Ingenstädes i fredsfördragen, fredsförhand lingarne eller garantiakterna finnes ett orc som häntyder derpå, att Slesvig skall intage någon egendomlig eller sjelfständig ställning under den danska kronan; än mindre ati det skulle kunna betraktas såsom en sär skild stat. Genom ett patent af den 22 Augusti 1721 förkunnade också danske konungen Fredrik IV, att han ?i anseende till det hertigliga husets trolöshet hade indragit den hittillsvarande hertigliga andelen af Slesvig?, samt att då nu genom fredsslutet med Sverge och de bemedlande makternas garantier den eviga, ostörda besittningen deraf vore honom garanterad, hade han beslutit alt Sför evigt inkorporera den i sin krona såsom en gammal, under svåra tider frånryckt del deraf.? Inkorporationen i Danmarks rike var solklar och konungen mottog af prelaterna, ridderskapet, civilembetsmännen, de förnämligare invånarne i städerna och på landet arfhyllningen efter den för Danmarks rike gällande Kongeloven. Sedan den tiden har icke det ringaste förefallit, som kan gifva det något stöd åt talet om en sjelfständig slesvigsk stat eller om någon rättsligen existerande politisk förbindelse mellan Holstein och Slesvig. Båda dessa hertigdömen fingo visserligen för någon tid, genom misstag af danska konungar, som icke hade något hjerta för nationaliteten eller någon aning om de vådor som ur detta misstag kunde uppstå, vissa administrativa gemensamheter; men till deras inbördes politiska eller statsrättliga förening, annat än derigenom att båda hörde till danska monarkien, hafva de danska konungarne aldrig gifvit det ringaste medgifvande. Den danska befolkningen i Slesvig har länge med den största ängslan sett alla de från holsteinska ridderskapet och prelaterna samt från Kiels universitet utgående sträfvandena att draga Slesvig till Tyskland. Redan i början af 1840-talet började de danska bönderna sluta sig tillsammans för att kunna göra motstånd mot de tyska agitatorerna och den 10 Mars 1845 utfärdade de en protest mot allinblandning från Holsteins och tyska ständerförsamlingars sida i Slesvigs angelägenheter, i hvilken det till slut heter : ?Slutligen förklara vi, att vi anse det för den största politiska olycka, som kunde hända hertigdömet Slesvig, om det blefvc skildt från Dammark, förenadt med Holstein och derefter inkorporeradt i det tyska förbundet, icke blott derföre att Slesvig i alla ttre förhållanden skulle blifva styfmoderigt behandladt, utan isynnerhet derföre att värt språk och vår nationalitet och dermed hela vårt andliga lif, genom en sådan förbindelse skulle bli und ertryckta och miss-: handlade och vår medborgerliga sjelfständighet totalt tillintetgjord. Och vi tillägga: att om någonsin ett försök skulle göras att så förvända vår politiska ställning, så skola vi värna oss deremot, så länge vi förmå, och vi hoppas, att Gud då skall förunna oss styrka nog, att förhindra ett sådant elände att komma öfver oss och våra barn.? Detta sitt löfte hafva de danska slesvifen troget hållit; trofast hafva de stått Di under de hårdaste pröfningar; med entusiasm hafva de samlat sig under de danska fanorna, och de danska bataljoner, som bestå af dansktalande slesvigare, hafva varit bland dem, som kämpat tapprast och med den största förbittring mot tyskarne. Det är svårt att följa den virriga tankegången i broschyren, der författaren på måfå e ordar fram och tillbaka, utan att minnasa hvad han förut! sagt; der han ena ögon-f blicket uppställer en förutsättning såsom k alldeles gitven och solklar och det andralb ögonblicket en alldeles motsatt förutsättning, antagande att läsarne skola vara lika oklara i hufvudet som han sjelf, och med det enda hufvudsyftet att bibringa dem en mindre gynnsam stämning mot Danmark och dess nu pågående försvar mot Tyskland, såsom i det hela någonting obehöfligt och s döraktigt. En af de kostligaste slutsatser, som han drager, kunna vi ej underlåta att i förbigående omnämna: Under Kalmarunionens tid — menar han — tillhörde Slesvig icke l!A de tre då förenade rikena; häraf följer (!) att Slesvig icke kan anses innefattas under hvad man kallar Skandinavien; och häraf följer åter (!) att om en skandinavisk för-o ening en gång skulle bli en verklighet, ö skulle man icke kunna hysa den förhoppningen, att Slesvig skulle komma att utgöra en del af hvad man kallar Nordensn enhet? och följaktligen fick det Skandina-ft viska norden sannolikt berga sig och vara ti beredt till försvar utan Slesvig?. J Hvad säges om en sådan slutkonst? Det torde nästan vara öfverflödigt att erinra derom, att under Kalmarunionens tid var D Slesvig icke afhändt från Danmarks rike, men fenom ett stort missgrepp, begånget i en tid af stora svårigheter och hotande inre förvecklingar, lemnadt i förläning åt grefven af Holstein, och att just drottning Margaretha insåg den absol igheten aflq mm SV Vt MM -OD Ya on fa Pn fe la fs uta nödvändig att rätta detta missgrepp och åter indraga Slesvig omedelbart under den danska kro-sg nan, till Skandinaviens betryggande söder3, från, men att hon afled innan detta hann ji, utföras. al Striden om Slesvig nu gäller icke några q, örfattningsfrågor, icke den eller den tvisten, 4; sible et perptuelle de la partie Ducale du Du ehå de Slesvic, que S. M. Danoise occupe ål Vv! pråsent actuellement, et de vouloir les maintenir contra quoscunque, qui voudraient les yäö troubler, soit directement ou indirectement. h TS SAST TRANS ORTEN LINAS SOA 56 7 MIT