Våra fanor. ) (Mars 1864) f f När tiden kommer — och den kommer nog, l:; den kommer dock! det kan i morgon vara — då ifrån torp till torp i nordanskog ; till kamp!? de snabba budskap skola fara, . då för musköten lemnas harf och plog 1 och fjellarna till dalens trummor svara, s — när tiden kommer, res dig stolt och djerf, du svenska krigare, ur fredens värf! Res dig med stolthet, som en man sig bör, med bröstet vidgadt och med öppet änne! på skuldran kaste käckt du dödens rör, med tillförsigt du svärdet om dig spänne! Raskt stegen ut! En sköldmö gär framför, — med mod i barm och blick du följe henne! hon heter Häfden; fanan högt hon bär, gif akt, kamrat! det din historia är. Din egen häfd! Och den är god som få, af gammal nordisk adel kan hon skryta, likt ekarne, som 1 vår klippgrund stå och trotsigt sina starka grenar knyta, likt detta jern — duraf bli klingor blå — som vi ur våra djupe schakter bryta! I Der har du anor nog ach permebref, och derför yfs att sven:k soldat du blef! — OT Se dit! i detta Polens a na land, der välta fram de ryska bataljoner: se deras bragder : plundring, mord och brand! hör deras härskri: rusets vilda toner! det rasslar!... bojan, räckt af nådens hand : det skrattar!... segrarens proklamationer. — Är detta krigsmän? — Ett förmätet namn för blott schakaln i lånad lejonhamn! AA i I I Slesvig der, på nordisk grund och mark, ( se preussarns härar, österrikarns horder! väldgästande — ty derför är man stark, t väldsverkare — ty det är dagens order! c Är detta örnen, rymdernas monark? ID t I 1 t : t s ; 4 j j i — på fladdrande standarerna den står der! — Nej, det är gamen, feg på egen hand, I men hjelte uti slutet röfvarband! Man är soldat: för hvad ?— Stor sak, för hvad! signalen går — i ledet, tappre svenner! kommando! — man marscherar blindt åstad: kommando! — man sin klo i rofvet spänner: kommando! — slagteri och kanonad! byn står i vägen — man den lustigt bränner; kommando! ?sabla ner!? — man sablar ner; kommando! sköfla !? — sköfladt, herr oftser! I Det kallas kri det är ett röfvartåg Ib — förnedri ra, vanvett i förening, ett blodigt skämt, der allt går vind för våg, ett allvar, blottadt på förnuft och mening; ; man drifs dertill med djurets dolska håg, af vanan tämjd, förhärdad till förstening; programmet? — Narr! gå på! hugg in! men tig! och äran? — den tar generaln på sig. ; i Pris vare himlen! äran stod alltjemt ; hos-oss— det är bland svenske män en vana — ! främst på parolen. Tydligt och bestämdt och oförryekt låg målet för vär bana; ! hur än vårt mod blef mellan sköldar klämde, ! det gjorde dock sig väg, och Sverges fana :! gick utan vank och utan villa fram, — der, svenske krigare, läs ditt program! ! : Å 4 Der läs om kamp för älskadt fosterland, — det är det första och det är det bästa — för hemmets helgd; för alla dessa band, som sonen vid hans faders torfva fästa, — der läs om svärdet, fördt med väldig hand för allmän menskorätt — det är det nästa — om ädla offer utaf lif och blod, om hjeltekraft, som en mot tio stod! j j : Hvar svenska krigarn förr sin lager skar, I — det. är hvad dessa fanor dig predika —J: ej blott det som soldat i slage s men som befriaren det var tillika! S åt hyddorna han tröstens gåfva bar f och väldet mäste för hans veto vika. L f j S Förtryckarns ris och de förtrycktes hopp, — hvar andra refvo ner, han byggde opp. Hvar svenska krigarn sig sin kungsvä s — det är hvad dessa fanor än dig lära — der slets en boja — ingen ny sig knöt — der lystes hemfrid, hämnades en ära, der sattes träd, som sen allthögr att ädel frukt för menskligheten bära, q nattens mordbrandsfackla tändes der, der tändes ljus och morgonrodnad skär! öt, I I! Hvar svenska krigarn färdades sin färd, i — det är hvad dessa fanor högt förkunna — 7 der reste sig ånyo kufvad verld, der vände gudarna, de nyss försvunna, till altarna igen och gammal härd, : och lagens taflor blefvo återfunna: ; hvad herrskarnyck och maktspråk våld-() vrängt än, det gjordes om, och rätt blef rätt igen. : i ( 1 1 j! S 0 — Nu stjäl man — se omkring dig! fritt man — för lejda harpor hvilken ?hje Man kände yrkat älven då, likväl der gafs en gräns, en Nemesis, en aga, en harm der gafs, som fyllde mannens själ och kom atl blodet upp på kinden jaga... Man stal. — Tack, gamle kämpe i din graf! din svenska riddarhandske hellve gaf... Derför, om trumman kallar en gång än till kamp de blå och gula slutna leder, var stolt, kamrat! och dina anor känn, din forntid med de ridderliga seder! Låt stora minnens lära gå igen, om mer än ärans glans, om krigarheder ! På dina fanor tro! der vägen är, din sak, ditt härskri, din mission är der. Orvar Odd. — AD AN sv DA I i Finska tidningen Helsingfors Dagblad inne-r håller i sitt sednast hitkomna n:r en ledande h artikel med öfverskrift Sveriges hållning ils danska frågan, hvilken är betecknande för Mr rv; Tas