råder. Håkan Röde. Rättegångsoch Polissaker. Gårdagens session i poliskammaren. Oaktadt en ängd personer af alla samhällsklasser, kön och åldrar blifvit förolämpade och våldförda under gatuoväsendet utaf polismaktens handhafvare, hafva dock hittills, så vidt vi känna, endast få angifvelser derom inkommit till öfverståthållareembetet för polisärender, för att på laglig väg vinna beifran. Vid gårdagens session presiderade biträdande olismästaren Granström till en början och, sedan han handlagt de s. k. ordningsmålen för dagen, ran: sakade han äfven i ett mål, rörande gatuoväsendet. Kyparen Frans Gustaf Pettersson, en af de 77 personer, som söndagen den 6 dennes togos i förvar och insattes å vakten vid Gustaf Adolfs torg, var nemligen kallad, för att stå till ansvar, dels derföre att han ej skulle åtlydt vederbörandes befallning att gå ifrån torget och begifva sig hem, dels derföre att han vid tillfället skulle varit berusad. Pettersson, hörd öfver angifvelsen, förklarade, att densamma innehöll endast osanningar, samt uppgaf, att han omkring kl. 12 på natten ensam och efter det torget var i det närmaste folktomt kommit gående från staden, för att begifva sig hem. Något hurrarop eller oväsen hade han då ej förnummit på torget. Han hade derstädes uppehållit sig omkring 10 minuter ntan att yttra ett ord till eller sällskapa med någon och derunder hade han en gång af un: derståthållaren Almqvist blifvit tillsagd att å sin väg. Han hade derefter dragit sig upp. ät Malmtorgsgatan, hvarest han helt oförmodadt blef tagen och införd i vakten. Han nekade helt och hållet till angifvelsen att ha varit berusad, liksom att-i ölrigt ha gifvit någon anledning till häktningsåtgärden. Åtskilliga vittnen förekallades och hördes, nemligen polisöfverkonstapeln Jacobsson samt kopstäplarne n:r 99 Brandt och 58 Skön. Jacobsson uppgaf, att han minst 4 serskilda gängen sett Pettersson på torget samt hört underståthållaren under tiden 3 gånger uppmana honom att gp sin väg derifrån, utan att dock blifva åtlydd. Sista gången hade denna uppmaning egt rum vid början af Malmtorgsgatan. På fråga om Pettersson varit ohöflig, svarade Jacobsson, att han svarit underståthållaren i otidiga ordalag, men någon fråga gjordes icke hvar dessa otidigheter bestått. Jacobsson påstod derjemte, att Pettersson skulle anländt till torget vid kl. 11-tiden samt att han först blifvit arresterad mellan kl. 12—1, hvilket af Pettersson fortfarande bestreds under uppgift, att han först kommit dit kl. 12: Hr underståthållaren, som var närvarande, upplyste nu och förklarade, att hvad Pettersson anginge, så igenkände han honom såsom varände en at dem, som han flera gånger tillsagt att aflägsna sig. Pettersson hade för hvarje fång. uppmaningen ställdes till honom, visgerigen dragit sig undan några steg, men derefter åter stannat, och slutligen hade underståthållaren i början af Malmtorgsgatan tillsagt om hans arresterande, alldensturd Pettersson syntes vilja trotsa tillsägelsen att gå hem. Pettersson nekade för att han blifvit varnad mer än en gång af underståthållaren. Konstapeln Brandt intygade, att han på torFM hört underståthållaren 2 gånger Upppana ettersson att gå sin väg sämt en gång å Malmtorgsgatan, innan han blef arresterad. Vittnet sade sig deremot ej kunna påstå, att den tilltalade varit rösig vid tillfället. Skön hade ej observerat Pettersson på torget förr än kl. 12 och hade sig ingentin om underståathållarens åtgärder i psernde på honom bekant. Han hade blott äsett, då den tilltalade infördes i vakten. Pettersson var, enligt Sköns mening. icke berusad. På grund af hvad i målet sålunda förekommit, fälldes Pettersson act för delaktighet i de oroande uppträdena böta 50 rdr rmt, men ansågs icke kunna dömas till ansvar för fylleri. Pettersson, som ej syntes särdeles belåten med utslaget, anmälde missnöje samt erhöll besvärshänvisning. Efter handläggning af detta mål uppsteg polismästaren Granström samt aflägsnade sig ur sessionsrummet, hvarefter hans plats intogs af underståthållaren Almqvist, hvilken ransakade i följande mål: 1:o. Angående våld, utöfvadt mot betjenten Petterssom, 1 tjenst hos exe. grefve Sparre. Pettersson, förekallad och hörd, berättade: Tisdags aftonen den 8 dennes hade han begifvit sig till Lundvalls kryddbod i huset fir 21 vid Fredsgatan, för att der hemta tidningen för aftonen. Boden hade vid hans ankomst varit så öfverfylld med tidningshemtande personer, att han ej kunde inkomma eller ville tränga sig fram bland dem, utan hade han i akt och mening att stå fredad och ostörd dragit sig tillbaka in i husets portgång, hvarest några andra sersoner äfven bBefunno sig. De stodo icke i örren, utan ett stycke inne i förstugan, och Pettersson samtalade tyst med någon af de bredvid honom varande. Sålunda hade de stått nåa minuter, då en konstapel inträdde samt ågade Pettersson: hvad står ni här efter? Han hade då genmält: att han tyckte, att po jisen ej kunde hafva något att göra med dem, då de stodo tysta och stilla innei ett hus.? Gå, när jag befaller, fortfor polismannen. Jag går icke förr än jag fått tidningen; jag står är och väntar på den, invände Pettersson, hvilken upplysning bemöttes af polismannen med de myndiga orden: Ja så, ni vill icke gå!? Ett par stadssoldater passerade i detsamma förbi, och konstapeln tillsade nu dem att komma in, hvarefter han uppmanade dem att ta och köra ut de herrar som stodo i förstugan. I detsamma fick Pettersson af en utaf stadsmilitären. en lång karl, ett våldsamt slag öfver axeln. Han böjde pig dervid ned, för att icke blifva träffad i hufvudet, men nästa slag föll likväl: derpå med den styrka, att blodet strömmade denfrån. Då våldsverkarne märkte detta, aflägsnade de sig-skyndsamt, utan att hjelpa eller stödja Petterssori, som skulle fallit i golfvet, derest han icke raglat mot muren; stadssoldaterna gingo förut och könstapeln eftr dem. Pettersson, som åter hemtat sig något, följde efter till porten och såg der utanför en folkmassa stående, som våldsverkarne passerade midt igenom, utan att tillsäga den att kingra sig. Pettersson ropade till hopen att