VINCENZO.) ROMAN I TVENNE DELAR Ar GIOVANNI RUFFINL (Förf. af Doktor Antonio, Lavinia m. fl.) Rosa -kände sig följande dagen allt för trött och öm för att stiga upp; det är endast verkan af resan, förklarade hon; i alla andra afseenden mådde hon förtröfMigt och skulle med aptit: njuta af frukosted. AN denna lätsade liflighet och munterhet var dock för ingen del i stånd att lugna Vin eenzos farhågor. Om hon villa stanna qvar i sin säng, ehuru hon hade så många skäl att stiga upp, var det tydligt ett hon ej kunde göra ennat: med andra ord, att hon led af sitt fell. Följaktligen sökte han åter förmå henne att rådfråga en läkare — nå got som hon mycket väl kunde göra utan att nämna för sin far att det var i anled ning af sitt fall. Han hotade henne äfven med att hemta en läkare, antingen hon ville det eHer icke; hvarpå Rosaisin tur hotsde honom att hon, om han gjorde det, skulle stiga upp cch neka att mottaga läkaren. Förnuftsskäl, böner och hotelser slogos alla i spillror mot heones klippfasta bestämdhet Vincena2o var mera bedröfvad öfver ut gången af denna tvist än hen:vågade visa: och denna bedröfvelse ökade — oförstån digt nog, ren dock helt naturligt — dev kömsla af förtrytelse hn hyste mot herr ad vokaten, Den gamle herrn, ä sin sida, di han hörde talas om sin dotters opasslighet, 2 SÅ A. B. n:r 1-17, 19-34, 36-41, 43-48 och 43.