kaffet, att han i vredesmod dragit sina färde BLANDADE ÄMNEN. Ett vittne. (Ur Litografiskt Allehanda.) En hop nedtrampadt strö på gårdsplanen en mängd hästar under skjulet, som nafsade: om hötappar och emellanåt sprungo till och sökte slita sig, åtskilliga hundar, som före föllo hvarandra misstänkta och nu morrande formerade bekantskap, samt framför allt er I klunga bönder på trappan till tingshuset åfvo tillkänna utt någonting var på färde et var också ingenting mindre än ting, som nu hölls som bäst. Hallkarlen, en grof kar i skinnskodd rock, gic myndig fram och tillbaka på gården och bjöd nedlåtande snu: jur en messingsdosa med spegel eller ga: order åt skjutspojkarne, som med annar hygglig bygdens ungdom spelade kronvägg nere vid stallet. Ett och annat lag bönder syntes vanka snedt öfver gården ned till gästgifvarns, der en tjock piga utdelade renadt, under det värdinnan sjelf på en bricka uppstapplade s. k. toddyvirke ät några inspektorer, bokhållare och andra slags landtliga befattningshafvande, som vid ett särskildt bord talade om råg, hvete, korn och politik och drucko brorsskålar med hvarandra. Bönderna voro inbegripna i de lifligaste debatter och åkallade, med sinnrikt varierade besvärjelseformler, afgrundens andar till oerhörda belopp. I ett hörn drogo två kämpar fingerkrok med hvarandra. Öfver allsammans sväfvade en tjock dimma af tobaksrök, som för hvar gång dörren öppnades jemte sorl och alkoholsängor bolmade ut i förstugan, der åtskilliga snutfagra pigor med brokiga näsdukar? på hufvudet för åttonde gången i dag drucko kaffe. Kortligen: det hölls ting och var högst animeradt. Också hade nyss förevarit två intressanta mål. Det ena hade gällt en grima?, och sedan de båda parterna i tre qvarts timme stätt och sargat, hade det lyckats dem få sitt mål uppskjutet till nästa ting, så att de ännu en gäng kunde få den tillfresställelsen att offentligen säga hvarandra försmädligheter. Det andra målet hade göt ep karl, som supit ihjäl sig, och hvars ödssätt skulle konstateras. På fråga, huruvida det vore kunnigt att den aflidne ilifstiden idkat dryckenskap, hade ett vittne att förmäla, att vittnet så mycket mera vore i tillfälle att intyga dennes benägenhet för fylleri, som han en gång lånat hus hos vitt-. net och dervid supit opp allt vittnets eget nattbränvin. Ett annat vittne hade att berätta, att den aflidne en gång varit hos honom på arbete, men blifvit så arg derföre att han ej fått bränvin till eftermiddagsoch dervid glömt att medtaga en syl, hvilken vittnet bad att få förete för rälten. Men det ojemförligt intressantaste mål återstod ännu. Under vintern hade ett större slagsmål förevarit mellan bönder från ett par socknar i häradet, som alltid varit osams. och till vederbörande hjeltars stora ledsnad hade en nitisk fjerdingsman dragit saken inför rätta. Sockenpatriotismen var på det lifligaste intresserad. Också såg man, när målet påropades, tingssalens fond inom kort klädd med åhörare och genom den vidöppna förstnädörren fysionomi vid fysionömi. hvar och en med uppspärrad mun och