Inte om vi företaga det med förstånd och i en försonlig sada. Mieslyckandet medför alltid sin lilla lärdom. För min del har jag blifvit tillräckligt klok för att göra varje medgifvande som är förenligt med det äs;ftade mälet. Jag är färdig att mottaga arbete på nästan hvilka vilkor som helst.4 Nå hvarför inte göra det här, då? ekyndade sig Rosa att falla in. ?Nej, inte här; här skulle jag inte få nåot som motsvarar hvad min natur kräfver. ag måste ha verkligt arbete, motsvarande min själsriktning och miua studier.? Nå, men hvad är det väl för svårighet att tiana det här?4 tortfor Rosa, CHvarföre skalle du inte göra hvad pappa förr brukade göra — gifva juridiska råd åt folket här omkriog? Du kunde ja ha ett rum helt och hället för din egen räkning, för avt der mottaga dina klienter; och så snart det blir kändt att du är benägen att meddela sådana råd, tänker jeg att du inte skall sakva arbete.4 Ja, det tror jag nog — men huad för slags arbete? Ett svins eller en kos intrång i en grannes täppa, den förnekade rättigheten att hemta vatten ur en brunn, och annat dylikt — du tror väl inte att min själ kan blit:lfredsställd af sådan föda! Och för öfrigt, hvarför skulle jag inte ha mitt ärliga arbete lämpligen beraldt? Och detta kun bär aldrig komma i fräga.t sJag märker, sade Rusa med en liten grimas at sviken förhoppning. 22 iugenting kan tillfredsställa dig utom en plats under styrelsen.? Du gör inte rättvisa, min kära Rosa, åt den mediande och försonliga anda jag vear. Jag nämnde nyss att jag var färdig att mottaga arbete på nästan hvilka