rätthållå Londontraktatens arfföljd, under det att den i traktaten tillförsäkrade goranti gick ut på monarkiens integritet. 7ore en sådan tankegång riktig, så skulle det alltså ha varit för Kristian IX och hans ätt som Danmark förde krig åren 1848S—1851. I vårt ärhundrade är det likväl för statens och icke för furstehusets skull som man förer krig. England och Frankrike äro så mäktiga stater, att de snart förmå godtgöra den förlust, som deras anseende vid ett eller annat tillfälle kan lida, och derföre kunna de måhända bättre än vi ta saken lätt i afseende på förpligtelserna i denna fråga. Sverge och Norge ha deremot ingenting att skänka bort af sitt anseende. Efter de uttalanden som vi hört från alla samhällsklasser och särskildt af bönder häromkring, anse vi oss öfvertygade derom, att folket, sö vida man ej kan med ära bevara freden, icke vill rygga tillbaka för ett krigs bördor.?