ett slag krossat Danmarks anspråk på militärisk hjelp är en så kolossal, elak Pch läm en dumhet, upprepad, men säkert icke framkläckt af en eljest ganska lifvad krönike-skrifvare, att det är rent af omöjligt att den kan breda sin skymning öfver kung Carla ljusa förstånd och varma hjerta; ty ett sådant pästående skulle ju vera långt orimligare än att Sverge efter Sveaborgs uppgifvande icke förtjent att få någon hjelp, huru än ryssen efter makt och förmåga i Sverge börjat husera. Vi se således, att om vi med: oförvillad blick betrakta statens och regeringens hufvud, så är allt godt för Danmark att hoppas, Men då konungen sjelf väljer sin regerings ledamöter, så är tydligt, att dessa måste vara ense med sitt hufvud och följa den riktning som det vill; och skulle somliga vara kranka och utlefvade; andra: förtorkade och hjertlösa, så är dock Sverge, Gudi lof, hvarken utlefvadt eller hjertlöst, och derföre skulle konungen, ifall: nåicke motsvarade den närvarande tidens högre af, säkert icke draga i betänkande att utbyta de bristfälliga mot friskare och spänstigare viljor och förmågor: : Jag vet väl, att äfven bland dem, som hylla den närvarande regeringen såsom en af de bästa vi haft, finnas de, som — särdeles med afseende å den närvarande situationen — vilja påstå, att n bär märke af nog mycken lojhet och tklen4: het både inom och inunder sig, och jag vill icke bestrida, att åtskilligt gifver stöd åt ett sådant tående. Så, ehuru man måste gilla regeringens kloka försigtighet, att, oaktadt det myckna ropet derem, åcke börja ett krig mot Ryssland för Polens skull, helst detta ock måst i sin fortgång UVlifva ett krig mot både Preussen och Österrike, skulle man dock kunnat önska, att regeringen, med afseende på möjliga eventualiteter i f-ljd af och i samband med den polska frihetastriden, redan i fjol vår begynt med de förberedelser för krig, som nu äfven med afseende på Danmark kommo nog sent. Hade så skett, hade konung Carl i rättan tid kunnat stått med vid Dannevirke och dermed långt mer blifvit gjordt för ett törenadt helt Skandinavien, fn om man möjligtvis haft den lumpna beräkningen att göra sig till godo vårt brödrafolks nöd och förtviflan. Emellertid skulle man än med något fog på vår regering kunnat tillämpa: det gamla göta lejon hvilar, med öppna ögon sofver dets, så har den dock visst redan vaknat och är längesedan jemte den franska och italienska inbegripen i storartade planer, som inom årets lopp till verldens glädje och folkens fromma skola komma till utförande. Ty ändtligen finner Napoleon tiden vara inne att afkasta dea s!öja, som hittills höljt hans poI litiska anlete. Ock, tron mig, säkert gömmes derunder mycket vackert; ty med eller mot sin vilja inser nog den mannen hvad som egnar och i anstår en våra dagars Napoleon, som är mån: ynasti, utan ock om sitt namns I icke blott om sin ra. Frankrike är lugnadt, men det är icke dödadt, I och det kan icke dödas, utan det både vill och måste lefva. Men att lefva för Frankrike, det är att lefva e för sin egen och andra folks frihet och frigörelse, och vill Napoleon i längden lefva med Fravkrike och hos Frankrike, så måste han stilla sitt folks hjerta och följa dess innersia kraf. — Sade än den vise Salomo i sin blaserade ålderdom: ingenting nytt sker under solen, och säga de gudlösa materialisterna än i dag, att friheten är ett fantom, så begriper dock hvar och en, som har något medvetande af mensklighetens gudomsbeläte samt med sin själs öga förstår att se så väl framåt som tillbaka, att det samla dock städse blir nytt samt att menskligfåten sålunda städse föryngras, men — icke till gdespotism, utan till frihet. Och en sådan föryngringsproeees istörre skala gär nu såsom en följd af nyssförflutna decen niers