konstapeln Sandblad, och förklarade vittnet, att denne mycket liknade,den af vittnet observerade. Handlanden Åkerlind uppgaf: vid förenämnde tid hade han i sällskap med en bekant passerat gatan framåt. På trappan utanför Hennigs bod ade en miingd personer varit samlade, för att hemta tidningarne, och då hade vittnet sett po! lismästaren Wallenberg, åtföljd af några kon-! staplar, passera förbi samt derunder tillsäga folket att gå sin väg, hvarefter han med sitt följe dragit ned åt Gustaf Adolfs torg. På sidan om vittnet och hans sällskap hade i detsamma en erson kommit gående gatan uppåt. Hvilken han var, visste då icke vittnet — han kände icke Ganer, men hans beskrifning på den slagnes utseende och växt stämde fullkomligt in på honom. En ensam konstapel hade då gått efter nämnde person, som derefter fallit omkull, om konstapeln dervid satt benet för honom eller knuffat ikull Honom, kunde icke vittnet säga. . Den kullslagne hade rest sig upp och derpå yttrat till konstapeln : akta dig för sådant der. Konstapeln hade nu höjt sin battong och svarat med ett slag. Den anfallna gick undan, men nu : tillkommo ytterligare 3 konstaplar samt tilldelade honom, under det han avancerade framåt, flera slag. Ett par af konstaplarne äfvensom Sandblad. konfronterades med vittnet. De förre kände han ieke icke igen; men i öfverensstämmelse med Liljeström tyckte äfven han, att Sandblad liknade en af dem, som utöfvat våldet. Åkerlind anmärkte dock, att han tyckte sig minnas, att den person som han obsetverat haft mustacher, hvilket ej är fallet med Sandblad, men deremot inträffar på förenämnde Stderberg. Vittnet til: lade, att han under våldet hört fabrikören Sandgren från dörren till.sin midt emot belägna butik ropa till konstaplarne slå ej ihjel karlen, hvartill konstaplarne svarat: Kom ut och hjelp honom då om du vågar. Hr underståthållaren anmärkte, att han tyckte sig finna någon stridighet emellan de. båda afhörda personernas berättelser. — . Ganer anlände nu, sedan hr Åkerlind redan gått, samt hördes och uppgaf: Att han kommit ifrån staden i sällskap med skomakarmästar Wetterström. Som denne haft något ärende till hotell Rydberg, hade de begitvit sig dit, och hade Ganer väntat i förstugan, medan Wetterström gick upp. Poliskonstaplar. hade dit inkommit. Ganer hade då höfligt frågat dem, om han fick stå qvar och invänta Wetterström, hvartill två af konstaplarne svarat ja, men tvenne andra påyrkat, att han skulle häktas... Han hade då. begifvit sig ut på gatan, der Wetterström sammanträffat med honom, hvarefter de ögonblickligen begåfvo sig hemåt, Regeringsgatan uppför: Komna utanför Hennigs bod mötte de 8 å 10 konstaplar, som stängde gatan på den sidan, der de passerade, Ganer gick emellan dem, Wetterström på sidan till venster om.dem. Knappt hade. de emellertid passerat: förbi, förrän Ganer fick en knuff i ryggen, så! att han föll omkull. Han reste sig derpå upp och yttrade några ord till den som kullslagit honom, hvarpå han först erhöll ett slag öfver axeln samt, sedan flera konstaplar tillkommit, under det han gick framåt, ytterligare flera slag, minst 8. Af det läkårbetyg Ganer inlemnade, inhemtades, att Han hade flera blånader å högra armen och axeln, -så att han för närvarande vore urständsatt att sköta sitt yrke. Han sade sig ej ha observerat någon konstapel så noga, att han kunde angifva honom. Skomakaren Wetterström intygade sanningen af Ganers uppgifter samt upplyste, att han erhållit minst 8 å 10 slag. Afven tyckte sig vittnet igenkänna Sandblad såsom delaktig i våldet, dock kunde han ej med bestämdhet säga detta. Sandblad bestred saken, under förklaring att han varit polismästaren Wallenberg följaktig. (Vi erinra från hr Åkerlinds vittnesmål att polismästaren några ögonblick före våldets begående passerat förbi Hennigs bod). Underståthållaren vände sig derefter till de närvarande konstaplarne, erinrande dem, att det gällde kårens anseende, och att skulden hvilade öfver dem, så länge som de brottsliga konstaplarne ej blifvit upptäckte. Det vore bättre att de, som af oförstånd handlat så som skett, nu framträdde och formligt erkände sin felaktighet, än att fördölja det. . Var ingen af er här närvarande delaktig i våldet, eller veten I ej hvem det var?? sporde underståthållaren derefter de kringstående konstaplarne. Intet svar. Wetterström fick nu syn på n:r 35 Söderberg samt förklarade sig nu bestämdt igenkänna honom. Akerlinds utsago, att den person han observerat haft mustascher stämde också in på Söderberg, utom, det att fabrikör Sand uppgifvit n:r 33 eller 35 såsom delaktig i våldet. Hr Sandgren hade i hopen hört ropas, att det skulle vara nr 35. Ck Janharvs hitedas vr man nakada CSandan nn.