vatten och förvandlade bebastopol till en simpel handelsstad. När freden slöts, var Ryssland utarmadt på folk, penningar och kredit. I trots af sitt ofantliga område, sin starka produktion af spanmäl och nägra andra räämnen och sin ganska vidsträckta handel, förefanns en enorm statsbrist, som ännu till största delen är obetäckt, efter flera misslyckade låneförsök på den curopeiska penningmaknaden, och som utan tvifvel nu ökats med de väldiga summor, som försöken att kufva det polska frihetskriget kostat. Alexander H tvangs sålunda alt öfvergifva sin faders anfallspoli försöka genomgripande administrativ: mer och att reducera armens och flottans effektiva styrka. Från 1557 till polska frihetskrigets utbrott i början af förra året skedde ingen rekrytering i ryska riket, och för att uppehålla kadrerna vid nomincel siffra, blef det nödigt att minska regementenas ontal. i Men om de moskovitiska vapnen gjorde halt efter så många nederlag och om Ryssland samlade sig?, såsom furst Gortschakoff sjelf yttrade, så upphörde derföre icke de traditionella intrigerna och skrämselpolitiken att utföra sitt värl. Man vore frestad tro, att det är dennas frukter som nu äfven ibland oss visa sig uti denna ytterliga räddhäga, som vill skrämma oss med den ryska busen ifrån att bevaka våra dyrbaraste intressen, och att dessa i närvarande stund verkligen stå på spel, är en sanning som blifvit allt för klart ådagalagd, för att kunra afvisas med grin och gyckel, den enda metod som veterligen ännu blifvit försökt. Hvem förnekar väl att Ryssland är en farlig granne, hvem underskattur dess verkliga makt? Icke jag. Slikt lättfärdigt öfvermod slär oftast snöpligt öfver i motsats och bör redan derföre undyvikas. Men ännu vådligare, om möjligt, är det att öfverskatta denna styrka till en sådan grad, att vi låta den lata tron deräå förlama vår egen handlingskraft och handlingsfrihet. Ingen, som kan och vill se sakerna sådana de verkligen äro, bör Jängre läta sig hållus fängslad i denna bedröfliga förtrollning. — Till ofvanstående korta återblick på Rysslands öden under de sista tre decennierna skulle ännu ket kunna bifogas såsom stöd för den åsig ten, att Ryssland i närvarande stund är för oss mindre farligt än någonsin. Att det en gäng kan blifva änvu farligare för oss än det någonsin varit, är deremot en sats som jag alls icke tänker bestrida, och just insigten härom borde vara en ny och kraftig maning till en närmare sammanslutning, medan tid är, mellan de olika medlemmarna af den skandinaviska nationalititen, Ett tvillingskörsbär likt, som deladt tycks Men är i delningen en enhet dock. Två vapenfilt i samma sköldemärke. Hopfogade inunder samma hjelm, och ett bättre medel till vinnande af denna sammanslutning finnes icke, än inbördes bistånd emot väldsverkare, chvar de må komma ifrån. Bland orsaker, som göra Ryssland i närvarande stund föga farligt för oss, Må sålunda ytterligare i förbigående nämnas: Novembertraktaten, hvarigenom Frankrike och England på visst sätt garanterat Sverges integritet, upphörandet af den heliga alliansen, and för en tid samt Finland denna tvångströja som Ry lyckades sätta på Europa, såsom ett bälverk mellan oss och vär arf fiende. Det har visserligen vurit vär tid förbehållet att se stormakterna taga temligen lätt likartade förbindelser med dem som Novembertraktaten älagger, men för det 19:de seklets heder måste man antaga, att sådana företeelser icke kunna upprepas; det har äfven blifvit sagdt, att den heliga alliansens pactum turpe lätt kan förnyas, men utom det att den saken ingalunda är Jätt, i thy att minst lika starka krafter dervid verka hindrande som befrämjande, så kan den i alla händelser aldrig mera blifva hvad den en gång var, och hvad slutligen beträftbr det frihetsälsande Finland, hvars sympatier naturligen maste Inta mera åt det fria Sverge, än åt det despotiska RyssJond, så är det visserligen en känd sak, att mången ej vill medgifva andliga krafters upptagande såsom faktorer i politiska beräkningar, men sjelfva det faktum lär väl ändock icke kunna förnekas, att det frihetssträfvande Finland liggeräsåsom en skiljegräns mellan oss och vär arffende. Men vare dermed huru som helst — vid dessa tre omständigheter vill jag icke fästa en allt för stor betydelse, belst vigtigare tinnas att anföra. Ryssland laborerar för närvarande, såsom hvar man vet, med en social omdaning, rik på faror och som väl åtminstone tör krälfva ett fjerdedels sekels arbete. Det är ingen barnlek att lösa det fruktansvärdaste af ulla sociala problemer: träldomenus afskatfande och egendomeus fördelning, och detta företag, en gång begynt, har allt för djupt indragit undersätarnes starkaste pussloner och3 vigtigaste intresscu, för ult kunna afvisas eller ens undanskjutas genom atb inkasta riket i ett utländskt krig. Och på samma gång har Polen sugit sig fast vid sin väldiga fiendes sida, lik en oförsonlig hydra, hvars hufvuden man förgäfves afbugger. Man bör hoppas, att vedergiällningens Neimnesis skall tillåta alt Ryssland får nådestöten af sitt sekelgamla offer, att Polen genom sin uppresning 1863 skall sätta en yräns för den moskowitiska barbaröfversvämningen, liksom det genom Sobieskis seger öfver turkarne 1683 frälsade Österrik och Europa från den då hotande tur barbaröfyersvämmingen. Huru har Österrike, huru Europa visar sin tacksamhet för denna polackarnes bragd? 1 sanning, om polackarpe ännu en gång rädda den europeiska civilisationen från dess största fara, så kunna de med fog kasta i halsen på Europa de shakespeareska kraftorden: O, förlåt min dygd! I denna feta, andelösa tid Får sjelfva dygden tigga nåd af lasten Och kröka rygg och krypa, för att töras At henne göra godt. Men om man antager det värsta, eller alt insurrektionen blir kufvad, hvilket, att r döma af alla tecken, åtminstone ännu icke rm An a a