UTRIKES. FRANKRIKE. Lagstiftande kåren har tillsatt det utskott Isom skall afgifva betänkande ötver koali tionslagen. För första gången äro älfver oppositionsmän medlemmar af utskottet, nem ligen Emile Olivier, Jules Simon och Buf let. En korrespondent från Paris berättar, at svenska regeringen skall vid ett privat skepps. varf i Paris ha beställt två pansarfartyg. F. d. polisprefekten i Paris, Pietri, be. kant såsom en af kejsarens skickligaste tjenare och tillgifnaste anhängure, ligger på dödsbädden. ENGLAND. Globes korrespondent i Paris jemför Danmarks ställning med Polens vid tiden för dettas delning. Österrike och Preussen spela samma roller som i förra århundradet, säger han; Österrike är nemligen den förledda, Preussen förföraren och fördertvafen. Tyvärr har äfven de öfriga makternas passivitet likhet med deras beteende vid Polens delning. I underhusets plenum den 25 Februari framställdes flera interpellationer rörande den danska frågan. Så till exempel frågade Griffith, om regeringen hade erhållit underrättelse om, att åtskilliga invånare i Graasten och nästan alla prester derstädes och i trakten deromkring på prins Fredrik Carls af Preussen befallning blifvit häktade såsom spioner samt att en varning utfärdats till invånarne, hveri det klagas öfver deras danska sympatier, och man underrättar dem, att alla derefter såsom spioner häktade personer skola afrättas. Interpellanten önskade vidare veta, om en sådan behandling af de lojala invånarne uti ett af en invasion hemsökt land stode i harmoni med det numera bland civiliserade nationer brukliga sättet att föra krig. — Lord Palmerston svarade, att regeringen icke erhöllit någon underrättelse i detta afseende. — MEvoy frågade, om det var sannt att danska regeringen ofticielt begärt Englands biständ på grund af Londonprotokollet, samt om engelska regeringen visste, att Danmark på samma sätt vändt sig till Frankrike med begäran om hjelp, samt såväl tör den engelska som för den franska regeringen förklarat, att om det er-. hölle ett afslående svar, skulle det antaga deu hjelp, som konungens af Italien regering erbjudit. -— Härpå svarade Layard, att han ej riktigt visste hvad interpellanten menade med Londonprotokollet. Om han menade fördraget i London, så fanns, i kraft af detta fördrag, icke något skäl, som bjöd H. M:ts regering att lemna Danmark aktivt bistånd i det nuvarande kriget. Menade han deremot 1720 års garanti, eå hade, euligt regeringens åsigt, det deri förutsedda fallet ännu icke inträdt. — MEmoy erinrade om, att han icke erhållit något svar på andra delen af sin fråga. -— Layard svarade att. såsom han trodde, hade Danmark itven vändt sig till Frankrike med begäran om hjelp; men då det genom garantien tförutsedda fallet icke inträffat, hade franska regeringen icke funnit sig föranlåten att ytura sin mening. Hvad Italien beträffade, unde han icke lemha någon upplysning, emedan ingenting vore honom bekant uti trågavarande ämne. — Griffith frågade, om det var sannt att Preussen och Österrike samtytkt till en konferens samt om vilkoret