dande systemet fortgå, så att det för hvarje ung man blir uppenbart, att frit, kunskaper och skicklighet gälla intet emot hög slägtförbindelser eller ögontjeneri och per sonlig gunst hos cheferna, så skall det i sanning båta föga att höja cxamensfordringarne. Om man hos en och annan, som fåtit förleda sig af den så naturliga föreställningen, att staten behöfver och belönar duglighet och förtjenst, skulle ha framlockat bemödanden att förvärfva dessa egenskaper, skall sådant alltid blitva endust undantag, och föga komma administrationen till godo, emedan de i allmänhet icke komma att användas der de kunde verksamt gagna. För de högre platserna, som äfven äro mera 2ifvande, finnas nemligen alltid personer med mera gällande slägtförbindelser eller relationer, hvilka i första rummet miste försörjas. Under det man således kan med skäl ifrågasätta behofvet af en så betydlig stegring i fordringarne på kameraltjenstemännen, hvilken I allt fall icke utan ett för bäutradt befordringssystem, i hvilket afseende verkligen fästades å förvärfvade kunskaper, skulle till något gagna; så mäste äfven den vigtiga omständighet väl öfvervägas, huruvida det är antagligt att ett för räkenskapsverken och den talrika landtstaten tillräekligt antal unga män skola finnas hågade att, för ett osäkert och knappt brödstycke, underkasta sig de svåra pröfningar, man af dem vill fordra. Det är väl bekant, att antalet studerande, som söka inträde i staleus tjenst, numera så ansenligt förminskats, att det ofta för embetsverken möter stor svårighet att finna tjenliga vikarier, när de ordinarie tjenstemännen af sjukdom eller annat laga förfall äro från utöfvandet af sina befattningar förhindrade. Den myckenhet af nya näringsutvägar och äfven platser inom administrationen, som i sednare tider yppat sig och ännu alltjemnt uppkomma, har, i förening med jordbrukets stigande utveckling och det högre anseende de så kallade närande yrkena numera vunnit, förorsakat att ett jemförelsevis mindre antal bildade ynglingar numera egna sig åt de gamla kamerala embetsverken och den föga lönande och än mindre i andra hänseenden inbjudande landtstatstjensten. Men om detta redan nu, under den 7goda tiden? kan vara fallet, huru mycket ofördelaktigare skall icke förhållandet blifva, då den för mången mindre begåfvad yngling så tröstfulla kameralen? horttagits om vära blifvande tjenstemän i detta fack skulle enomgå en svår och vidlyftig akademieurs! Vi äro öfvertygade att. om ett obetänksamt steg vidtoges, skulle en säd stockning inträda i det tillopp af tjer kande ynglingar, som för embetsmannakäårens rekryterande är oundgängligt, alt reteringen inom få år derefter skulle finna sig nödsakad upphäfva författningen och, för att fylla det tvingande behofvet, öfvergå tillen motsatt ytterlighet.