land. Man lör ej ett smärteskri, icke ens ett rop, såsom från Italien under liknande förhållanden. Man märker blott den allvarliga tystnad, hvarmed kraftfulla män kämpa mot en orättfärdighet, som icke destomindre är oafvärjelig. Folket ser, att det oaktadt de många medgifvanden det gjort för att vinna vänskap, I trots af Europas högt beprisade folkrätt, i trots af det anspråk på internationel rättvisa Englands liberala fillskrifva sig. är öfvergifvet af hela verlden, öfvergifvet derföre att det är den svagare, pri gifvet åt en tiende, i hvars ögon svaghet är den bästa inbjudning till brutalitet ; och det handlar såsom män, hvilkas tapperhet icke såsom tysk ärlighet ärs ett föremål för beräkning. Konungen af Danmark förtröstar allena på Gud och stt folk, och hans här, tvungen att draga sig tillbaka utan strid, under snöstorm och köld, förfärlig såsom den, som ödelade franska hären vid Niemen, med folk, till hälften sofvande ar dödlig trötthet och med hästar, som störtade döda omkull under snömassorna, under bitter förtviflan om ära och nationel tillvaro, kämmande sig dock fram med okränkt disciplin. Holstein har gått förloradt, Slesvig lik Jutland är utan försvar, och monarkien är inskränkt till ett par små öar. Men danskarne vilja dock ännu hvarken höra talas om någon underhandling eller eftergift. Hären är samlad i massa på Dybbölhöjden och Als och motser ett anfall af en här, som är tre gånger starkare och har i ryggen nationer, hvilkas befolkning är 35 ganger så stor, som Danmarks. Ett sådant skädespel har verlden icke sett, alltsedan den tiden, då 18,000 engelsmän uti Ostindien gjorde front mot hela Indiens befolkning. Likasom uti Indien känna och frukta angriparne här nordboernas öP gsenhet, fördrifva de danska embetsmännen, i det de jaga dem ut i snön med hustrur och barn, likasom hinduerna gjorde med engelsmännen, al fruktan för att om de läto dem stanna qvar, skulle den talrikare folkracen, likasom genöm en magnetisk kruft känna sig tvungen att visa dem lydnad. Dag från dag uppföra preussarne och deras hetsiga allierade, till hvilken de öfverlemhade striden, och från hvilken de ämna stjäla bytet, allt fler och fler trupper, mera artilleri, mera materiel till ett öfverväldigande anfall. De utsuga landet och förjaga tidningsreferenwrna, på det att de sjelfva, i händelse lyckan ej skulle vara dem gunstig, må kunna hafva monopol på att okontrolleradt skrifva bulletiner efter sitt eget tycke. Käppen gör preussarne till goda soldater och fastän de blott hafva en gammal enfaldig underofficer till chef, vilja de taga Dybböl, om ock enhvar dansk skulle dö på skansarne; och prins Carl vill hafva hedern att förkunna, att hvarje preussare, som var med i denna strid af 35 mot 1, härefter skall betecknas såsom en tapper man. Ser man då verkligen i Preussen med förvåning på en tapper man? Fastän tyskarne, likasom medeltidens troll, icke kunna gå öfver flytande vatten, skall det dock lyckas dem att betvinga Danmark. Och hvartill gagnar en stolt historia, frihet, ja till och med den största tapperhet? Det tinnes fulli upp med tyskar på jorden. Hvad gör det om 10.000 flera eller färre falla? Och hvad fråga tyskarne efter den allmänna meninsen? De kunna ju förjaga tidningskorrespondenter, öppna bref, arrestera tidningsutgifvare, när dessa berätta hvad som är sannt, och på detta sätt har den allmänna meningen icke lävgre någon makt. Detär, befara vi, ännu städse fruktlöst att uppmana den britiska regeringen att häfva Englands ställning och hämma den segrande väldsbragden; men hvad man med fog kan fordra, är, att hon vill förskona den allierade. som hon så skändligt öfverg fver i nödens stund, för smärtan: att nödgas höra på hennes vanärande råd. Att döma efter det språk som nägra blad föra, anses Danmark handla oförnuttigt och öfveriladt, derföre att det hårdnackadt fortsätter att strida när utsigten är hopplös, och man råder det, att sluta sig till ett stort Skandinavien. Det är icke detta sätt hvarpå engelsmännen betrakta striden mot öfvermukten, vär den föres af dem sjelfva, eller af den med hvilken de sympatisera. 1 det värsta fallet kunna dönskarne blott blifva tillintetgjorda, och det finnes ögonblick i en nations likasom i en enskild mans Hf, då eftergift är det samma som låg feghet, och då iutet annat är att göra, än att vända ryggen mot muren, och Ii ra sig intill dess döden eller försynen gör slut på striden. En sadan stund är kommen för Danmark, och när engelsmännen finna för godt att hålla sig aflägsna från leken. böra de ätminstone af unständighetskänsla, om icke af deltagande, athalla sig ifrån att hyssja deråt. Det finnes folk bland oss, som förakta Leonidas försvar vid Thermopylie, derföre att slaget bortödde så mänga pilar; men det engelska folket har icke ännu uppnått denna punkt af filosofiskt nedsättande. Lät en engelsman blott öfverväga, med hvilken känsla han, i händelse England blef öfvervunnet af ett europeiskt fastlundsförbund, skulle helsa ett förslag om, att det skulie inträda såsom en stat 1 nordamerikanska unionen, och låt honom afhålla sig från uppfordringar, hvilka för den, till hvilka de ställas, se ut som apologier för föräderi och mord. I sanning, dessa engelsmän urskulda blott för sig sjelfva en overksamhet, hvaröfver de till hälften skämmas; men låt dem, medan. de tvifla, och vackla, och vänta, intull dess de tyska makterna afkasta masken och tvinga dem att lägga sig deruti när det är för sent, dock åtminstone gilva män, som dö, på det att deras fosterland måtte lefva, få åtnjuta den ringa lönen, att de rätt uppsköatia deras offer. När amputationen skall verkställas och ske utan hopp om räddning, så låt de kringstående, som kunde förhindra den, åtminstone synas hafva medvetande af, att amputationen medför smärta. För det tal som förre konseljpresidenten eheimerådet Hall höll till sina valmän i Köpenhamns amts första valdistrikt meddelar Feedrelandet följande kortfattade redocörelse : -— bm Do