jurligtvis ej ännu konstateras huru lävgt dessa förhandlingar hade nått. En hel mängd omständigheter, som torde vinna bekräftelse, när hithörande handlingar en gång få se dagens ljus, synas dock vittna derom, att denna traktat varit färdig att anderskrifvas i September förlidne år, men stött på starka invändningar, då förslaget till denna traktat, i enlighet med stadgandet i 11 Regeringsformen, att konungen må af besluten i ministeriella mål låta till statsrådets kunskap komma, hvad honom nyttigt syces, blef för konseljens samtliga ledamöter föredraget. Ait sådana betänkligheter få göra sig gällande, är öfvereosstämmande med den konstitutionella principen, sådan deu i andra länder tillämpas. Men då traktaten endast var en konseqvens af vårt kabinetts hittills förda politik, förefanns under sädana förnållanden endast tvenne alternativer, för den händelse man ville verkligen handla i öfverensstäm melse med sann konstitutionalitet: antingen skulle K. Maj:ts regering stått fast vid denna politik och dess konseqvenser och de konseljledamöter, som opponerade sig deremot, skulle atgått, eller också skulle utrikesministern grefve Manderström sfträdt tillika med grefve Henning Hamilton och ett fuilständigt omslag i vår politik derigenom öppet blifvit ådagalagdt. Men man synes ha valt en medelväg, som föga öfverensstämmer med verklig konstitutionahtet; grefve Manderström qvarstannade; man förkastade icke traktaten, man uppsköt blott dess undertecknande till en lämpligare tidpunkt, man höll skenbart fast vid den hittills följda politiken. Grefve Manderström uppträdde den 24 November på riddarhuset med ett längre yttrande, som skulle för den som kunde läsa mellan raderna, antyda, men på samma gång öppet förneka någon modifikation i regeriagens hittills följda politik och hade sig tillika angeläget att å regerin gens vägnar särskildt betona, att svensknorska ministern i Köpenhamn, grefve Hamilton, åtnjuter regeringens odelade förtroit l k 6 I I 8 8 mA H mm pe be Kn mn 1 PR R FA mA EL mm mm K ende, hvarigenom hvarje föregifvande att ; han i något hänseende gått längre än rege-l, ringens önskan och afsigter varit, mäste helt och hållet förstummas. Annn den 18 December förklarades i Posttidningen — med särskildt tillkännagifvande att det vore en officiel förklaring, att svenska regeringen ieke dragit sig tilbaka eller intagit någon annan ställning till den danska frågan, än hon allt sedan denna frågas uppkomst innehajt. Tager man emeliertid i betraktande den lamhet, med hvilken rustningarne blifvit bedrifna, uraktlåtenheten att lyfta det mindre kreditivet, den uppgift, som från Danmark erhållits om vår regerings svar på danska regeringens begäran om understöd och i sawmanhang dermed grefve Hamiltons afskedstagande, så är det förlåtligt, om man något kommer att misstro dessa förklaringar och föreställa sig, att vär regeriogs politik på sista tiden inneburit ett illa maskeradt återtåg. Det vill också synas, som skulle alltifrån det ögonblick, da allianstraktatens undertecknande uppsköts, staterådet i sin helhet ha handhaft utrikespolitiken äfven i afseende på detaljfrågor — någonting, som ieke vår grundlag ger någon anledning till och som icke heller ur piincipiel synpunkt synes vara synnerligen riktigt, i fall man anser system, konseqvens och energi vara nödvändiga på detta styrelseområde i kritiska tider. Resultaterna af etttiomannaråds debatter på detta fält bli alltför lätt uteslutande negativa, så att somligas betänkligheter i ett, andras i ett annat fall omintetgöra all handling. Vi äro de första att erkänna vigten deraf, att vi icke utsätta oss för större faror än nödvändigt är, att vår regering söker så mycket som möjligt gå hand i hand med sådana makter, som mo: 038 kunna vara välvilligt stämda och söker betrygga sig mot intriger och tilltag från deras sida, som kunna hysa en anvan stämning. Men frågan är: har vår regering verkligen utvecklat en sådan verksamhet för detta ändamål, som kan stå i någon öfverensstämmelse med dess förut tillkäonagifoa insigt om, huru mycket som i denna sak står på spel för oss? Har vår regering till sejsar Napoleon sändt, icke några i allmänna fraser affattade noter rörenade de förpligtelser, gom härflyta af Londontraktateo, utan någon betrodd person, som klart och fullständigt kunde utveckla och framhålla våra intressen i denna sak och de faror, som ur de tyska planerna kunna uppstå för hela Norden? Har regeringen, i fall den hyser fruktan för hvarjehanda planer från Rysslands sida, sökt åvägabringa någon förklaring från denna makts sida, hvilken antingen kuode vara i någon mån betryggande eller också genom sin tvetydiga beskaffenhet tjena till att inför Frankrike ådagaläg: a, hvad Ryssland bär i skölden? Eller har regeringen i det heia med ett visst kontemplativt och fatalistiskt lugn afvaktat händelsernas utveckling och äsett förhållanden och fakta, som den redan för längesedan betecknat såsom för 0ss i yttersta grad vådliga? Har det sednare varit fallet och skulle ministåren framgent anse sädant såsom det riktigaste och det säkrast., så är det ganska visst, att äfven en sådan negativ politik skall bära ganska positiva frukter. Tvenne slutresultater kunna derur uppstå, båda tör oss lika litet önskliga: Antingen dukar det nationella och konstitutionella partiet under i Danmark, då det sör sig fullkomligt sviket och icke utan något stöd kan motstå påtryckningen af såana Svänskapliga makter som England oeh Ryssland, tillika med de reaktionära sträfvandena inom landet, hvilka skola med fördel begagna sig af situationen, för att hos den lättrörliga massan utså den tanken, att ingenting är att bygga på en nordisk politik och att. alit, som blifvit gjordt i den mm AA mm reta AA Am m KA RKH DO MA VR vn OR TN FA Pr rt AA fr ON Vr fr riktningen, varit missräkning och dårskap. ! Då hopmäklas kanske soart en fred, somit skapar ett Schleswig Holsteint, för ögon4 blicket qväfver folkfribeten i Danmark och lägger grund till snart ånyo upplågande! strider för dansk frihet och nationalitet,!n innan det kan lyckas det 4stora tidernes-!a landetX att i grund qväfva båda. 8 Eller det blir icke någon fred ; danska nationen fortfar i sitt energiska motstånd:!