MUruugoetto OLUORTE P I UYPETELESTETENILEN LTT I Vid handläggningen af målet angående yngTlingen Cederberg, hvilken enligt uppgift skulle hafva i söndags åtta dagar sedan tilldelat polismistar Wallenberg ett slag å kinden, tillstädeskom på kallelse tapetserargesällen Lagerström, hvilken berättade att han stått helt nära polismästaren vid det omförmälda tillfället; dock hade han icke kunnat observera att denne erhållit I något slag på kindbenet, utan endast en lindrig knuffning bak i nacken. Lagerström kunde ej heller med full visshet igenkänna Cederberg vara den prrson som utdelat knuffningen, men att döma af hans kroppsstorlek syntes det Lagerström lantagligt att Cederberg vore just densamma perI sonen. I Polismästaren Wallenberg kunde ej förklara T detta förhållande på annat sätt än att han måtte Thafva fått denna knuffning förutom det angifna slaget och att den som utdelet knuffningen varit någon person som gått helt och hållet fri. n annan skiljaktighet mellan hr Wallenbergs uppgått och vittnet Lagerströms förekom jemväl, så tillvida, att hr Wallenberg genast efter slagets erhållande utsträckt armen för att gripa våldsverkaren och fått tag i Cederberg, som dervid fallit omkull; hvaremot Lagerström på det bestämdaste försäkrade att den af honom omvittnade personen icke fallit omkull. Vidare bad Tagerstrtsm få tillägga, att tapetserargesällen Lindqvist, hvilken vid förra förhöret uppträdde såsom vittne i målet och då bekräftade polismistarens angifvelse, icke funnitsi polismästarens grannskap när denne erhöll knuffningen, utan hade Lindqvist slutit sig till polismästaren först efter Cederbergs häktande; hvarjemte Fagerström förklarade att han för sin del icke sällskapat med Lindqvist. Hr Wallenberg förklarade att en person för honom uppgifvit att Cederberg var den som gifvit slaget. . För egen del kunde hr Wallenberg ej bestämdt påstå att Cederberg var den som tilldelade honom slaget. Målet remitterades härefter till hofrätten och Cederberg återfördes i häkte. Vidare förekom undersökning om ett mot polismästaren Granström sistlidne söndagsafton begånget våld förmedelst kastning af en sten, hvilen träffat hr Granström vid ena axeln. Den härför tilltalade var en snickeriarbetare vid namn Jonas August Carlsson, hvilken, enligt angifvelsen, skulle hafva u opehållit sig bland en folkmassa i hörnet af Nea Kungsholmsbrogatan och Malmtorgsgatan. Carlsson förklarade sig på det bestämdaste oskyldig härtill; men öfverkonstapeln Jacobsson berättade att han sett Carlsson ålla en sten i handen. Målet uppsköts för vittnens hörande och Carlsson hålles fortfarande häktad. Båda dessa mål handlades af understäthållaren. Härefter förekallades från häktet en medicinekandidat vid namn Hultin, angifven för att efter det han blifvit tageniförvar å Gustaf Adolfstorgsvakten derstädes hafva visat trots och hot mot underståthållaren, hvarjemte han före arresteringen skulle fällt förolämpande uttryck mot polismästaren Granström. Hultin nekade till angifvelsen; men densamma bekräftades af tvenne poliskonstaplar. Hultin sattes på fri fot och målet remitterades till hofrätten. Detta mål handlades af polismästaren Wallenberg. En hustru A. S. Andersson, som håller porterstuga i huset n:r 5 vid Arsenalsgatan hade inlemnat anmälan, att poliskonstaplar måndagsaftonen kl. !f10 rusat in i hennes försäljningslokal, och skulle en af dem, konstapeln 160 Kyhlberger, dervid fattat henne i armen och slängt henne utefter golfvet samt en annan konstapel, som hon ej igenkände, fattat hennes minderåriga flicka i håret och dragit henne baklänges. Uppträdet skildrades af hustru Andersson på följande sätt. Utanför butiken hade hon hört skrik, och då hon öppnade dörren, såg hon tvenne