Article Image
peel Iev SUP HGRIGTRS UL pIVPTIR? BY mensamma anvgelägenheter, men behofvet af en formel reform hade allt mera framträdt som oundgängligen nödvändigt. Denna reform skedde genom lagen af den 18 Nov. 1863. som fördelade Danmarks och Slesvigs gemensamma parlament i två kamrar, den ena bestående af 130, den andra af 80 ledamöter, utsedda genom en enkel och libera! valmetod; men utan att göra någon föränåring, vare sig i monarkens konstitutionella ställning eller i Slesvigs provinsiella oberoende, dess särskilda författning. Broschyrförfattaren inbillar sig sjelf, eller vill åtminstone inbilla andra, att denna författning skulle väsentligt utvidga konungamakten, och detta till den grad, att Danmarks politiska frihet derigenom skulle blifva förvandlad till en såpbubbla med skimrande demokratiska färger, Han framkastar för detta ändamål följande påstående: Enligt Grundlovens 9 S eger konungen högsta myndighet öfver rikets gemensamma angelägenheter, så vida det icke är uttryckligen bestämd: Satt dessa skola vara särskilda för de särskilda landsdelarne.4 Detta låter ju komplett såsom skulle ko nungen vara envåldsherrskare på de gemensamma angelägenheternas område och som skulle han endast i fråga om konungarikets och Slesvigs särskilda angelägenheter vars inskränkt genom medverkan af dessa landsdelars representationer. Man skulle knappast kunna förstå, hvartill då en gemensam resentation skulle tjena. Men nu lyder den af broschyrförfattaren falskligen citerade i verkligheten på följande sätt: Kongen har med de i det Fölgende fastsatte Indskrenkninger den höieste Myndighed over Rigets Felles-anliggender og udöver den gjennem sine Ministre. De inskränkningar i kooungamakten, som i det följande fastställas, afse endast de tvänne semåsakerna: lagstiftningsmalkten och beskattningsmakten, såsom man finner af föl jande tvänne : 18. Den lovgivende Magti Kongeriget Danmarks og Hertugdömet Slesvigs Fzellesanliggender er hos Kongen og Rigsraadet s Forening s 50. Ivgen Felles Skat kan paalegges, forandres eller ophzeves, ei heller noget felles Statslaan optages uden ved Lov (d. v. s. beslut af representationen, sedermera sanktioneradt af konungen). Derjemte göras utskrifning af mansksp, försäljning af domäner, meddelande af infödingsrätt åt utländningar m. m. här, lik som i den förut bestående helstatsförfattningen, beroende af representationens beslut. En högst besynnerlig envåldsmakt, som i sanning de mest frisinnade i många länder skulle vara högligen belåtna med! Hvad angår den s. k. normalbudgeten för vissa utgifter, så är densamma någonting som tillkommit, genom Holsteins utbrytning till följd af förbundsdagens beslut, och nödvändigheten att ändock tills vidare bestrida vissa gemensamma utgifter äfven för detta land. Den som kan läsa innantill ser emellertid, att liksom hela denna grundlag går ut på att efter hand lösa allt slags beroende af Holstein, så syftar specielt 54 att efter hand i den ena utgiftsoch inkomstposten efter den andra, allt efter som Holsteins administrativa utsöndring skulle hinna genomföras upphäfva normalbudgeten. Hvad Slesvigs särskilda ställning angår, så har broschyrförfattaren förgäfves sökt och får förgäfves söka efter någonting i denna grundlag, som kan ge stöd för den uppgiften, att denna ställning skulle blifvit förändrad, att Novembergrundlagen innebure en inkorporation af Slesvig. Författaren påpekar stridigheten emellan de valprinciper, i som nu äro gällande för valen till riksrådet och till den slesvigska ständerrepresentationen, Oo inom hvilken sednare klassprincipenär gällan8 de. Men denna stridighet fanns redan förut n genom den bestående helstatsförfattningen,v innan Novembergrundlagen antogs; och den d torde mera lämpligt kunna häfvas derige Ib nom att slesvigska ständerrepresentationen ! antager riksrådets valsätt, än tvärtom. n Så som sakerna efter Novembergrundlagens antagande etå, har icke den ringasteld förändring vidtagits i Slesvigs egendomliga l förhållanden. Det har qvar sin särskildajd representation, sin urmodiga lagstiftning, sin js sjelfständiga inre adminietration. h Detta hindrar emellertid icke, att hver ochj!! en som närmare könner förhållandena, inser att en såden inkorporation, som Danmark ! för utlandets skull undvikit, långt ifrån atti vera en lycka, skulle vara en stor olycka för Slesvig och verkligen åstundas ef flertalet bland dess befolkning, som längtar att ilt kyrkligt hänseende, på allmänna lagens och lagskipningens område och i alla förvaltningsgrenar komma i åtnjutning af den frihet, som råder i konungariket. Slesvigs egendomliga ställning består hufvudsakli-)4 gen deri, att der råder en, för den som ej) närmare känner saken, nästan otänkbar för-)8 virriog och urmodighet i allting. De flesta h P —rm ma m-— nr anT rr OOVO——O— — — — SA ct mr ner ev — AR PT RR Rn -——af våra läsare skola säkerligen häpna, när de höra, att Valdemar II:s, på riksdagen i Vordingborg 1240, antagna ?Jydske Lovtännu gäller såsom den allmänna lundsrätten, ehuru till stor del alldeles inpraktikabel, att den ännu äldre lybeska rätten särskildt gäller i städerna Tönder och Burg, att sex andra städer ha sina särskilda stadslagar, att der finnes en femersk, en eiderstedtsk, en nordstrandsk och en frisisk landsrätt. den s. k. Spadelandsrätten i Mareken, den danska sjörätten, en särskild kyrkoordning från 1500-talet samt ett stort antal särskilda för ordningar. Följden är ett stort antal pro cesser, som nära ett proportionsvis ofantligt antal af advokater, hvilka ha en uttäkning i att detta förhållande skall fortfara och som derföre äro de argaste agitatorerna och de ifrigaste motståndsrne mot hvarje Slesvigs anslutning till Danmark, som skulle beröfva 5) I fall dessa tillkännagifvanden af danska regeringens afsigter skulle kunna kallas löften, hvilket de i alla händelser icke längre äro, då Tyskland brutit sina i fråga om Holstein, så skulle de dock på intet sätt berättiga till någon ockupation af Slesvig. Dessa löften voro intet vilkor för freden, hvilken afslöts redan förut. Danmark hade på egen hand helt och hållet befriat Slesvig och Tyskland höll blott Holstein besatt med östervrilkicka trunnar Tot var för att få Ilaletoin

5 mars 1864, sida 3

Thumbnail