ihärdiga bildningsarbete. För denna afj jä. bildningens rhet alltmera ljusnande frihetsström kunna väl dammar sättas af d-spotismen och F en lumpen politik, som ockrar på det usla: hos menniskan; men i sinom tid bryter dock strömmen fram med så mycket större fart, och då ve dem, hvilka, satta ait vårda frihet och rätt, i etället, gjorde sig till orättvisans och förtryckets hejdukar; ty folken börja alltmera inse, att om de nu varande kungliga och kejserliga m. fl. regeringar icke kunna eller vilja vårda frihetens heliga flamma, så måste de sjelfva öfvertaga denna vård, skulle de ock för ett sådant öfverande podgas kasta hela den gamla regerings ten fn eiden. Allt detta inser utan tvifvel Napoleon, och sen derföre här, hvad han har i sinnet att göra, och hvari han utan tvifvel på det mest energiska saktt kommer att understödjas af den avenska och jalenska regeringen m. fl. När Preussen och jsterrike öfverfört till Danmark så mycket folk oeh krigsmateriel, som de synas etna samt äro som bäst inbegripna med aft intaga danskarnes positioner på ybböl och Als, då komme: Frankrike söderifrån med en 50 och Sverge norrifrån med en 30 tusen man och så tager man med danskarnes tillhjelp den tyska röfvarhopen som i en råttfälla. På samma gång går Victor Emanuel (med Garibaldi) öfrer Mincio; Ungern och Galizien revolutioneras och — så få, med Guds hjelp, nationaliteterna på det hållet sin rätt emot det tyska öfvermodet. . Att Napoleon under tiden har ett par hundra tosen mån i beredskap vid Rhenstranden, för att nöta tyskarnes möjliga tilltag, är klart. Men af sin 700 tusen man stora armå kan Naleon ännu disponera minat ett par 100 tusen atom Frankrike utan att blotta sig på nödiga reserver. Således kastar han sig sjel med 150 å 200 tusen in i Polen, måhända det preussiska och mötes deraf en till hans d. v. a. till Polens förmån anställd revolution. -Detta lr visserligen en liten arme att möta både Ryssland, Preussen och Österrike; men Österrike har redan mer än nog att göra i Venetien, Ungern c., Preussen har ännu icke hemtat sig från sin Uycka DAT mark och, sedan åtskilliga ryska kårer blifvit slagna, reser sig Polen som en man och inom en månad står en million polackar under vapen, som dels Napoleon medfört, dels de sjelfva kun: nat anskaffa. Medan nu striden pågår der tili Polens fuliständiga frigörelse, uppbryter, efter väl förrättadt värf i Danmark, större delen af franska — hvari instuckits alla tillfångatagna ussare och österrikare, som icke äro tyskar — och evenska armån och begifver sig till Finland, för att äfven derifrån anfalla ryssen, hvilken från en annan sida äfven hålles värm af Turkiet. — Resultatet af dessa strider, som med segrande entusjasm måste föras af dem, som strida för den eviga rätten och de förtryckta nationaliteternas frigöran!e, blifver — Danmarks till Kidern förening med Sverge-Norge under Carl XV, Polens —hela — Polens förening till ett sjelfständigt ko nungarike under den ypperste al Europas prin ser — vår Oscar, Venetiens förening med Italien; . Ungerns, Siebenblirgens o. 8. V. sjelfsvändiga förening under — kanske en fransk prins. Af vland ensamt eller i förening med Ingermandand, Estland c., bildas ett oberoende rike.under den nuvarande konungen i Danmark, som sålunda får en fall ersättning för hvad han an: norstädes förlorat. — Hvad Preussen beträflar, tror jag, att den röfvarstaten kommer att försvinna. Dock, jag lemnar åt! Napoleon m. 4. att bäst de gitta göra upp det återstående Österrikes, Preussens och Tysklands m. fl: aflärer, endast att det ofvan sagda först kommer till ett stadgadt Jag vet väl, att mången påstår, att ustionalileternas sträfvande till frihet och sjelfständighet icke ärfannat än en oberättigad yttring af: ego