slagtare utanför misshandias, så att en af dem föll i gatan. Derpå kom förenämnde Kyhlberger in i butiken, åtföljd af ett par andra konstaplar. Ett par vittnen, pigan Hagström och bokhållaren Fernstedt hördes och intygade att de sett Kyhlberger på ofvannämnde sätt väldföra sig å hustru Andersson, men denna nekade dock dertill, och oaktadt polismästaren Wallenberg, som ledde förhöret, sökte utleta hvilken som varit i IKyhlbergers sällskap och misshandlat flickan, vanns icke någon upplysning derom. Ett par af konstaplarne sade sig visserligen ha varit Kyhlberger följaktige vid tillfället, men nekade likaledes att ha varit inne i butiken, utanför hvilken 4 å 5 fruntimmer stått, som af dem blifvit uppmanade att gå in, för att ej råka i misshugg. Enligt dessa konstaplars utsago skulle en butelj från porterbutiken blifvit utslungad på dem, men vittnet Fernstedt upplyste derom, att buteljen ej kommit från porterstugan, utan nedkastats från ett hus i närheten, som står under nybyggnad. Polismästaren Wallenberg förehöll konstaplarne deras ovärdiga uppförande ått anfalla fredliga personer och fruntimmer och beklagade att bland polispersonalen konstaplar funnos, hvilka genom sitt våldsamma beteende under gatuoväsendet dragit skam och ovilja öfver hela kåren. Målet uppuppsköts för vidare ransakning och skulle under tiden. vederbörande kommissarie söka inhemta alla de upplysningar som kunde leda till de brottsliges bestraffande. En restauratör vid namn Duner hade inrapporterat, att samma Kyhlberger på måndagsaftoneinkommit i hans restaurationslokal vid Arsenals gatan, visat battongen och hött dermed. Då Du nr anmärkt att Kyhlberger borde stoppa ned den, skulle denne svarat: Nej det här är mat för en sjuk och jag skall sätta den utanpå, så att den synes.? Kyhlberger skulle derefter i ohöfliga ordalag tillsagt de innevarande att gå sin väg och befallt Dunår att stänga fast klockan ännu ej var 10, med tillägg: den som säger ett ord får smörj o. s. v. Detta förhållande intyfadet äfven af vittnen. Någon upplysning kunde ika litet i detta mål vinnas af Kyhlberger om hvilka poliskonstaplar vid tillfället varit i hans sällskap. Ett vittne Ericsson meddelade att konstaplarne n:r 160 och n:r 150 en stund före uppträdet skulle varit inne på restaurationen, då den förre Nöpt sig en butelj bränvin och den sednare köpt sådant i en flaska. Ja det kommer nu i dagen, menade polismästaren W., hvarifrån ni hemtat inspirationerna till de af er begångna våldsamheter. Stadsfiskal Heine hade angifvit, att då han kommit gående Götgatan framåt, för att begifva sig hem, hade han kl. 10—11 på aftonen i hörnet af S:t Paulsgatan blifvit öfverfallen af en mängd personer med battonger och andra grofva tillhyggen och tilldelad slag på slag, så att han fallit 1 gatan, dervid han erhållit flera sparkar 0. 8 v. Sedan han åter rest sig upp, hade Han under tillrop: Gå, spring din fähund, blifvit ytterligare misshandlad. Bland de omgifvande våldsverkarne hade han igenkänt förenämnde Kyhlberger. Kyhlberger medgaf att han befunnit sig på Istället, då hr Heine blef slagen; men han nekade bestämdt att han burit hand å honom. Lika litet i detta, som de föregående målen, kunde han förmås uppgifva hvilka våldsverkarne varit, men trodde att det varit stadsmilitär, hvilket föranlede polismästaren W. till den anmärkning, 7att konstaplarne nu tycktes vilja vältra skulden på stadsmintären. Flera kommissarier och polisöfverkonstaplar, som uppgåfvos dels ha betunnit sig på eller i närheten af stället, hördes, men ingen kunde bestämdt redogöra för hvilka som. utöfvat våldet. Somliga trodde att det varit stadsmilitär, andra jembärare.. Häraf framgick tydligt. att dessa, utan att stå under någon slags